Det är inte helt enkelt att börja blogga igen efter en paus. Det skall sägas. Det känns som att det första inlägget efter en paus borde vara storslaget och ja, liksom, värt att ha väntat på.
Well.
Detta inlägg är tyvärr inte ett sådant. Det här inlägget genererar dessvärre noll känslor av: YAY HON ÄR TILLBAKA! Detta kan jag skriva eftersom jag har läst igenom vad jag har skrivit och därför kan ge en förhandsrecension. Alltså. Jag ska väl inte nedvärdera mig själv totalt. Det är inte ett dåligt inlägg. Det är okej liksom. Ibland lite roligt. Men mest kanske konstigt. Men det är också viktigt för mig. Tydligen. Och! Det har en fråga på slutet. Jag tänker att vi i min comeback kanske kan ha lite interaktivitet här! (<—Uppspelt är jag!) Om ni vill? (<—Osäker är jag också.)
Hur som helst. Låt mig ge er lite bakgrund:
Vi hade en animerad diskussion här om dagen jag och Ulf (min man dvs). Vi diskuterade mjölktänder. Parentes: Dom här sakerna som man plötsligt ska ha en åsikt om nu när man har blivit förälder alltså? Hade ingen aning! Slut parentes. Det vi diskuterade var alltså mjölktänder och huruvida man skulle spara på dom eller inte när avkommorna senare börjar tappa dom. Jag var team #självklartspararmanpåmjölktändernaienlitenburk och Ulf var team #självklartspararmanINTEpåmjölktändernaienlitenburk.
Mitt första argument i diskussionen, som ju skedde med ryggmärgsinstinkt var: ”Men man vill ju titta på dom och minnas hur små tänderna var. Gulligt.” Medan Ulfs svar, som kanske inte var så välartikulerat men ändå väldigt precist, var: ”Men Erika, blä!” Och jaa, att sitta och titta på gamla tänder? Det finns ju helt klart något tveksamt över det beteendet. Jag hade följaktligen lite svårt att komma på några fler argument än att det har med separationsångest att göra och att det finns en hel dop-present-industri som bygger på den här ångesten som leder till sparandet av tappade småbarnständer. Ulf matade på: ”Vad är tandfens jobb annars? Bara lämna pengar? Please. Hon tar ju också bort tänderna.” Jag hade aldrig tänkt på det där med mjölktänder och tandfe som en logisk konsekvenskedja men plötsligt klarnade det för mig. Tandfen kan (bör?) alltså ses som föräldrarnas genväg bort från separationsångesten till den mycket rimligare soppåsen.
Ja, kanske fick han mig där. Han min Ulf. För VAD SKA JAG MED DERAS TÄNDER TILL? Göra smycken? Limma fast på ett skrin? Använda som maracas? Observera att detta är frågor som ställs av en kvinna som har sparat sina barns första tandborstar. Dvs en mycket separationsångestkapabel (och möjligen något lite tossig) människa.
Till frågan nu för er som fortfarande läser (tack<3). Sparar ni/skulle ni spara mjölktänderna eller kasta dom? Hur tänker ni runt detta?
33 comments
Jag är team Ulf: bara att kasta. Det finns andra saker man kan spara om man har separationsångest. Min man däremot är förmodligen team Erika eftersom han fortfarande har kvar sin visdomstand som han drog ut häromåret (mycket traumatiskt för honom…)
Kul att du är tillbaka! Min vecka blev genast lite trevligare :-)
Jag velar…. Jag sparade mina ganska länge (tills jag var 20-nånting), men min sjuåring är måttligt intresserade av sina, så min strategi är nu denna:
Jag sparar dem tills han tappat alla sina mjölktänder och har han inte frågat efter dem under den tiden, då får de förpassas till sophinken. Samma metodik får det blir för tvillingarna när de börjar tappa sina om 2-3 år. Det är min plan! :-)
Hon är tillbaka! YAY! (En känsla som höll hela inlägget.)
Min tvåårings gaddar har ju förhållandevis nyligen kommit på plats, men jag minns hur det var för mig själv. Jag hade (har?) mina mjölktänder i en lite burk och där låg de och var… små. Jag kände inget inför detta. Det var inte äckligt, det var inte spännande. Möjligen störde det mig att samlingen inte var komplett, men mest var det hela ganska ointressant. Men det var ju inte heller något som tog enormt mycket plats, alltså tycker jag lite som Sjögrenskan. Spara ett tag och kasta om ni inser att ingen bryr sig?
