I början av veckan, när det fortfarande kändes som sommar i luften, tog jag min familj i handen och åkte ut till Djurgården till en av mina favoritrestauranger i hela världen.
Inne på Värdshuset Ulla Winbadh väntade min syster som fyllde år och hade starka vinnarkänslor runt detta (och, kanske mest, runt sitt val av mat).
Med var också hennes kille Petrus som är en otroligt begåvad fotograf. Guldbaggebelönad till och med!
Men tillbaka till maten. Jag åt en fantastiskt fin skreitorsk med vit sparris och nässelsås.
Olof åt först plättar och sedan glass och det är så mäktigt att se hur restaurangvana dom har blivit våra barn. Dom vågar beställa saker själva: ”en äppeljuice tack” och sånt säger dom. Plus att Olof som var rätt hungrig när vi kom fram frågade: ”ursäkta, men kommer det bröd?” när servitrisen skulle ta upp vår beställning. Det kom bröd.
Åter till desserterna. Annika tog in en Creme Brulée och det fanns helt klart olika och STARKA tankar om hur man ska ta sig an en sådan. Vi behöver kanske inte älta det här något mer men visst måste man väl ändå börja med att knacka på den med lätt skedhand?
Aja. Hemskt fint och gott och trevligt hade vi det i alla fall.
Ulf åt en Oscar II-bakelse som är en mandel- och smörkrämshistoria utan slut.
När desserten var uppäten (innan glassen åt Greta halstrad lax med potatismos) började dagen ta ut sin rätt på vår lilla Greta. Så mycket tröttspring i benen som gjorde att vi gick fram och tillbaka till toaletten typ tusen gånger. Till sist tog Ulf med henne ut till gräsmattorna utanför.
Men Olof blev kvar inne med oss andra medan vi väntade på notan. Petrus hade ett rätt avancerat och urfint ritprogram i sin padda som Olof fick låna och försvann in i.
Och genom det öppna fönstret strömmade den ljuvliga försommarluften – och Greta – in. Allt som allt hade vi ett mycket fint firande av min syster på Ulla Winbladh.
ps. Och vi fick rätt mäktigt middagssällskap. Vid ett bord innanför oss satte sig nämligen vår statsminister för en ensammiddag. Under hela sin måltid satt han och lusläste en tidning om hockey-VM från pärm till pärm. Så festligt och förståeligt på sitt sätt.
Det var igår eftermiddagen, på dymmelonsdagen som vi påskentusiaster säger, som vi checkade in på Hotel Knaust i Sundsvall.
Hotellet ligger ju så perfekt på vägen mellan hemma och mitt barndomshem. Jag vet inte hur många gånger vi har bott där men igår gjorde Greta och Olof det tydligt för oss att dom har minnen från att vi har varit där och det var en sällsynt mäktig insikt: att vi nu skapar gemensamma minnen.
Hur som helst. Vi startade besöket med att gå en sväng på stan och sen gick vi till hotellets restaurang. Där fördrev vi tiden bäst jag kunde medan vi väntade på maten.
Vi var allihop hungriga små vargar som med GLÄDJE tog oss an våra hamburgertallrikar.
Och som vi åt!
Slurp, så var allt slut.
Efter middagen placerade vi oss i trappan för att ta en bild på vår familj. Vi brukar liksom göra det. Någon dag ska jag samla ihop alla bilder som vi har från den här trappan för att se tidens gång.
Tillbaka i vårt rum fick barnen påskpresenter. Dom fick spel och pysselböcker. Bland annat en sån här som man ritar i med en typ whiteboardpenna som man sen kan sudda bort. Succé! kan man säga att detta var.
Så blev det morgon och dags för frukost.
Den åt vi i hotellets urtjusiga matsal.
Greta ritade mig, och sen pappan och vi höll händerna för vi ”hade gift oss”. Men nu var vi visst inne i skärtorsdagen, det vill säga idag. Hur den här dagen har varit visar jag imorgon.
