Så vaknade vi till den sista dagen på vår semester på den Franska Rivieran.

Vi åkte på en utflykt upp i bergen.

Till en pittoresk liten by som heter Gourdon. Dom är bra på pittoreska små byar dom här fransmännen, det må jag säga.

Där inledde vi med en glasspaus.

Olof valde chokladsmak och Greta viol. Jag fick smaka för det här var dom enda två kulor som vi hade råd med. Glassbutiken tog bara kontanter och det fanns inte en uttagsautomat i hela byn, faktiskt inte på några mils avstånd.

Själva byn var ungefär lika stort som ett frimärke och mycket gullig.

Den hade en helt otrolig utsikt. Diset gjorde sitt för att försöka dölja dess skönhet men vi såg nog allt. Allt såg vi.

Vi gick in i en affär som sålde lokalt producerade matvaror.

Jag kunde inte stå emot allt gott så jag köpte med mig marmelader och likörer och pistou.

Sen höll vi aldrig på att komma oss från butiken. Olof hittade ett gäng magneter med olika djur som vi var tvungna att titta på läääääänge. Tjejen som hade butiken lärde honom vad alla djuren hette på franska. Jag minns inte ett enda. Stupid brain.

När vi äntligen lyckades lämna den förra butiken så ramlade vi bara på nästa. I den här affären fanns det cirka en miljard glas- kristall- mässings- porslins etc.osv.mm-djur. Olof ville titta på alla. Vart endaste ett. Vi hade tid så ja, varför inte.

Sen. Åh! Sen. Ser ni den där lilla grusgången mellan vägräckena? Det var ingången till ett ställe som vi blivit tipsade om. Man kan säga att vi körde förbi entrén ett par tre gånger innan vi upptäckte den.

Men ner för en liten stig så kom vi fram till det här.

Det var inte ett stort men ändå: det var ett lavendelfält.

Jag har alltid velat se ett lavendelfält in real life.

Nu fick jag både se och uppleva ett! För det är en hel upplevelse. Det doftar ljuvligt och det låter enormt från alla bin och getingar och humlor som är där och jobbar.

Vinnarkänslorna här va. Vinnarkänslorna.

Efter att ha hämtat ut Olof som trasslat in sig bland ruggarna så gick vi vidare.

Till utsikten.

Som ju även här var helt hisnande fantastisk.

Sen åkte vi hem och åt en sen lunch.

Jag gjorde en så himla god pastasås av det vi hade i kylen: stekte lök, vitlök och bacon. Tärnade ner fyra tomater. Råkade salta pga tänkte inte på att bacon var salt. Försökte rädda upp det hela med något sött … hällde i cirka en deciliter äppeljuice som fick koka in och viola! En ny pastasåsfavorit hade sett dagens ljus.

På kvällen rullade mörka moln in över bergen. Det kändes som att ett åskoväder var på gång.

Men än spelade solens sista strålar i lavendeln på tomten.

Och Olof, han vår lille Olof, han spelade fotbolls-em med pappan. Zlatman gjorde mål och Sverige vann och Olof var gladast av alla.

Och ja, så hade hela vår semester på Franska Rivieran kommit till sitt slut. Från min balkong vinkar jag nu hej då från en helt fantastisk resa. Vi har haft det så himmelens bra. Och nu ska jag sätta mig och läsa igenom alla inlägg som jag har skrivit under resan. Vilken present från mig själv till mig själv va, det här resebloggandet blev. Okej.  Au revoir! som man säger där vi var så sent som igår.