Min ring (och andra smycken)

08. Min ring

När det kommer till smycken och sånt så skulle jag så gärna vilja vara en drottning av accessoarer. En sån som vet hur man med enkla medel lyfter gamla garderobsgodingar med hjälp av ett halsband, ni vet? Nå. Jag är inte en sån.

Jag är en sån som köper, eller ärligt talat oftast rör det sig om att jag får ett smycke (jag har ju trots allt en man som jobbar en hel del med juveler och ädla metaller) och så tar jag på mig det, gillar det och sedan har jag det på mig tills det faller av. Typ. Eller att jag får något nytt som liksom trumfar det gamla. Jag står helt enkelt fast vid mina smycken. Är den trogna typen, ja, sånt skulle man kunna säga när det gäller mig och mina smycken.

Mina örhängen har jag använt dagligen i elva år, mer eller mindre, sedan jag fick dom i trettioårspresent av Ulf. Runt halsen hänger ett halsband som jag fick i julklapp för snart tre (eller är det fyra) år sedan av Ulf si claro. På den vänstra handen har jag min vigselring (Ulf igen! Fast den var jag med och valde) och runt handleden på den högra hänger det där ljuvliga armbandet ni ser på bilden. Det fick jag i födelsedagspresent förra året. Av Ulf.

Och så nytillskottet! Ringen jag har på min vänstra hand är en UNDERBAR liten sak i tvinnat silver. Jag fick den – av Ulf – på vår bröllopsdag i år och jag ÄLSKAR den. Åh! som jag älskar den. Och min man. SOM jag älskar min man. Han har inte bara god smak när det gäller kvinnor hehe, han har också god smak när det gäller att ge mig smycken som är precis så som jag vill ha dom.

Eventuellt galen när jag shoppar

06.otherstories

Jag skulle inte beskriva mig själv som shoppinggalen men kanske som att jag kan bli lite galen när jag shoppar? Att välja ett plagg baserat på att ens son kommer att tycka om mönstret är nog en sån där sak som jag skulle kategorisera in under ”knäppheter jag inte visste att jag var kapabel till”. Men nu vet jag. Jag har nämligen precis beställt blusen som ligger ovan att beskåda. I en färg och med ett mönster som jag aldrig i hela livet skulle ha noterat, om det inte var för berikningen av en viss Olofsson i mitt liv. Min garderob går annars i den ängsliga men säkra färg- och mönsterskalan av enfärgat/grått/blått/svart/möjligtvis randigt.

Men nu har jag ju gått och blivit väldigt förtjust i den här blusen och jag föreställer mig hur FIN jag kommer att vara i den när den väl dyker upp. Hur det blir vet jag ju först när den sitter på min överkropp men nu har jag några dagar då jag kan fantisera om succén som den kommer att leda till. Det är väl en av fördelarna med nätshopping? Att man kan ha några dagar av skimrande fantasivärld.

Hur det blir med den här blusen återstår att se. Förra årets plagg som hamnade i angränsande kategorin ”att klä sig som sin livskris” är fortfarande kvar i garderoben och den användes faktiskt vid ett par tillfällen under förra året så jamen vad tusan. Mönstermässigt utvecklas jag kanske? Jag lever! Ser tecken på liv i alla fall. Och jag ser det inte längre som att jag klär mig som en livskris det här att jag går utanför min svart/marinblåa box … utan för att imponera på min son. Hum. Vad fan. Så lätt att kasta sig mellan känslorna här va. Så lätt. Över en blus! Över en blus.

Vår bästa pysseltid är nu

Mala

Det är fredag och alldeles strax börjar vår fokuserade familjetid eller familjesabbaten som jag kallar den. Just nu står Ulf i köket och förbereder smörrebröd och barnen tittar på ett avsnitt av Doktor McStuffins. Jag har dukat bordet och plockat fram vår familjesabbatsljusstake. Under det här kommande skärmfria dygnet tror jag att vi kommer att åka till antingen Moderna museet eller Fotografiska för utställning och lunch. Kanske kommer vi att träffa min syster? Kanske kommer vi att titta på Planes? Helt säkert kommer vi att pyssla. För båda våra barn är så väldigt inne på pyssliga saker just nu. Det klipps och klistras och släpas hem kassar med konstverk en masse från förskolan nu. Här hemma ritar och målar vi med ett snitt på två gånger om dagen nu och i ett inspirerat tillfälle i en bokhandel slog jag till på en sån där URTJUSIG målarbok för vuxna som är så populära nu. Och som jag älskar den! Jag slog också till på lite finare pennor och det var ju också helt genialiskt.

