Plan för dagen och beslut som fattats

Forsta november

Vi vaknade till en jämngrå söndag i viken. Det är den första november och vi har bytt blad i vår kalender. Olof och Greta var med mig när jag bytte och vi pratade en del om vad som kan komma att hända den kommande månaden. Vi tittade på bilden, som kommer från den lika klassiska som underbara kalendern med månadsbilder som är gjord av Elsa Beskow, och tydligen vankas det läsning framför brasan. Inte mig emot. För Greta hamnade fokus väldigt mycket på en gullig liten katt som ligger och sover intill den lilla familjen. Hon vill ha en katt nu. Väldigt mycket vill hon ha en katt nu.
”Vad ska den heta då?” frågade jag.
”Mjauis” svarade Olof.
”Nej! Isabell.” sa Greta.
”Kanske Isabell Mjauis?” föreslog jag och det har barnen gått med på.

Men någon katt blir det inte. Inte i dag i alla fall. Men några saker har klarnat under morgonen. Veckans veckomeny till exempel. Under den här veckan ska jag prova att grava kött och jag är mycket uppspelt över detta. Olof önskade sig kycklingklubbor till middag någon dag, inte för att jag är helt säker på att han vet vad det är, men kycklingklubbor tog sig naturligtvis in på menyn.

En annan sak som har utkristalliserat sig är att barnen ska sluta med nappisarna under jullovet som vi kommer att fira uppe i Västerbotten hos mina föräldrar. Jag slutade med napp hemma hos min farmor och farfar och minns så klart och tydligt hur jag en morgon gick in i deras kök, öppnade den gulmålade köksluckan till sopskåpet och kastade min tutte (som jag kallade den eftersom jag är born and raised up north) utan någon större vånda. Vi får se hur det går för Olof och för Greta.

Planen för dagen i övrigt handlar om att åka tillbaka in till stan. Beställa mat. Åka och titta på en lägenhet. Playa gårdagens avsnitt av Downton Abbey. Kanske hinner jag läsa lite i Böcker kan berikas nya bok? Helt säkert hinner jag det. Läsning är ju trots allt vad november handlar om.

Spindeln och den ledsna prinsessan Elsa

Halloween 2015I morse skickade jag iväg en ledsen Elsa och en Spindel till förskolans Halloweendisco. Sedan Olof fick lite kläm på storyn bakom Spindelmannen har han pratat Väldigt Mycket om att han skulle vilja vara en spindel. Han har alltså inte velat vara Spindelmannen utan spindeln som gjorde att Peter Parker blev just Spiderman. Det är i alla fall så jag tolkat min sons djupa längtan efter att bli en spindel. Och halloweendiscot öppnade ju upp för att drömmar skulle kunna få gå i uppfyllelse. Så igår satt jag vid sidan av Ulf när han sydde denna genialiska dräkt till Olof. Och SOM han älskade den. Älskar. ”Jag är en spindel!” var ungefär det enda han ville och kunde säga hela morgonen.

Greta, på sitt håll, har varit mycket tonårsmoody i det senaste och så även denna morgon. Vad hon var så deppad över var mycket oklart ”men mamma, jag kan inte förklara vad det är” och så är det ju ibland. Men det gav ju det där extra filtret som passade mycket bra en dag som denna. Ett humör som gjort för halloween.

Halloween2014
Det här halloweenfirandet fick mig i alla fall att leta mig bakåt bland bilderna och så här såg Oggi ut förra året när dom hade halloweendiscopremiär. Efter tips från min kollega klädde jag ut barnen till två katter och gud, mitt inre blir till mjuk sammet när jag tittar på bilden. Öronen som jag gjorde med hjälp av svart papper och två diadem fick ju, så klart inte sitta kvar på deras huvuden. Inte svansarna heller så det var liksom två Pelle Svans-och-öronlös som vi skickade iväg förra året. Mycket smart outfit i alla fall, det tycker jag fortfarande. Med sminkningen ser man ju att dom är två katter i alla fall, och dom där svarta tröjorna och tightsen har dom kunnat använda hela resten av året.

