Vi är fortfarande hemma hos mina föräldrar i norr och medan min mamma har tagit med sig barnen till skogen, närmare bestämt till något som kallas för ”Sagoskogen” och Ulf är iväg med min pappa och shoppar kläder så passar jag på att skriva lite här. Det har inte blivit så mycket av med den saken under dom senaste dagarna men jag har valt att vara närvarande med min familj istället. Bra prioriterat tycker jag.Vi har haft ett ganska shitty väder här uppe med blixthalka och regnpölar djupa som Marianergraven så den allra största delen av tiden har vi spenderat inomhus. Men vi har också varit ute: vi har gått till havet nästan varje dag och även varit ute en del i skogen. Annars har vi lagat mat, ätit, fikat, lekt med leksaker, sjungit sånger, tittat på film, spelat TP tusen gånger om och jag har gjort ett, snart två, fotoalbum! Att ha den här bloggen som minnesstöd för albumen är fantastiskt bra och jag älskar att jag har bloggat så mycket om våra resor. Under dom senaste dagarna har jag fått återuppleva vår första resa till Kreta och just nu håller jag på med vår julresa till München. Fasen vad bra den var.

Och för att hjälpa mig minnas kommer här ett inlägg om vår julafton i år. Den firade vi hemma hos mina föräldrar ihop med dem och min syster. Det här var första året med tomte på besök och hur det gick med det får ni veta snart:

Julafton började med att vi klev upp och åt risgrynsgröt till frukost.

Tomten hade varit förbi på natten och lämnat två klappar till barnen som dom sedan valde att leka med inne i badrummet.

Sen svidade vi om.

Vissa lite mer än andra.

Bordet dukades.

Och maten plockades fram.

Greta tyckte att skinkan och äppelmoset plus blanan var godast. Blana är vispad grädde som är smaksatt med messmör. Den äter man egentligen till en naturell färskost (som påminner smakmässigt mest om ricotta eller kanske keso minus salt) men Greta öste på med bara grädden. Olof gillade bara köttbullarna men dom gillade han desto mer.

Allt var tusen gemytligt.

Efter lunchen anordnades det ett bilrace. Vi fick alla varsina bilar nämligen av min pappa och då är det väl klart att det måste raceas?

Sedan parkerade vi oss i soffan och tittade på Kalle Anka och Gina och barnen blinkade inte ens en gång under hela tiden tror jag.

Sen kom tomten! Olof var mycket MYCKET pepp.

Greta tyckte att det var döläskigt med tomten och satt darrandes (på riktigt alltså) tätt tryckt mot sin moster. Tills hon plötsligt sprack upp och sa ”Men det är ju mormor!” Vi lyckades övertyga henne om att det inte var hon (vilket det ju var) men i och med allt det där så släppte rädslan i alla fall.

Hon gick till och med fram till tomten och kramade henom och klappade på hens skägg. När hon skulle somna på kvällen sa hon: ”Mamma, jag kände på tomtens skägg och det var så mjukt att jag trodde att jag skulle svimma.”

Greta och Olof fick massor av fina klappar, bland annat en Elsaklänning som Gretsky mer eller mindre bott i sedan dess. Och så var det med den här julaftonen. En mycket fin sådan.

Här har vi haft den gulligaste luciamorgonen jag kan tänka mig. På repertoaren stod Natten går tunga fjät, Sockerbagaren och Pepparkaksvisan. Sedan det kom på tal om att det skulle firas lucia etc har Olof med bestämdhet sagt att han skulle vara en julgran i luciatåget. Så, så fick det bli. Jag färgade särken grön och igår kväll sydde jag fast glitter. Så med dessa suddiga två: lucian och brorsan julgranen önskar jag er alla en finfin lucia.