Varning för äckligt inlägg.
Så var vab HT-16 öppnad. I morse kräktes Olof och jag är så trött på magsjuka. Ulf hittar på att det nog inte är det. Att Olof bara har lätt för att kräkas. Har en slapp magmun och så vidare. Men jag misstänker att det inte är så. Jag inte bara misstänker, jag är rätt säker på att Olof är en magnet för magsjuka. Inget annat barn på förskolan är magsjuk men vår son är det i alla fall. Förra terminen vet jag inte hur många kräkor som passerade i hemmet. Fördelen (om det nu finns någon sådan) är att hans magsjukor brukar gå över rätt snabbt. Han kräks några gånger under morgonen/förmiddagen och sedan sover han en stund, kanske kräks en gång till sen säger han: HUNGRIG! TÖRSTIG! och efter att han har fått i sig något så mår han bra.
Det är ju frestande att låta honom gå till förskolan dagen efter men eftersom reglerna ser ut som dom gör och jag vet att en eventuell vidaresmittning bara kommer att bita oss och vår magsjukemagnet till son i rumpan så blir han hemma i 48 timmar. Så även hans syster och det är det här upplägget som gör att jag går sönder lite. För att ha det friska barnet hemma tillsammans med det sjuka är vad som är jobbigt. För hon mår ju bra. Vill göra saker. Kräver saker. Gnäller.
*gråter lite* *tycker oproportionellt mycket synd om mig själv* *skäms över att jag inte tycker mest synd om han som är sjuk* *tycker ändå mest synd om mig själv*
Dessutom: Badkaret är fullt av nedkräkta sängkläder, handdukar och kläder. Tacksamheten över att vi har tvättmaskin och torktumlare i läggan är oändlig. Men jag känner mig ändå så smutsig.
Handspriten står på handfatet.
Greta tjatar om kex, netflix, äppeljuice.
Greta får kex, netflix och äppeljuice.
Jag tittar bort mot bäddmadrassen där barnen ligger på var sin kant och tittar på TV. Färgen har kommit tillbaka till Olofs ansikte och läppar. Snart kommer han ropa: HUNGRIG! TÖRSTIG!
Och så fortsätter cykeln.
7 comments
Åh, här kommer all stöd och pepp i världen!! USCH vad jobbigt! På så många sätt. Förstår att du tycker synd om dig själv. För vet du, det ÄR faktiskt synd om dig. Också. Helt enkelt. Det är äckligt, besvärligt, jobbigt och krångligt. Och ibland har man ett arbete som verkligen inte lirar med att man är borta mycket. Då blir det extra krångligt och jobbigt. Helt enkelt. Och det där med tvättmaskin är verkligen en lättnad – eller skulle man kanske skriva nödvändighet… Men i de här lägena skulle man gärna vilja ha två. Minst.
Hejsan,
Vet inte om detta är en hjälp eller ej, men vår tvillingpojke har fått diagnosen mjölkproteinöverkänslig och han kräks på samma sätt som du beskriver att Olof gör. Vi har fått en allergiläkare att skriva ett intyg till dagis för annars skickar de hem honom ofta och karensdagarna är irriterande. Kräkningarna sker ofta vid mycket grädde i maten eller mycket mjölk totalt sätt. Annars klarar han yoghurt, smör och pannkakor gjorda på mjölk.
Igenkänningen! Det är sen gammalt att det alltid är föräldern det är mest synd om när det uppstår VAB!!
Hmm. Men? Gör folk verkligen det? Stannar hemma med typ fyra barn i en syskonkara i 48 timmar när ett av barnen spytt. Det betvivlar jag starkt… Men har han inga andra symtom? Han är medtagen? Kanske ni ska lite skriva upp hur det inträffar, om han aldrig smittar er andra är det ju underligt, men samtidigt… Vi var sjuka i typ 16 veckor i streck. Jag har tappat räkningen men 3 magsjukor och 4 influensor senaste 4 âren och sâ alla miljoner förkylningar? Och vi reser inte till Sverige om vintern i âr tror jag. Ni har läskigaste sjukorna… Hellre till solen om ens det… Bacillskräcken är enorm sâ det känns farligt att ens planera semester till sportlovet… Men jag har hört att vid 4 âr vänder det, och jag tycker att det stämmer. Immunförsvaret har tränats upp. Kanske ni kan testa med lite probiotika? Ost och yoghurt? Lite snälla magbakterier för att stärka hans mage? Stackars er alla!
Oh och min unge är extremt âksjuk. Pâ flygplan, pâ tâg, i buss, taxi och bil… Och vi reser rätt mycket eftersom vi är utlandssvenskar. Det blir kräks vid minst ett tillfälle varje resa. Ja vi reser allt mindre, efter att ha känt oss som levande kringresande cirkus… Man sitter alltid som pâ nâlar med pâsen i högsta hugg och ofelbart kommer kräkset typ när man precis kommit fram och bara ska parkera.
Om det är till någon tröst så tycker jag också mest synd om mig själv när barnen är magsjuka. Ångesten att bli smittad 😩 Hemskt och vidrigt!!!
Sen försöker jag tänka att det ”bara” är magsjuka. Tänk om det vore cancer eller als…
Stor pepp-kram!!!!