Sen, att det har gått ett helt år mellan bilderna är ju helt sjukt. Inte det att dom växer och har blivit ett år äldre för det märker jag tydligt på alla sätt och vis som det bara går. Men att det redan är Halloween och snart är första advent och jul och allt det där.

Varför måste tiden springa iväg så hemskt fort för mig hela tiden?

Jag önskar alltid att han ska vara lite mer lugn och stilla fram tills att han är det

Ynklobert
Idag har jag jobbat hemma med en liten Ynklobert Ynklobertilsson vid min sida. Det är Olof som är hemma med hög feber och förkylning. Jag har bäddat ner honom på en madrass inne i vardagsrummet och där ligger han och sträcktittar på serier på Netflix. Först Mouk, sen Lilla spöket Laban och nu senast Jake och piraterna. Mitt på dagen tog han en paus för att sova lite. När han vaknade frågade jag om han var hungrig och ja, det var han. På önskelistan stod:
”Först spagetti. Sen ketchup. Sen köttbullar”.
Jag ordnade allt till honom så klart för det är vad man gör när man står hjälplös vid sidan av. Men han har inte ätit en tugga.
”Jag måste vila lite först mamma.”
Det är vad 39,4 graders feber gör med honom.
Då och då kommer han på att han saknar Greta. Det är också vad febern gör med honom. Det är som att han med jämna mellanrum kommer på att han är hemma och att hon inte är det. Greta i sin tur, hon har det bra på förskolans utflykt idag. Det vet jag för jag och Ulf har fått bilder mms:ade från skogen där hon ligger på magen på en sten och ropar att hon är ett flygplan.
Men här hemma är vår son liten och svag och långt ifrån ett flygplan. Just nu sover han igen och även om jag inte är så orolig så är mitt hjärta ömt. Hans flämtande andning, den heta pannan, personligheten Olof som är som bortblåst. Kvar är bara en ynklig liten plutt och av allt som jag i det senaste har önskat om att han bara skulle ta det Lite Himla Lugnt Någon Gång finns inget kvar. Allt jag önskar är att han ska vara sitt vanliga springiga, pratiga, livliga jag igen.

♥ Dino ♥

Dino Uni - 01 Dino Uni - 02 Dino Uni - 03 Dino Uni - 04 Dino Uni - 05 Dino Uni - 06 Dino Uni - 07 Dino Uni - 08 Dino Uni - 09 Dino Uni - 10 Dino Uni - 11

Som ni säkert vet vid det här laget har min svägerska har en fantastisk barnklädesbutik, det här är ju något jag brukar tjata om men det är värt att upprepa tycker jag, och nu har Uni som butiken heter gjort ett samarbete med Walnut and walrus. Mönstret är nytt men precis som vanligt när det gäller Unis kläder så är dom mjuka, ekologiska och unisex. Och det här mönstret va, med dinosaurier på. Jag ÄR så förtjust i det. Både Olof och Greta tycker också hemskt mycket om sina kläder och Olof har helst på sig både byxa och tröja samtidigt. Jag tror att han känner sig extra fin då plus att han tycker om att dom är så mjuka. Oggi har fått var sin uppsättning och här om helgen gick vi ner till bryggan i Hummelviken och tittade på maneter. Jag hade med mig kameran och fångade flera av dom magiska ögonblicken som vi hade under den där dagen då sensommaren blev till höst.

Kläderna finns att köpa hos Uni, både i butik och på webb.

Tips! Just nu får man rabatt på kollektionen om man köper både leggings + tröja eller leggings + body.

Ps. Nu är jag ju ytterst jävig pga tokig i kläderna samt hyser liknande känslor för min svägerska men ändå. Jag har inte fått betalt för att skriva detta. Så, nu vet ni alla detaljer runt detta.

Hurra för tvillingarna som blev tre år och två månader idag!