Jag sparade och ena ongen tyckte det var sjukt äckligt och slängde, den andra ville spara. Så jag är Team spara först och låta ongen avgöra.
Jag har sparat barnens mjölktänder och därmed sluppit betala ut tandfé-pengar. Ärligt talat tvivlar jag på att barnen är så intresserade av att ha kvar dem, men än så länge finns de kvar i varsin liten burk.
Hurra för att du är tillbaka!
Jag var team spara. Sen råkade jag tappa bort en av de tänder som ungen tappade, och började fundera på om det verkligen var så himla viktigt. Alla mina tänder (ja, mjölkisarna alltså, de andra är ännu på plats!) ligger i en liten smyckesask hos min mamma, och jag har genom livet haft exakt noll intresse för dem. Får väl hoppas att det blir samma för barnen, för det ser inte bättre ut numera än att tandfan har tagit deras tänder och dragit.
UT MED DOM! Fy så äckligt att spara på. #teamulf
Måste nog också hålla med Ulf, släng! Eller snarare ”låt barnen leva i tron att det verkligen är tandfén som tar dem och lämnar en peng i ersättning” ;-), med den goda bieffekten att ni slipper en burk tänder som ingen kommer vilja ha. Mina syskonbarn är 5 och 7 och tror fortfarande på jultomten och tomtenissar osv, och jag ÄLSKAR att de gör det och att vi alla runtomkring på olika sätt (alltid hyrt in extern tomte samt hur vi pratar om tomten osv) låtit dem leva kvar i den magin tills de själv börjar tveka. 7-åringen är där nu att hon tvivlar lite men just för att hon trott helhjärtat så länge, så VILL hon fortsätta tro istället för att bara avfärda det. Samma sak har de med tandfén, det finns en oskyldig tro kvar där på det där ”oförklarliga”. Oj, förlåt för utläggningen, vad otroligt irrelevant det blev nu känner jag. Men hursomhelst, släng. Mina tänder sparades av någon anledning och när jag hittade burken i mammas förråd förra vintern (!) så var det verkligen en total icke-upplevelse. Hon hade även sparat hela långa flätan av mitt hår (!!!) från när jag som 8-åring fick för mig att gå från långt änglasvall till kortkort frisyr. DET var mest äckligt faktiskt, en tjock hårfläta i en påse liksom. Burr…
PS. Fnissade högt för mig själv när jag läste att du sparat tandborstarna. Tossigt absolut, men också rätt gulligt ;-)
Å, välkommen tillbaka!!!
Då jag inte har några barn så har jag inga mjölktänder sparade. Eeeehhhh….. Jo, just det! I ett fotoalbum från år 2000 så finns visst min dåvarande katts ena mjölktand intejpad bredvid ett foto av katten…..
Enough said!
Å välkommen tillbaka! Nu blev jag glad.
Alltså mjölktänder…jag tror inte jag sparade dem i princip. Däremot sparade jag ett tag på min sons övre mjölkframtänder som han blev tvungen att dra ut pga skadat dem genom att stå på huvudet tusen gånger som liten och varje gång lyckas träffa tänderna. Men de där tänderna liksom löstes upp och försvann har jag för mig? I alla fall är de borta, saknade av ingen. Däremot får jag fortfarande förebråelser av sonen för att jag slängde hans samling av klistermärken som legat på vinden i tio år. Det var allså sisådär tjugo år sen nu om jag räknar rätt. Bara som en varning alltså. Vad mammor tycker är ljuva minnen är inte samma saker som barnen tycker.
Viktig fråga ( OBS ej ironi). Jag är med Ulf. Pga 1. Det finns andra, mer relevanta tingestar att spara 2. Det är faktiskt lite äckligt samt 3. Mina föll i bitar utsatta för tidens tand (hehe). Ta en bild av tand och tandlöst barn istället, mycket roligare att ha kvar.
Vi har aldrig haft den diskussionen eftersom jag tog mest hand om barnen och min man bonden mest arbetade. Men hos oss kom tandfen och bytte tand mot guldpeng så vi behövde aldrig fundera vart tanden tog vägen. Det blev mest problem när tandfen hade för mycket att göra och inte kom hem till oss. Eftersom fru bonde också mest arbetar + tar hand om barn och hushåll.
