Jag rensade nere i källaren här om veckan och kom över en låda med alla mina dagböcker. Jag har fört dagbok till och från sen den dagen jag lärde mig att skriva. Ibland har jag haft med mig skrivblock på resor och festivaler och det är en sån skatt att ha. En stundtals plågsamt generande skatt men vilken tillgång det ändå är: att få veta hur jag tänkte i olika åldrar. Till exempel har jag nu letat fram alla dagböcker från sexan för att stämma av mot mig själv, i och med att den målgrupp jag jobbar med är tolvåringar. Jag förstår ju att mycket har hänt sedan dess, men mycket är nog också sig likt. Eller, det återstår att se. Jag har inte börjat läsa än.

Lite inspirerad av det, och mycket inspirerad av Astrid Lindgren och den biografi jag läser om henne så har jag bestämt mig för att skriva en semesterdagbok den här sommaren. Astrid Lindgren förde dagbok i alla år som hon levde, visste ni det? Jag har ju bloggen som fungerar som någon slags dagbok men det är något alldeles särskilt att sitta med penna och papper. Det gör att allt känns så mycket mer bestående. Kanske?

För några månader sedan fick jag den här fantastiskt fina resedagboken av Ulf och nu har den hittat sin plats. Boken började i lördags med att vi i familjen gjorde en lista på allt som vi vill göra den här sommaren. Där kan man läsa att vi vill äta glass, godis och tårta (Greta). Att vi vill ha en fin dag på ett hotell (Olof) och äta hotellfrukost (Greta). Att vi vill bada i hav och swimmingpool, röka olika saker i grillen och gå till Gröna Lund (mina och Ulfs  önskningar). Bland annat. Vi hade många önskningar och idéer.

Sen har jag skrivit lite ungefär varannan dag. Målet är att skriva något litet varje dag men jag har så svårt att begränsa mig så det tar sån tid att föra journal. Hur som helst. Känn er fria att inspireras. Att skriva en semesterdagbok kan bli en livsstil tänker jag. Kanske kommer det att förändra våra liv? Åh ja, det tror jag säkert. Ja, se detta som en hälsning från eder livscoach.