3 ar 2 manader

Mina älskade barn, älskade Olof och älskade Greta, idag fyllde ni tre år och två månader och jag vill skriva lite (hehe, mycket) till er om er utveckling och om hur jag ser på den och er just nu.

Pratet.
Ni pratar så MYCKET nu. Herregud öronen håller ju på att trilla av på oss här hemma. Ni pratar med oss men också med varandra och det är nog det bästa jag vet: när jag och pappan kan stå i köket höra era lekar och samtal från barnrummet.

Du Olof pratar väldigt rent och riktigt. Du säger R och har ett omfångsrikt ordförråd. Din kommunikation är ofta väldigt känslosam eller helt hittepåig. Exempelvis: ”Det där var dumt gjort mamma. Nu blir jag ledsen på dig. Nu kommer det tårar. Dom rullar ner för mina kinder.” Eller: ”Va? Buzz Lightyear. En kajman kommer. Grävskopan gräver till saffransbullarna som kommer.” Det vill säga meningar och tankar som kommer ut ur din mun helt osorterat. Det känns som att det är väldigt mycket som pågår uppe i ditt huvud emellanåt. Din fantasi gör också att du skyller allt dåligt som du gör och säger på en pojke som heter Oliver som förut gick på er förskola. Enligt dig är det han som brukar säga ”bajskorv”, ”dumma” och kasta ner mat på golvet till exempel. Det är hemskt praktiskt att ha en Oliver verkar du tycka.

Du Greta pratar ett sånt gulligt barnspråk. Du ”äska din lilla mamma”. Du säger ofta T istället för K och J istället för R. Ofta försvinner någon bokstav men du gör dig ändå helt och fullt förstådd skulle jag säga. Exempel: ”Nu de ä fjedasfest! Vi måte-behöve mojot, chipss, dippsåsej och tyffelsala’mi!” Dina betoningar börjar bli mer korrekta vilket väl är bra men jag saknar den lilla persiskan som bodde här hemma. Som sa ”jah’ vet in’te” osv.

Maten.
Ni äter helt okej skulle jag säga. Min och pappans dröm är att ni ska bli två små läckergommar som kan dela mat- och smakupplevelser med oss i framtiden. Vi ser det helt enkelt som vår uppgift att göra er till två små kulinariska personer. Ibland känns det som att vi är på väg mot något bra men lika ofta kastar ni in grus i våra drömmar. Generellt är du Greta mycket mer nyfiken på smaker och konsistenser. Du har en ganska avancerad smak och gillar sånt som smakar mycket. Du gillar också grönsaker och bönor och gryn. Du Olof är väldigt intresserad av att hjälpa till runt matlagningen och går då och hämtar en liten pall som du ställer vid köksbänken för att nå upp. Du är med och rör och skär och rullar köttbullar men när det sen kommer till att äta är du inte riktigt lika intresserad. Du gillar enkla rena smaker och framför allt kolhydrater. Oftast vill du inte ens smaka på nya saker och kan ibland komma till bordet, titta på det vi ställt fram och sedan säga NEJ och gå därifrån. Det är okej med oss. Om du inte vill äta så behöver du inte men du får heller inte något annat. Det verkar som att du Olof helst bara äter ett rejält mål mat om dagen (förutom frukost) och sedan är du nöjd. Du Greta äter mycket vid alla tillfällen som det bjuds. När ni är hemma äter ni frukost, lunch och middag. Bara ibland äter vi mellanmål och då blir det frukt. Ni äter inte kvällsfika eller välling längre.

Era favoriträtter är: omelett, pannkakor och spagetti och köttbullar (Olof) och … nej, för dig Greta kan jag inte komma på en favoriträtt. Du gillar verkligen det mesta men skulle jag fråga dig skulle du nog säga pasta eller glass. Eller tryffelsalami.

