Nej, den här veckan fick vi inte ihop det. Det var två hus som vi egentligen ville titta på men det gick bara inte. Både jag och Ulf har väldigt mycket att göra på våra jobb just nu: han ligger i slutproduktion av sin största katalog under året (han jobbar som ad och fotograf) och jag har inspelningsdagar i studio med fullt team osv. Det är i perioder som dessa som drömmen om ett hus får stanna vid att vara just det. Drömmen om ett hus. Men med det inte sagt att vi inte kan titta på lite inspirerande bilder som jag samlat på mig, inte sant? Här är alltså en del fint som jag drömmer om efter att ha spenderat både en och annan timme med Hemnet sällskap.
Till att börja med. Det här huset. Det här huset! Det visades för ett par veckor sedan och blev jättedyrt när budgivningen var klar.
Men se så fint det var.
Det var i och med det här huset som jag bestämde mig för att jag vill ha en trädgård där jag kan ha en sittgrupp i skuggan under ett träd.
Ett annat väldigt drömmigt hus var det här som låg helt fel till för oss (rent geografiskt alltså).
Men den här entrén va.
Den här entrén! Och uteplats. Och grönmålade fönster. Och gungan i trädet. Och jag orkar inte så fint jag tycker att det här är.
Det huset hade också en väldigt trivsam grönska från sitt köksfönster.
Och ett väldigt snyggt golv i badrummet.
Ett annat hus jag blev väldigt förtjust i var det här nyproducerade radhuset i brittisk stil. Det låg också helt fel till för oss (rent geografiskt).
Men se så lummig och drömhängig trädgård!
Och såna här ljusinsläpp står nu också med på önskelistan till drömkåken.
En sak som jag gillade mycket med det där radhuset var att det fanns rum som man skulle kunna göra om till flera på sikt. Jag älskar hem som har utvecklingspotential.
Och fin utsikt på fin gård. Jag älskar hem som har en fin utsikt. Och fin gård.
Nåja. Inget av just dom här hemmen kommer vi att flytta till, och med tanke på hur min önskelista för drömkåken börjar se ut så är väl prognosen för att vi ska hitta något … ja, det börjar väl närma sig orimlig? Men det är bara att kämpa på. Och göra skillnad mellan dröm och verklighet. Kämpa Ekan. Kämpa.
9 comments
Åh, det där gula är ju hemma hos mig! Jag har gått förbi och dreglat många gånger. Vad gick det för till slut?
Ågud, jag och siffror är som vatten och den där gåsen men jag tror att det var över 10 miljoner när jag tittade sista gången (innan det försvann från mäklarsidan). Utpris var väl runt sju vill jag minnas? Rätt nöjda säljare skulle jag tro!
Ja kämpa på! Vi letade i över två år innan vi hittade drömhuset. Nåja, mer praktiskt än fancy. Men med två små barn var praktiskt det vi sökte.
På riktigt så låter ju två år som en helt rimlig prognos. Det är bara att vänta ut huset med stort H. :)
Kämpa!
Och: en önskelista SKA ju vara orimlig, det är ju i önskningarnas önsketänkande alla kriterier uppfylls.
I verkligheten blir man ju helt förtjust om fler än ett passar in och slår till!
Rimliga önskedrömmar är det tråkigaste, och på gränsen till ledsamt och oroväckande. Tycker jag alltså. Man måste sätta ribban vid ultimat bästa scenario, och jobba sig neråt mot verkligheten, som ju i sin tur samtidigt får jobba sig uppåt mot målet.
Observera; utan att bli besviken och bitter förstås. Funkar kanske den här inställningen dåligt om man har en sk. vinnarskalle?
Mvh / blev i ungdomen utskälld av lagkamrat för att inte bry mig om (läs: vältra sig på ett överdrivet högljutt och surt vis) förlorade matcher.
Du har ju så rätt Jenny och du är så klok. Plus: haha där mot slutet! <3
Underbara hus, men de har säkert sina dåliga sidor också som ni skulle ha upptäckt om ni varit där. Fast badrumsgolvet… ett sånt skulle man ha. Det tar ju lite tid att känna av vad man verkligen vill ha och vad som inte alls funkar. Och ni sitter ju inte i sjön nu så det finns ju ingen anledning att försöka skynda sig fram till ett beslut, hellre vänta tills huset med stort H uppenbarar sig. Själv har jag börjat kolla på lägenheter inför vår flytt – mindre och dyrare än den vi har nu. Fast väldigt pepp på att få bo i Boston – hur litet det än är!
Exakt så! Vi sitter verkligen inte i sjön och den här säsongen/årstiden/terminen är det rätt flott att bo där vi bor. Enkelt att cykla till jobbet osv. Och ÅH! jag skulle också så himla gärna bo i Boston. Det verkar på riktigt helt fantastiskt! Hur länge blir ni där?
Vi får se, 4-5 år är det tänkt. Tillräckligt länge för att inte ha några planer för vad vi ska göra sedan. Och ja, Boston kommer nog att bli fantastiskt, jag känner det!