Efter att ha hört mycket gott om Långbro värdshus och deras barnvänliga bruncher bokade jag in oss där för ett besök. Igår var det dags!
Vi började med den kalla buffén.
Så mycket gott att välja mellan, med stort fokus på fisk och kött. Det var ett sånt där klassiskt smörgåsbord skulle jag säga, och funderade mycket på varför dom inte kallar det så istället? Alla dessa brunchställen som serverar typ påsk-, jul-, midsommarbufféer menar jag.
Hur som helst så var det gott i alla fall. Mest inspirerad blev jag av en bondsallad med haricots verts, dijonnais, tomater och rökt sidfläsk som dom finhackat och stekt hårt och sprinklat över salladen som ett strössel typ.
Vi trivdes, som vi trivdes, och vi smakade av varandra.
Barnen var nöjda efter ”ett tag”. För att jag och Ulf skulle kunna fortsätta fick dom våra telefoner.
Vi försåg oss från det varma bordet och även här skulle jag säga att det skulle vara rätt kämpigt att vara vegetarian. Men nu är ju vi inte det så vi åt dillglacerad fläsksida och kycklingdrumsticks och bbq ribs och slickade oss om fingrarna efteråt. (
Olof är inne i en period då han vill visa mig varje litet steg han tar. Det är väldigt rart.
Och jag är helt fast i perioden då jag vill stryka honom över kinden. Det är inte så konstigt för han har världens mjukaste hud. Jag vill på riktigt ALDRIG NÅGONSIN SLUTA I HELA VÄRLDEN.
Nåja. Jag slutade och så försåg vi oss av ost och efterrätterna istället.
I slutet av besöket hittade Olof en låda med böcker och tidningar.
Så vi läste en stund innan vi lämnade restaurangen nöjda och glada med vårt besök. ”Oggi approved” skulle det stå på stämpeln om vi hade en sån och använde oss av ett sånt system. Men det gör vi ju inte, men ni fattar eller hur?
Igår, efter jobb och hämt på förskolan, hoppade jag in i en taxi och åkte för att gå på vändate med Åsa. Jag har börjat att köra med läppstift och älskar det. Måste dock bli bättre på att inte äta upp det så snabbt? *note to self*
Vi sågs på Fotografiska som ju är en favorit när det kommer till museer (även om det egentligen kassas som konsthall, så jaja, då är det väl en favorit när det kommer till konsthallar då.) Det här var en serie med bilder från 
Vi gick vidare till utställningen 
Och jag kunde inte sluta tänka på hur kul Olof skulle tycka att det var med alla dom här bilderna.
När jag berättade om dom för honom vid frukostbordet idag tappade han bokstavligen hakan.
”Fiskar som simmar i regnet! Hörde du pappa? Mamma sa att det var FISKAR SOM SIMMAR I REGNET!” När han kommer hem från förskolan idag ska jag visa bilderna.
Nå. Efter utställningarna gick vi till Fotografiskas restaurang. Nu är det min nya favoritrestaurang i hela världen. Jag åt bland annat: sotad och kryddstekt morot med salt citroncurd, krasse och frön.
Och den här svedda spetskålen, som hur man än fotar den blir en dick on a plate, smakade LJUVLIGT! Restaurangens filosofi är så genomsympatisk, tex: dom eftersträvar 100% ekologisk, naturlig och lokal råvara. Deras mål är att ha noll svinn i köket. Alla rätter utgår från en växt och sedan kan man köpa till kött (några rätter innehåller kött/fisk/fågel men mycket lite så man bör säga till om man är veggo). Dom säljer viner på halvglas så att man kan matcha mat och dryck utan att bli pruttig. Det finns noll saker här som jag inte gillar. Älskar allt (för att vara tydlig).
Och så, som avslutning: Blodapelsin, maräng och oliv. En allt igenom GREAT vändate alltså. Spontan känsla just nu: det här vill jag göra fler gånger! Många MÅNGA fler gånger. Och well, det känns märkligt bra att ha en favoritkonsthall må jag säga nu när jag har en.