Sömnen.
Ni sover inte lägre på förskolan och äntligen har vi hittat till en dygnsrytm som funkar. Ni somnar oftast runt sju, halvåtta (vissa kvällar kanske redan vid halv sju, kvart i sju om ni är riktigt trötta) och sover fram till sju ungefär. Ni somnar i era sängar med oss vid era sidor och vi vill gärna ha det så. Det är så vackert att få höra er somna. Jag och pappan lägger er tillsammans varje kväll som vi är hemma båda två, men det funkar fint att lägga er själv om den ena är borta. Så, ni somnar i era sängar men du Greta kommer in till mig och pappan nästan varje natt nu. Sex av sju nätter kommer du in runt midnatt och sover sedan lugnt och stilla mellan oss tills dess att vi alla vaknar. Du Olof brukar ropa på pappan vid fyrasnåret ungefär och då går Ulf över och lägger sig bredvid dig i din säng.

Leken.
Ni leker så mycket nu och ni drar fram osannolika mängder saker. Ni bygger kojor och har picnicar. Ni tar bort alla era sängkläder och har gympapass i era sängar. Ni leker mamma och pappa och att ni kör lastbil och åker båt. Du Olof gillar att leka med tågbanan och du Greta pysslar en del med era dockor. Men det du gillar mest av allt just nu Greta, det är att rita. SOM du ritar. Och du gillar att ”dega” Olof: du bakar och rullar och kavlar och fixar med trolldeg.

Ni tittar lite på tv varje dag. Era favoriter är Doktor McStuffins, Mouk och Sofia den första. Vi har fem filmer som vi alternerar: Totoro, Bilar, Planes 2, Toy Story och Den Lilla Sjöjungfrun. Ipaden och spel på den är helt ointressant just nu. Pussel däremot och böcker = stora favoriter.

Ni går på Bamsegympa en dag i veckan och ÄLSKAR det. Du lyssnar väldigt bra på er frökens instruktioner Greta och är faktiskt den enda i er grupp som alltid gör det hon säger. Du Olof är lite mer ofokuserad och livlig. Det här universumet som du har inne i ditt huvud är liksom där du helst vill vara och det händer väl att jag och pappan säger till varandra att ”vi har nog det stökigaste barnet i gruppen” efter att vi har varit på den här Bamsegympan. Och där ligger vår största utmaning just nu: att få dig att bli bättre på att lyssna på vad andra säger till dig.

Ni är väldigt intresserade av bokstäver och pratar mycket om vilka som är era och andras. Ni kan identifiera flera ur alfabetet. O och G så klart men även E, U, S, J och M.

Nappar och blöjor.
Ja, här hittar vi vår andra stora utmaning. Den handlar om att få dig att sluta med blöja Olof. Men du vill verkligen inte. Du älskar din blöja och säger det ofta. Samma sak är det med era nappar. Ni älskar dom och vill inte alls sluta. Ni har bara napp när ni ska somna på kvällarna och eftersom den verkligen funkar som den pacifier som den heter på engelska så har jag och pappan väldigt svårt att hitta motivationen till att få er att sluta. Efter att ni har somnat plockar vi bort napparna för att undvika att ni ska få problem med tänderna.

Övriga rutiner.
Ni borstar tänderna, badar och tar på er kläder och skor utan några konflikter. Du klär dig helt själv Greta (men du behärskar inte dragkedja och knappar fullt ut ännu) medan du gärna tar lite hjälp Olof. Du kan nog egentligen själv men oftast går det så väääälllldiiiigt låååångsaaaamt att vi inte kan låta bli att hjälpa till för att vi någonsin ska kunna ta oss någonstans.

Er relation till varandra.
Ni leker mer och mer med varandra och blir mer och mer som ett team. Ni skyddar varandra och ser till att den andra får tröst om det behövs. Ni är ganska ofta oense om saker och gillar att retas sådär som syskon gör men allra oftast hittar vi er ändå tätt intill och oftast är ni väldigt fina mot varandra. Ni har båda två förstått att ni kan få andra att skratta genom att göra olika roliga och knasiga saker. Ni underhåller varandra lika ofta som ni underhåller oss.

