Så hade det blivit dags att säga hejdå till det snygga huset med den fina utsikten. Greta var redo.

Men först. En minnesanteckning bara. Den här leken lekte vi mycket de sista dagarna i huset i Saint-Paul-de-Vence: Olof hade en restaurang som serverade smörgåsar med olika spännande pålägg. Själva brödet var några glasunderlägg som hörde hemma i huset. De flesta av djuren hade Olof tagit med sig från Sverige. Hur som helst. Greta jobbade i köket och Olof var hovmästare, servitör och diskare. Bäst tyckte dom att det var när mormorn serverades en spindelsmörgås och hon blev så rädd att hon tjöt till. BÄST!

Så kom vi fram till vårt nya hus. Det ligger i ett slags gated community i utkanten av Grasse.

Efter att vi hade installerat oss i våra rum åt vi lunch. Ulf gjorde några ”enkla smörgåsar bara”.

Sen var vi så svettiga.

Att det enda vettiga (hehe) var att kasta sig i poolen.

Jag hängde dock i skuggan på uteplatsen.

Läste guideböcker, skrev resedagbok. Sånt.

Heh, tog selfies i spegeln. Ni vet sånt där som man gör?

Jag tog också bilder av poolen.

Och försökte fånga utsikten som även här var helt otroligt fin.

Vips hade dagen gått och det var dags för middag. Jag hade ett ynkligt litet pyre i min famn denna afton.

Till efterrätt ordnade jag och Olof med jordgubbar.

Och efter middagen fick barnen varsin klubba. Vi hade ju glömt att köpa glass! Det är verkligen helt andra regler som gäller på semestern. Men dom är viktiga att följa. Mycket viktiga.

Sen lekte vi en ny lek.

Flygplansleken. Jag var Rip Slinger, Olof Dusty Spridenfelt och Greta Ishani.

Mormorn kastade sig in i flygtävlingen och fick vara Bulldog och herregud vad barnen skrattade. Åt allt! Samhörigheten. Leken. Semestern.

Greta hade nog en av sina bästa stunder på hela resan i detta här och nu.

Och jag tror att vi kommer att ha det precis lika bra i det här nya huset som i vårt gamla. Tror? Nej, vet.