Igår åkte vi alltså på en utflykt. I Menton hamnade vi bakom den här mannen som fick mig att tänka på Jaques Tati, Mon Oncle och annat från min tid som cineast. Bara angenäma tankar som ni förstår.

Målet för vår utflykt var Italien.

Precis på andra sidan gränsen ligger nämligen en av världens främsta trädgårdar.

Hansbury gardens heter den men man kan väl säga att vi missat högsäsongen lite.

Det mesta hade blommat redan och det var lite väl varmt för att det här gänget skulle orka gå genom hela trädgårdens alla olika zoner.

Men Olof trivdes bra bland kaktusar och suckulenter. Han kände sig som hemma, med sin ödla i handen.

Men när ovädersmolnen hopat sig så pass att det började komma regndroppar bestämde vi oss för att överge vår trädgårdstur. Men med tankar och drömmar om att få återkomma tidigare någon säsong.

Men vad nu? Olofs ödla hade rymt! Vi letade och letade men det var lönlöst. Lite deppigt men så är det när små salamandrar blir stora och slår sig fri.

Nåja. Vi åkte vidare till en olivoljetillverkare som vi fått tips om.

Där var det väldigt buissy stämning i den lilla butiken.

Vi köpte med oss så många godsaker. Olivoljor, oregano, mandarinlikör. Sånt som får magen att säga ih! av pirr och kurr.

Det var alltså här som vi skapade köpro åt mormorn.

Sen åkte vi in till centrum, eller ner till strandpromenaden i alla fall, för att äta pasta och pizza. La Grota hette stället som vi hittade till efter olika rekommendationer.

Jag åt den här sagolika pastan med olika skaldjur. Det är nog den godaste pasta som jag har ätit någonsin.

Olof åt så mycket spaghetti med tomatsås att han låtsassomnade vid bordet. Snarkade och allt!

Sen korsade vi gatan och gick ner till havet.

Vi fick sällskap av en fiskmås.

Den kollade in vår teknik när vi kastade sten.

För SOM vi kastade sten. All nötning i vår vik har gett resultat. Jag kastar jättelångt nu utan att ens anstränga mig. SÅ COOLT!

Mormorn var glad och det var liksom svårt att inte vara det under denna utflykt.

Greta tog av sig skorna.

Och så doppade hon och hennes bror fötterna i det italienska Medelhavet.

Sen åt vi gelato! Greta valde en kula med jordgubbssmak, Olof choklad, jag melon och mormorn kokos. Dom var så så SÅ goda. Voglia di Gelato hette stället.

Och även om jag nog tycker att jag mest är en kopia av min pappa så finns det vissa likheter med min mamma inte sant? Det här är inte medvetet synkroniserat utan hur vi äter glassen liksom.

Innan vi hoppade in i bilen och åkte den dryga timmen hem igen så fick barnen leka av sig lite i en lekpark. Den låg så föredömligt till i skuggan under palmer och tallar.

Arrivederci Ventimiglia! Hit skulle jag gärna åka igen.