När det kommer till smycken och sånt så skulle jag så gärna vilja vara en drottning av accessoarer. En sån som vet hur man med enkla medel lyfter gamla garderobsgodingar med hjälp av ett halsband, ni vet? Nå. Jag är inte en sån.

Jag är en sån som köper, eller ärligt talat oftast rör det sig om att jag får ett smycke (jag har ju trots allt en man som jobbar en hel del med juveler och ädla metaller) och så tar jag på mig det, gillar det och sedan har jag det på mig tills det faller av. Typ. Eller att jag får något nytt som liksom trumfar det gamla. Jag står helt enkelt fast vid mina smycken. Är den trogna typen, ja, sånt skulle man kunna säga när det gäller mig och mina smycken.

Mina örhängen har jag använt dagligen i elva år, mer eller mindre, sedan jag fick dom i trettioårspresent av Ulf. Runt halsen hänger ett halsband som jag fick i julklapp för snart tre (eller är det fyra) år sedan av Ulf si claro. På den vänstra handen har jag min vigselring (Ulf igen! Fast den var jag med och valde) och runt handleden på den högra hänger det där ljuvliga armbandet ni ser på bilden. Det fick jag i födelsedagspresent förra året. Av Ulf.

Och så nytillskottet! Ringen jag har på min vänstra hand är en UNDERBAR liten sak i tvinnat silver. Jag fick den – av Ulf – på vår bröllopsdag i år och jag ÄLSKAR den. Åh! som jag älskar den. Och min man. SOM jag älskar min man. Han har inte bara god smak när det gäller kvinnor hehe, han har också god smak när det gäller att ge mig smycken som är precis så som jag vill ha dom.