En ny favorit: På andra sidan om den sjö jag bor vid, typ, finns ett område som heter Ingenting. Det heter så på riktigt. Ingenting. I Ingenting finns det en restaurang som heter Asplund, efter den store arkitekten, och den drivs av Fredrik Eriksson som är en av Sveriges främsta kockar. Idag när både jag och Ulf jobbade hemifrån så kvistade vi över för en lunch och oh ja! vad vi kommer att göra det många många fler gånger. Allt var så trevligt och snyggt och vällagat. Vi åt bland annat en så knäpp och urgod pizza. Oktoberfestpizza med surkål, bratwurst, dijonsenapsfärskost, äpple och persilja. Jag älskar att gå ut och äta sen gammalt men att äta bra lunch alltså. Vilken humörhöjare! Och att hitta nya favoritställen. Swoooooon!
En gammal favorit: Denna afton hade programmet som jag jobbar med premiär i Barnkanalen. Jag och barnen bytte om till våra sovplagg, tände ljus och satt i soffan … en stund. Greta var mycket noga med att notera och kommentera varje gång hon hörde min röst (jag är inte bara producent, jag är också speaker) medan Olof hade fullt upp med ett nytt Halloweenpynt som skulle färdigställas och sättas upp. Jag är så oerhört stolt över vårt program som låter så begåvade och smarta sjätteklassare göra sin röst hörd. Det är ju femte året som programmet sänds och det märks på deltagarna som bara blir vassare och vassare för varje år som går. Dom har tittat och lärt sig saker. Jag är djupt imponerad. Och lite tagen faktiskt. Titta själva här!
En blå favorit (som också öppnar upp för livskrisande): Backstoryn är att jag inte har någon varm höstjacka. Av mycket oklara och dimmiga skäl har jag skänkt eller slarvat bort den parkas jag levt med i några år. Det var en bra parkas. Den höll mig varm vilket är sånt jag gillar med höstjackor. Hur som helst så är den borta och ersatt med någon kall ursäkt till ”höstjacka”. Mina fladdrigaste idéer om en sommarkaftan skulle värma bättre än min höstjacka. Och i några dagar, veckor, år har jag letat efter en ny jacka. Och idag hittade jag en lättviktsdunis som var lite längre. Hög i halsen. Skön. Lätt. Varm vad det verkar. YAY! Så jag slog till. Enda problemet är märket. Vad jag ens gjorde i butiken till att börja med sätter jag ett separat frågetecken på. ? Butiken riktar sig till lite mognare kvinnor kan man väl säga. Är min mammas favoritmärke. Och jag var egentligen inte alls redo för att ta det här steget. Men ja ja. Nu är jag väl min mamma då. Köper jackor på Flash. Äh. Har jag ens någon livskris över detta? Nu när jag tänker efter. Heh, kanske lite eftersom jag försökte dölja påsen för min man men om detta är vad jag behöver göra för att inte frysa så VAD TUSAN. Blå är den också jackan. Vilket gör att jag är snubblande nära att den här dagen skulle bli en komplett sak man säger runt bröllop i USA. Men att vara snubblande nära saker är väl sånt man får glädjas över i min ålder? hehe
2 comments
Försökte du dölja påsen för din man?! He he, ändå väldigt roligt! 😁😁 Jag tror inte det måste vara så himla livskrisig bara för att en råkar köpa jacka i en ”sån” affär. Snarare att en är duktig på att hitta guldkornen bland kläder en kanske inte skulle köpt annars. 😊 Du är skillad, som min sexåring skulle ha sagt. Du äger. 😄
Relatera till känna-sig-som-en-tant-känslan: står vid diskmaskinen i det lilla pentryt på skolan där jag pluggar. Två killar, 22ish, dräller in med sina kaffekoppar och bara ställer dem i diskhon. Då hör jag mig själv käckt säga, samtidigt som jag öppnar luckan till diskmaskinen, ”å här är det en diskmaskin man kan ställa koppar i!”
Men ärligt, vem är jag?!
PS. Japp, killarna ställde raskt, och glatt, ner sina koppar i diskmaskinen!
Mia! Du är ju ett geni! Det är ju naturligtvis så det ligger till. Jag är en fena på att nosa till mig guldkorn oavsett märke. Och genialiteten har gått i arv i familjen. Det är ju tydligt det.
Jag vill också rikta ett tack till att du gör mig mindre ensam i turning into a tant-känslorna. Du äger!