Jag har bytt ut mot en gulden i tandfens glas och lite högaktningsfullt smugit bort med de första tappade tänderna och lagt i en liten ask där avsaknaden av tandFens existens inte ska avslöjas. Som min mamma sa: det är ju inte bara barnets första tappade tand. Det är ju också din första tappade barntand! ❤ självkart spara. Mvh en annan nostalgisk Erika
Haha vi har sparat än så länge men de blir bruna och ser inte så skojiga ut så jag gissar att vi snart slänger. Välkommen tillbaka!
Här har tappad tand lagts i glas och bytts ut mot guldpeng av tandfen. Tandfen har lagt tanden i den fina burken som barnet fick vid dopet! Ska dock betänkas att barn tappar sista kindtänderna runt 10-12 års ålder!! Då är garanterat tandfen avslöjad för länge sedan…
Vad göra med sparade tänder ja det får barnet själv ta ställning till när lådan med ”minnessaker” som liten lämnad över vid flytt hemifrån!
Mer intressant är att lyfta blicken och se hur andra kulturer eller bara grannen betalat/handhar tappade tänder. Frankrike = bakelse. Barnens granne 100kr per tand. Så kolla det istället, kan bli en skön lunchdiskussion på jobbet.
Kul att du orkat skriva ett inlägg! Kram
Tänker att det kan va coolt att behålla iaf nån framtand eller annan fin tand och i framtiden göra en mould av den och gjuta kopia i guld. FETT HALSBAND ELLER ARMBAND MED BERLOCKER SOM ÄR MASSA OLIKA TÄNDER :))
Team ”intevetja”, MEN ”limma fast på
ett skrin” fick mig att frustfnittra rakt ut. Bra jobbat!
Välkommen tillbaka , va fint och få läsa ett inlägg från dig igen <3. Jag måste nog hålla med Ulf här, jag är uppvuxen med att tandfen byter en peng mot tanden som man "tandfen" sedan kastar/spolar bort. Kan också ha blivit påverkad av min pappa som alltid tyckt det varit lite äckligt med såväl lösa tänder som tänder som ramlat ut så antar att "tandfen tar tanden" nog var av vinning för han ;)
TEAM KASTA FTW! Fy, vad äckligt jag tyckte att det var när jag hittade en liten burk med mina egna gamla mjölktänder som låg i nån gammal låda. Urk. Ja, så hemma hos mig lämnade tandfen tydligen pengarna, tvättade bort blod och annat äckel och la sedan alla tänder i en liten burk. Ologiskt, tandfen.
Släng! Spara andra saker (som inte ruttnar) när nostalgin faller på.
Yay du är tillbaka!!! :)
Trots att jag är tandläkare har jag inte ens övervägt hur jag kommer göra när flickorna blir större. Förstår båda era synpunkter. (Eller, alltså, jag tycker inte att tänder är blä, men ändå lite blä att spara i en burk i flera decennier!!)
Jag tänker att vi kanske sparar någon av de första. Eller inte. Vi får se.
Min systerson svalde sina första två som han tappade. Så det är inte heeeelt säkert att föräldern får bestämma vad man ska göra med dem!! :D
Först, välkommen tillbaka till bloggosfären.
Sedan till kommentaren…om jag visste hur man petar in bilder här, så skulle jag visa innehållet i ett ganska fånigt skrin!
Sonens mjölktänder och han är nu 24 år gammal!
Jag har tillverkat maracas av böjträ från fjällbjörkar som jag fyllt med mjölktänder och som jag ska ge till mina barn på deras bröllop. Kanske.
Ett annat tips kan vara att spara dem i en jättefin liten ask som dina barn får hålla reda på. Tänderna kommer att vara borttappade på ett par dagar och förhoppningsvis fastnar de i dammsugaren och dyker inte på något jätteläskigt ställe ett par månader senare. Då har du gjort din del av att spara fina minnen till dina barn och de är ansvariga för att ha tappat bort dem (och så har du en utväg om/när de frågar varför du inte sparade deras mjölktänder).
Mina mjölktänder sparades tills jag var vuxen. De kom nog på plats 3647 över saker jag absolut behövde ta med mig när jag flyttade hemifrån.
Jag är så team Erika. Minns min egen tandburk och hur spännande jag tyckte det var. Men ja, jag är kanske knäpp, för jag har även sparat min visdomstand som jag opererade bort förra året. Hittade den nu i veckan och blev lite glad faktiskt. Kan inte barnen få vara med och bestämma då? Det tänker jag att min 6-åring när hans tänder äntligen börjar lossna ska få göra… de kanske tycker det är helt ointressant. Eller jätte häftigt och vill spara. Annars är jag helt och hållet för att man sparar!!!