Förskolan.
Ni går i en åldersblandad grupp och ni trivs väldigt bra. Vi tror att ni leker med alla men när vi frågar så svarar ni oftast ”Jag leker med Ellen” (Greta) ”Ehum, jag leker med INGEN!” (Olof). Det är nästan alltid pappan som lämnar och hämtar och allra oftast åker ni till och från förskolan i vår cykelkärra. Ni är där från halv nio till fyra.

Typiskt för er just nu.
Ni har upptäckt att ni kan viska så det viskas en hel del här hemma. Ni bygger kojor och hittar på egna världar. Du som alltid varit väldigt kräsen med dina kläder Greta och krävt att plaggen ska vara rosa eller lila har plötsligt släppt på det. Alltså, du är fortfarande väldigt petig med din stil men du kan nu tänka dig kläder i alla färger och det har gjort mig väldigt upplivad.

En sak som är typisk för oss som familj är att vi har infört familjesabbat med skärmfri, fokuserad familjetid varje fredag kväll till lördag kväll.

Vad ni älskar.
Ni älskar många saker och säger också det. Ni älskar när vi får besök. Ni älskar när vi har fredagsfest. Ni älskar Hummelviken. Ni älskar er mamma och er pappa. Ni älskar lördagsgodis (som än så länge består av torkad frukt som ni tror är godis). Du älskar mitt hår Greta. Du älskar dina kaniner och rävtrasan Olof. Ni älskar djur. Ni älskar äppeljuice och att äta frukost. Ni älskar att resa och att bo på hotell. Ni älskar paket och att få överraskningar. Ni är helt enkelt två små barn som ÄLSKAR väldigt mycket och det är så himla fint.

Åh ja! Varje kväll när ni röjt undan allt i era sängar så vill ni köra ett träningspass. Då slår ni på Dixie Chicks låt Long time gone och hoppar hoppar hoppar i era sängar. Ni älskar verkligen den där låten, och Landslide som kommer som spår två på skivan. Ni är inte så hemskt intresserad av musik för övrigt och hur det kommer sig att just Dixie Chicks blivit såna stora favoriter vet varken jag eller pappan men det gör mig glad att höra er spela sångerna om och om igen inne i ert rum.

Att få vara med er är det bästa jag vet. Ni är såna otroligt mysiga små individer som blir mer och mer egna personer för varje dag som går. Ni är finurliga, ni är varma och ni är generösa. Ni fyller mitt och pappans liv med liv om ni förstår vad jag menar? Ni gör att jag vill ändra mina vanor och bli en ännu bättre version av mig själv för ni är värda allt och lite till. Att vara med er ger mig nycklar till den jag har varit och den jag vill vara. Jag älskar er mer än vad jag kan beskriva. Jag och pappan tackar varje dag för att just vi får vara föräldrar till just er. Vilken lycka det är. Vilken lycka.

Hurra för ettan och tvåan som blev tre år och två månader idag!

Funderingar från fashionistan

Fashionista - 1
Hon vår lilla Greta har ju alltid haft ett väldigt strängt förhållande till kläder och sin klädstil, i den mening att hon varit mycket bestämd med vad hon har accepterat att ha på sig och inte. Nu skulle jag säga att hon har tagit det till nästa nivå. Här är en konversation från tidigare i dag:

Greta: Jag vill ha min leopardklänning idag.
Pappan: Okej.
Greta: Var den kommer från?
Pappan: Det är mamma som har köpt den.
Greta: Jaha. Men var? I Paris, eller?

Paris. Paris! Var kom det där ifrån? Ingen vet, men jag älskar det lite så klart. Och med lite menar jag mycket.

Ps. Feel free att notera stök-vm som pågår. Det var alltså ingen underdrift här om dagen.
Ps2. Feel även free att notera den finfina Elsa-flätan som Ulf gjort till barnen. I och med denna har något otroligt inträffat: nämligen att Greta gått med på att den ismagiska prinsessan heter ”Elsa” och inte ”Ledo'” (förkortning/svenskning av ”Let it go”). ”Undrens tid” etc.