Imorgon är det så äntligen den första december och SOM barnen har längtat efter det. Kanske Olof mest eftersom ”Jakten på jultomten” börjar då, ja, det är vad han har fått för sig att årets julkalender heter. ”Jakten på jultomten” är hans favoritprogram i hela världen säger han, näst efter Labyrint, och det är ett mycket gott betyg för en tv-serie. Rejtingen har han gjort utifrån trailern för julkalendern som ju har rullat ett tag i Barnkanalen. Håhåjaja, himla rart är vad det är med att leva med han vår lille Olle Olofsson.
Annars har de senaste veckorna mest handlat om feber och slutredigering. Jag är nu klar med samtliga program till årets säsong av Retorikmatchen. Det är en himla massa program som jag har gjort under kort tid och jag är lika stolt över dom alla. Det har också bestämts att det ska bli en säsong till yay! så den har jag faktiskt redan börjat jobba med så smått. Annars har jag bara ett par reportage som jag ska skriva innan det är jullov på riktigt. Fy vad härligt det ska bli! Just nu känner jag mig mest nednött efter att ha spenderat 48 timmar med en först febrig och sedan återhämtningsfrisk pratkvarn AKA Gretsky. Herregud vad hon har pratat med mig. Dygnet runt känns det som. Men imorgon ska jag äta julbord och det kommer att hela mig, mina öron och mitt sinne har jag tänkt.
Men så till adventskalendern. Så här blev den: Själva kalendern köpte jag på Granit. Den är i trä och innehåller 24 lådor. I varje låda kommer jag att lägga olika överraskningar till barnen. En låda för varje dag. Vi pratade igenom det här under kvällen, jag och barnen, att det bara finns en låda om dagen men två barn. Hur skulle vi lösa det? Skulle de öppna varannan låda? ”Nej!” kom Greta på, ”så här gör vi: jag håller där uppe och du där nere Olof och så öppnar vi varje låda tillsammans.” Och så får det bli. I den första lådan kommer de att hitta två små chokladtomtar. I den andra en paketjakt där ett spel ligger och väntar i slutet. I den tredje biljetter till en julkonsert som vi ska gå på tillsammans. I den fjärde en paketjakt där två pepparkakshus som ska dekoreras väntar i slutet. Och så där kommer lådorna att varvas. Det blir en hel del godbitar och en hel del julpyssel: baka lussekatter, göra julgodis, göra pynt till granen, baka pepparkakor. Sånt juligt. Men också Nötknäpparen på Operan, en utflykt till Kaknästornet och en utflykt där vi åker ner på stan och tittar på NK:s julskyltning.
Det känns bra att den inte innehåller några paket, eller det gör den ju: pepparkakshuset och pepparkaksformar och julpynt (dagen då granen kommer) har jag tänkt slå in men dom får inte några leksaker. Dom paketen sparar jag till julafton. Det enda jag har köpt nytt är en film som dom ska få någon av lördagarna och två spel som jag också tror att vi kommer att ha stor glädje av fram till jul (och efter).
Ordningen på adventsöverraskningarna har jag inte bestämt helt. Men i en ask i arbetsrummet ligger allt och väntar. Lådorna kommer att vara tomma fram tills respektive dag. Annars gissar jag att nyfikenheten kommer att ta överhanden och lådorna öppnas i förväg. Men än så länge har dom låtit magin vara. Under hela kvällen har dom – såklart – stått och trånat vid kalendern men inte en enda låda har dom öppnat. Och för ovanlighetens skull gick det rätt snabbt att natta barnen denna kväll. Dom längtar så mycket till imorgon att de trots att de är så UPPSPÄNDA valde att duna in tidigt så att det snabbare ska bli imorgon.
Och jag, jag älskar allt med det här.
6 comments
Åh, även JAG längtar efter er adventskalender, så fint planerat!
Själv har jag precis pysslat ihop ett 150-bitars pussel, vikt 24 kuvert och delat upp pusslet, klistrat upp i form av en gran och förbannat min uppskjutningsförmåga.
Jag svär, mitt superhjältenamn hade varit The Procrastinator.
Nu återstår bara att se om det blir någon adventspresent ordnat före lördagkväll. Jag håller inte andan, om vi säger så. TROTS ATT JAG PLANERAT MENTALT SEN SEPTEMBER. Blir i sanning så trött på mig själv. Men strålande glad och inspirerad av dig!