Jätteäckligt (team Ulf alltså). Är läkare ska tilläggas så borde kanske inte få vrid i magen av detta men min son fick en sån där liten sammetsklädd ask för tänder i doppresent och jag vill bara slänga hela asken. Hela grejen med sparade delar (saker som kroppen byter ut) i ask känns burr. Man sparar ju inte på naglar.. eller avföring.. Pga detta känns tanken på sparat hår likadant. Men alla är vi olika :) Jättekul att höra från dig igen, made my day!
Släng! Jag är generellt för att rensa, speciellt grejor utan andvändingsmöjligheter…
Hoppas allt är bra!
Vi har sparat dem utan närmare eftertanke.
Varför har vi gjort det egentligen…?
Alltså, jag är helt SÄKER på att jag sparade Robins tänder. Men tydligen inte särskilt bra pga vet inte var när eller hur de försvann. Mina tänder skramlar dock fortfarande runt i en liten träask hemma hos mamma med texten ”mina mjölktänder”. Men vad tusan, spara dem och be Karins Konstgrepp göra fräsiga halsband av dem :D
Jag blev lite nyfiken hur era föräldrar gjorde. Erika kanske minns sina mjölktänder i en ask som nâgot fint att spara och spännande att ta fram och titta pâ för att ni gjorde sâ hemma hos dig och tvärtom ? Vad tycker jag själv. Jag har nog ingen âsikt egentligen. Men okej här i Frankrike är det inte en tandfé? Utan en mus. Och hemma hos mig fick man lägga tanden i ett vattenglas. Här ska den ligga under kudden. Hur ska vi göra med det? Ja det blir antagligen franskt men det kommer kanske kännas lite sentimentalt för mig. Mitt barn som hört talas om tandfen(alltsâ musen) och vill inte alls ha mynt (vilken summa är lämplig?) utan han vill ju hellre ha ”en present typ en bil”… Men jag är inte en som sparar pâ saker? Jag har gett bort nästan alla bebiskläder… Jag har flyttat tusen gânger och dâ blir man inte sparsam? Och min mamma sparar allt, ja till och med mina saker sparar hon, sâ jag har revolterat genom att vara lite mer minimalistisk? Tandborstar skulle jag inte spara. Men mjölktänder skulle jag kunna spara under en period. Men till sist skulle de âka ut tror jag… Min mamma sparade mina tänder i en ask. Men bara ett par stycken… Den första? Ska kanske avsluta med att säga att jag ine tycker du är tokig och att jag med stor sannolikhet har ännu galnare hangups som jag just nu inte kommer pâ? Typ att om jag ska äta chokladrutor kan jag inte äta ett udda antal chokladrutor? Ganska crazy. Jag gillar crazy :o)
Jag kan inte komma ihåg att den där tandfén kom till oss? Däremot hade jag en liten träask som det kan ha stått ”mina mjölktänder” på, sån som Katta Kvack nämner. Har dock inge som helst aning om när jag fick den. Sparade tänderna gjorde jag, tills den dan när jag kanske var runt 12 år, tittade i min lilla ask och det kröp runt nåt litet kryp bland tänderna. Då hade jag sparat tillräckligt länge.
Men här hemma har vi inte berört frågan än, och det blir väl inte aktuellt än på några år. Men jag undrar lite varför man sparat tänderna, histpriskt sett liksom? Vem kom på idén med att tillverka och sälja träaskarna? Någon har ju ändå tyckt det där med att köpa en sådan till mig var en bra idé :)
Spara!!! Helt oklart varför annat än ”det är kul att se på gaddarna när man är äldre och nostalgisk”. Har från mina föräldrar fått asken där mina mjölktänder förvarades (med tänder i förstås- jag är ju min mors dotter…) och det är jättekul att minnas var den låg i mitt föräldrahem, hur jag plockade med den och andra grejer i det skåpet. Nu är asken placerad i mitt skåp och mina barns tandaskar skall också få en sån uppburen placering när de orkar lämna ifrån sig den. Då kommer mina tänder från 1979 och mina barns tänder bli en tidsresa. Dessutom undrar jag så varför tappade tänder spricker i typ 3-4 delar när de är 30 år . Torkan? Dålig sammet? För mycket askskak? Anna i Karlstad
Alltså i en monter i hallwylska finns ju ägarens pipskägg på display, på tal om att spara saker. Så det finns ju ett museivärde uppenbarligen ;)