Det är måndag och det innebär ju köttfri måndag! Jag har precis ätit några härligt friterade bollar med svarta bönor och majs tillsammans med tsatsiki och hummus men hur mycket jag än tyckte om lunchen så är klumpen i magen från i morse kvar. Lilla lilla Gretsky ville inte alls skiljas från semestern och från mig. ”Maaaammmmaaaaa!” skrek hon med kinder våta av tårar och jag har tejpat ihop mitt hjärta med det starkaste jag kunde hitta på kontoret. Ändå sitter jag här och blöder. Nåja. Det var ju inte vad det här skulle handla om. Det här skulle ju handla om den där fantastiska köttfria måndagsrätten som vi åt i viken här om veckan men livet va. Livet och känslorna är mig alltid så nära.
Nej, det här går inte. Snart åker jag och hämtar hem henne. Hon och hennes bror (som tog återgången till vardagen betydligt bättre genom att virra runt i lokalerna och fundera ”men var ÄR bilarna egentligen?”). Jag hämtar hem båda två. Åh, vad jag ska pussa och krama dom så mycket då. Och på torsdag och fredag är det stängdagar på förskolan. Det blir som en inskolningsvecka det här. Det passar mig utmärkt. Och så lite vegetariskt på det? Det blir utmärkt. Kanske Halloumi med ugnsrostad färskpotatis och haricots verts i dragonvinägrett? Ja, varför inte.
Det här behövs:
2 frp halloumi
1 kg färskpotatis
flingsalt
smör
300 g haricotes verts
Dragonvinägrett:
dijonsenap
rödvinsvinäger
flytande honung
olivolja
1 schalottenlök, finhackad
massor av färsk dragon
salt och peppar
Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.
Lägg skrubbad färskpotatis i en form och salta rejält med flingsalt. När potatisen är klar (tar ca 15-20 minuter) skakar man bort överflödigt salt och steker potatisarna ett par minuter i en rejäl klick smör. Fördelen med att göra potatisen i två steg är (förutom att det blir sinnessjukt gott) att smöret inte riskerar att brännas.
Vispa ihop ingredienserna till vinägretten (måtten är än så länge ungefärliga, jag återkommer när jag har mätt och provsmakat men typ: 1-2 tsk dijon, 1 msk rödvinsvinäger, 1/2 dl olivolja, 1-2 tsk flytande honung, 1 schalottenlök och shitloads of färsk finhackad fransk dragon). Smaka av med salt och peppar.
Skölj och dela harrisarna i bitar, koka dem lätt. Häll av vattnet och blanda sedan med vinägrätten.
Stek halloumin.
MUMS!
12 comments
Jag vet. Det är hjärtskärande. Men bra men en lugn start och visst gillade hon sitt dagis? Vi tycker ju också det är lite märkligt att gå tillbaka och jobba igen men det faller ju på plats väldigt fort så låt oss hoppas att det blir samma sak för Greta med. <3
Tack fina du! Jag hoppas också att allt ska falla på plats för det här är för ledsamt. Idag blev hon så glad när jag kom för att hämta henne att hon började gråta. Hjärtat ba: *mos*
Åhh, dina matbeskrivningar är som tortyr i mitt nya mjölkproteinfria liv. Vem kunde ana att jag, när jag väljer helt fritt, äter ostbaserad kost till säkert 80%?
Ja, det skulle vara min mage då, och nu även mitt gråtande, suktande hjärta.
Buhuhu. En sabla tur att den där pyttelilla bebismagen som verkar avsky mjölkprotein är den gulligaste jag vet.
But still.
Ett liv utan ost är blott ett halvt liv.
Alla dessa väggord som säger carpe diem skulle lika gärna kunna säga carpe caseus (?).
Om den där kommentaren blev lite väl dramatisk i sin ton?
Jamen kanske en gnutta.
👋
Jag tycker att den var precis på pricken. Ett liv utan ost … nej, jag _kan_ inte ens tänka mig det. JAG ÄLSKAR OST! Men jag lovar dig att jag ska äta och njuta av ostar för oss båda. Och jag kommer att ta denna uppgift på största allvar. Hoppas att mjölkproteinproblemen avtar och slutar. Det är tydligen inte helt ovanligt. Jag vet inte om du minns men vi trodde att Greta hade sån överkänslighet när hon var bebis och vi gjorde några tester. Då var det flera bra personer som kommenterade här i bloggen om sina erfarenheter av det. Kan kanske vara värt att söka på i rutan där uppe till höger? Kram!
Detta blir morgondagens middag. Hurra för dig! Jag har norra Europas sämsta matfantasi och får nästan panik när jag måste komma på vad vi ska äta. Pga allmän köksobegåvning undrar jag dock: de ungefärliga proportionerna mellan i första hand olivoljan och vinägern? En lök, räcker det? Osv
Sara min Sara! Gudars vilken härlig människa du är. Jag uppdaterar med ungefärliga mått!
Tack för din omaketn. Den värmer. MÃ¥ste bara berätta vad den yngre av mina söner sa till sin kusin just. – Jag känner en som heter E…. och vet du, han har en mamma som vet allt!SÃ¥ nu vet du vad du har att leva upp till :)
Ps. Så här: (måtten är än så länge ungefärliga, jag återkommer när jag har mätt och provsmakat men typ: 1-2 tsk dijon, 1 msk rödvinsvinäger, 1/2 dl olivolja, 1-2 tsk flytande honung, 1 schalottenlök och shitloads of färsk finhackad fransk dragon) Smaka dig fram! Blir det för starkt eller surt adderar du bara lite mer honung och olja. Om du börjar med att röra ihop senapen, vinägern och honungen och sedan vispar ner oljan så får du en tjock härlig vinägrett! Om den skär sig kan du få ihop den med lite mer senap (vanlig svensk senap går utmärkt också men smaken blir ju lite annan). Puss!
Tack tack tack! Jättegod vinägrett! Allt blev lyckat faktiskt utom potatisen som var typ rå efter 20 minuter men eftersom jag är godtroget ängslig receptslav brydde jag mig inte om momentet kontrollsticka utan hävde härligheten i stekpanna där man helt visst kan bränna smöret. Jodå. Puh!
”Vi har ju pasta som vi kan mikra” föreslog maken med snäll röst.
Jag tycker att jag borde vara bra på matlagning men det är jag inte. Jag är helt sönderstressad efteråt om det är många moment att hålla reda på. Kokning, stekning och ugn – nej jag fixar det inte.
Åh Sara, jag tror att du är en fena på matlagning bara det får vara på ditt sätt. Kanske kan rawfood vara något för dig? Ingen stekning eller nåt! ;-) Men det gläder mig att vinägretten blev bra i alla fall och det är ju halloumin och harrisarna som gör den här rätten, det tycker jag. Så skulle det nu bestämt falla på någon punkt så var potatisen rätt val. Eller val och val, äh, du fattar.
Oh! Och: ett glas vin till matlagningen? Det kanske skulle kunna runda av momentstressen fint.
Mitt sätt är strålande. Fast när jag får improvisationsfeeling är det ingen annan i familjen som äter.
Vin! Geni!