Haha, åh du fina Procrastinator! Du ska veta att du inte är ensam. Hemma hos oss har vi också en sådan. Han heter Ulf när han inte är ute på procrastineringuppdrag. När jag har ett öppet och ömsint hjärta tänker jag att det är hans superhjältekraft som gör att jag får fritt spelrum att göra den här kalendern nästan alldeles själv! Men på andra tidpunkter händer det att det tjafsats en del om detta. Oh ja.
Hur som helst. Fördelen med genomtänkta procrestinatorer är att de i sista sekund ändå får till det! Oftast i alla fall så HEJA DIG!
Åh, vad roligt att se vad det blev tillslut. Vilken fin mix med julaktiviteter och pyssel!! Vi ska också gå med familjen på Nötknäpparen faktiskt. Eller – hela familjen utom minsta tjejen som ska få vara hos farmor. Känns lite halvt att göra något med ”nästan alla”, men hon får komma igen ett annat år! Har ni varit förut? Jag ser fram emot att visa barnen själva Operan lika mycket som föreställningen.
Till Jenny F som också kommenterat så måste jag säga att igenkänningen är ENORM. Vi har en excelfil där årets adventskalender är minutiöst planerad. Men tydligen måste man också AGERA i form av att inhandla det som behövs samt slå in och numrera… Detsamma gäller tyvärr vår julklappslista… Men men, det fanns ett antal (dock inte 24) paket i en korg i morse och det var ju bara nummer ETT som skulle öppnas, så vi är safe än så länge!
Det ska bli fantastiskt roligt att följa Oggis nedräkning till jul!
Tackar! Och själv tycker jag att jag är så listig som har kommit runt det där med att allt måste vara klart samtidigt genom att jag inte fyller lådorna med grejer utan kan göra det eftersom. Lite som med er paketkorg (som jag för övrigt älskade – måste göra en note to self om denna i min julbok).
Och Nötknäpparen. Nötknäpparen! Jag har varit på den på Operan i flera år i rad. Jag tror att det här är femte eller sjätte gången jag går. Oftast har jag gått med Ulf, ett år gick jag med min syster och brorsdotter och förra året gick jag med BFF Katarina. I år är första gången som vi går med barnen och jag LÄNGTAR SÅ! Och håller med: det ska bli minst lika roligt att visa dom själva lokalerna som föreställningen. Jag har redan nu spelat musiken från baletten (med förhoppning att de ska känna igen den sen) och berättat att det finns ett rum där allt är i guld. PEPPEN!
Åh vad fint! Smart också att ha en gemensam kalender och att kombinera choklad, upplevelser och någon enstaka pryl. Och såå smart med lådor istället för paket som ska slås in och att som du skriver ha lådorna tomma tills aktulla dagen. SÅ SMART!
Jag har hittills tvekat för den typen av kalender pga att min mor (som gjorde paketkalendrar till mig och min bror i typ tio år) avrådde mig och för att jag vet att öppnar vi för det ett år så måste vi fortsätta. Min mamma tyckte mest att det var så svårt att komma på småsaker att lägga i när vi blev större, men är fokus på upplevelser så blir ju det inte riktigt samma sak. Å andra sidan känns vårt alternativ i år inte så mkt bättre, vi kör på 4 (!) kalendrar pga ”snälla” släktingar… Jag är dock himla nöjd att i år få plocka fram sagokalendern från när jag var liten och läsa en bit saga varje kväll.
Jag vill också gå på Nötknäpparen! Har själv inte haft en så kulturell uppväxt så vill gärna ge detta till mina barn och skäms för att säga att jag inte minns om jag varit på Operan. Kanske måste boka biljetter asap…
Sagokalendrar är fantastiska! Jag köpte Jul i Stora skogen förra året som är en otroligt fin bok om gemenskap och vad familj egentligen är som vi läste med stor behållning redan förra året. Den åkte fram igår och barnen (och jag) (och Ulf) hade en mycket fin stund när vi fick återstifta bekantskapen med den argsinte hustomten Vrese igen. Vi längtar alla till ikväll när vi ska läsa det andra kapitlet.
Sen Nötknäpparen! Det är en så bra inkörsport till Operan och balett. Vi kommer att gå på den skolföreställning som dom brukar ha varje år. Dels är den mycket billigare än ordinarie biljetter och dels är det massor av andra barn där så om ens egen avkomma är lite … ska jag säga livlig? så märks det inte så mycket. Enda kruxet är att den är dagtid, klockan 12, så har man inte möjlighet att vara ledig eller ta en lååång lunch så är det tipset lite kanske lite svårt att göra något av. Men heja dig som vill ta med dig barnen! Jag tror att ni kommer att bli alldeles begeistrade!