Jag älskar det här att jag nu kan sitta tillsammans och barnen och pyssla med något eget. Det är så roligt att färglägga igen, för jag vet inte riktigt när jag gjorde det senast? Och det är rogivande och det är fokuserande och absorberande. Det är som balsam mot allt som är stökigt i livet. Och sånt som är mjukt och skönt för själen ligger högt upp på listan över saker man vill åt, inte sant?

Ja banne mig. Det här är inte bara ett ypperligt julklappstips till vem som helst. Det är också en ypperlig present i presentgeniets anda: helt enkelt en present till dig från dig.

Trevlig helg!

Dom bästa presenterna är dom som kommer från presentgeniet

RodStewart

Så det visade sig att Rod Stewart ska komma till Stockholm i nästa år för att ge en konsert. Det var min syster (som är mitt fellow-Rod-fan) som gjorde mig uppmärksam på saken och mycket uppspelta bestämde vi oss för att gå. När jag kom hem från jobbet och berättade nyheten för Ulf så blev han inte alls så glad som jag hade tänkt mig. Inte för att han behöver bli just glad för att jag ska gå på konsert men kanske lite ändå? Han vet ju ändå var mina känslor är placerade. Nå. Det visade sig att besvikelsen som jag såg i hans blick kom från avundsjuka. Tydligen är jag gift med en man som hade Rod som sin första och största idol som barn, och låt oss bara pausa vid det en stund och hålla fast det galopperande hjärtat. Sen berättade Ulf den gulligaste historien någonsin om hur han hade gjort en egen t-shirt med Rod Stewart-tryck på något slags läger som han var på som liten pojke. Dom andra killarna på lägret gjorde tröjor med Kiss och andra coola band men Ulf stod trogen vid sin Rod och bar sedan sin tröja med stolthet.

Det fanns med andra ord en ganska enkel lösning på mina funderingar om vad Ulf skulle få i farsdagspresent. Så i maj tar jag min älskling under ena armen och min syster under den andra och så går på vad jag gissar kommer att bli nästa års bästa konsert.

Titta! Nya höstskor till barnen! Redan!

Autumn shoesJag vet inte precis hur detta gick till men plötsligt hade jag beställt både nya gummistövlar och snabba springskor till barnen utan varken panik eller stress. Kanske är det en positiv bieffekt av den lille organisatören? Kittade för HT-15 är dom i alla fall mina två lejonungar för med två treåringar har vi nu klivit in i en ny fas. Fasen där dom nöter skor, skitar ner sig något ofattbart och därför är i behov av minst två uppsättningar av allt. Dom här gummistövlarna är jag särskilt nöjd med. Tillverkade i återvinningsbart gummi och fri från PVC, och som dessutom går att tvätta i maskin. Som en dröm! Parentes: Det här med vad som låter som ”en dröm” har ändras en del sedan Oggisarna kom in i mitt liv haha. Slut parentes. Springskorna är både Olof och Greta extra nöjda med. Exakt vad det är med dom som är så bra kan dom inte artikulera men man riktigt ser att dom känner sig så sjukt snabba i dom. Det är fint. Att jag dessutom fick ett par egna löparskor och nya sommarskor (ett par exakt likadana som jag bott i denna sommar och nästan nött ut = jag är all set för nästa sommar VEM ÄR JAG? Jag älskar mig!) är ju en genialt ljuvlig bonus. Men så är jag ju också ett presentgeni. Det är verkligen som att jag bara hela tiden vet vad jag själv vill ha. En utsökt egenskap hos moi om jag får säga det själv.

Ps. Jag får inte betalt för att tipsa om detta men jag gör det ändå:
Stövlarna heter Grytgöl och kommer från Kavat.
Dom snabba springskorna heter Adidas Originals – Zx 700.
Jag beställde skorna från Footway som har en kampanj just nu som ger en 3 skor till priset av 2. Därav skor till mamman också.