Å så var det ju det där med Rod igår. Fan vad bra det var. Jag sjöng så att jag blev hes. Ulf fick tårar i ögonen när Rod pratade om hur hans pappa hade stöttat honom när han var ung och ingen trodde på honom (och alla tyckte att hans näsa var för stor, hår för konstigt och klädstil för mycket). Min syster och jag köpte matchande merch-tishor som vi ska ha på oss samtidigt en gång per år då vi ska hylla Roddis: lyssna på hans hits och dricka vin och äta ratatouille för det var vad vi gjorde igår.

Han sjunger fortfarande fantastiskt bra, då och då i alla fall – det gick lite upp och ner det där under kvällen kan man säga. Så även med energin men vad tusan. Han är 71 år och med lite stelare sexiga höfter än tidigare men då och då glimmade han till som rent guld. Och publiken! Herregud vad jag älskade publiken. Alla var SÅ GAMLA. Helt sjukt. Jag har aldrig sett så många gamla människor på en och samma plats förut. Jag hörde en ny låt som jag gillade, som visade sig vara från 1988 när jag letade rätt på den idag hehe. Visste ni förresten att Rod är en av världens bäst säljande artister? Han har sålt över hundra miljoner skivor? HUNDRA MILJONER! Det wikipediande vi fram igår under konserten, för det är sånt som man tydligen gör när man går på konsert 2016.

Och jag som (helt ärligt) har tyckt sådär om att gå på konserter älskade allt med igår. Det var så fint att vara på konsert med Ulf igen. Vi minns inte när vi var på konsert senast men det var i alla fall innan barnen. Och det var så fint att min syster var med. Och alla gamlingarna. Dom var så fina i sina kortklippta praktiska frisyrer som i det här sammanhanget var som Roddishår, en tribute helt enkelt. Och sen, det här att han hade en paus på tio minuter mitt i konserten? Så att alla kunde köpa öl/gå på toaletten utan att missa något.  Ä L S K A D E  det eftersom det var så konstigt.

Och idag sjunger mitt huvud Rod Stewart på repeat. Älskar även det, with every beat of my heart.