När jag fick barn prioriterade jag ner min karriär. Det hänger ihop med den långa kamp som det innebar för mig att få bli mamma. För när jag äntligen fick bli det som jag önskat så innerligt så var det en gåva som jag ville vårda varje dag. Det var en överenskommelse som jag gjorde med mig själv när vi började med IVF och även om den (överenskommelsen alltså) gjordes under starka influenser av både ångest och magiskt tänkande så är det en överenskommelse som jag har hållit. För det var inte bara ett slags avtal med gud, jag ville också att mitt liv skulle förändras. Jag ville inte snabbt tillbaka till jobbet utan jag ville gå upp i mina barn och mitt mödraskap totalt. (Observera att det här är MIN upplevelse och att den inte ska sättas i relation till andra människors livsval. Alla gör det de behöver göra och så gott de kan, tror jag). Nu mår jag en miljard bättre än vad jag gjorde då, men jag har ändå valt att fortsätta att välja ett nära föräldraskap. Mycket av det som jag tidigare tyckte var viktigt har fått träda till sidan.
För något år sedan eller så träffade jag en gammal kollega som pratade om händelser och personer hit och dit och jag var totalt clueless. ”Du brukade vara med förr, Erika” sa hon och precis så var det. ÄR det. Jag brukade hänga med men jag har inte tid med det längre. Alltså, jag hänger med till en viss del men bara så mycket som jag själv orkar och hinner med. Barnen tar fortfarande en stor del av min tid, och ibland vill jag låtsas om som att det skulle kunna vara på ett annat sätt men helt ärligt: det går inte. Inte för mig. Inte för oss.
Men parallellt med min övertygelse om att jag ville vara med på varje steg som mina barn har tagit så har jag känt att jag har sladdat efter karriärmässigt. Det lirar inte riktigt med min självbild av att vara en kvinna i och med kontroll. Under några år har jag (iofs lite sådär halvhjärtat) försökt att söka mig vidare, bara för att upptäcka att mina kontakter inte längre är kvar på sina positioner. Mitt kontaktnät har känts allt glesare och det har inneburit oro och en del ångest men samtidigt har jag haft det väldigt bra i livet. Allt är dubbelt inte sant?
Nu har det börjat hända saker i alla fall. För det här året kommer jag att jobba med två jobb. Jag kommer att fortsätta att producera Retorikmatchen (på deltid) och jag kommer dessutom att jobba med Sommar i P1. Det är ju något som jag har gjort tidigare så det är kanske lite ljugigt att säga att det är ett nytt jobb men det är det ju ändå. Jag ska vara redaktör och det innebär att jag kommer att vara en av dem som ringer och bjuder in värdar och sedan ordnar med mycket av det praktiska: para ihop värd och producent, boka teknik och inspelningstider. Sånt. Men jag kommer också att arbeta innehållsmässigt som ett bollplank för både värdar och producenter när det gäller manus och yay vad kul det ska bli! Jag har redan ringt mitt första samtal och gjort en person mycket chockad men också mycket MYCKET glad. Det är en sån kick att ringa de här samtalen alltså oh boy ni skulle bara veta. Det blir så stort, även för mig.
Jobbet innebär också att jag sitter med i den kommitté som föreslår och bestämmer vilka det är som ska få förgylla vår sommar. Jag ska vara med på mitt första möte snart och jag har några namn som jag researchar. Och hörrni. Har ni några förslag eller önskemål på värdar? Vem eller vilka skulle ni vilja lyssna på i sommar? Har ni några tips? Kom gärna med dom!
Jag har ju glömt bort att visa! Den resa som vi gjorde till Nice och Monaco förra året har nu landat i ett reportage i Vi bilägare. Citatet ”Vår Formel 1-premiär får ske i en familjebuss. Detta är dock inget som tar ner graden av entusiasm.” är fortfarande lika sant som det är fnissigt tycker jag.
Och bläddrar man fram till sidan 72 får man se det här fina.
Repet fokuserar mest på Monaco och vårt F1-lopp som vi snickrade ihop själva, men handlar också en del om Villa Ephrussi som jag fortfarande dagdrömmer om mest hela tiden.
Allt finns att läsa i … nej, vad tusan … i det förra numret av tidningen. Jaja, det är bara att ge sig ut på vintagemarknaden alltså för den som vill läsa.
