Det är söndag och tiden går så fort. Imorgon börjar vi jobba och gå till förskolan igen och jag är blå och sentimental. Trots att det här rent vädermässigt inte har varit en direkt strålande sommar så har vi haft det helt fantastiskt fint tillsammans i vår lilla fyrklöver. Vårt liv i vår vik gör oss gott. Det är enkelt att leva där, tillsammans, i en fokuserad närvaro. Det är på något vis som att viken är nuet och jag är så oändligt tacksam över att vi får ha det så.
Nu är vi hemma i stan och det är fint det med. Suget att ta tag i saker, att rensa ut och göra om och göra rätt är stark och jag tänker ta tillvara på den kraften. Parallellt tittar vi på annonser på hus och drömmer om vår framtid.
Idag ska vi äta lunch tillsammans med min vän Katarina och hennes två barn Emil och Moa. Det är Katarinas födelsedag och vi ska fira henne på Ulla Winbladh ute på Djurgården och jag tänker på hur allt hänger samman. Här om dagen, innan den här lunchen var bestämd, köpte jag en kokbok med Nils-Emils matminnen på Södersviks Bageri för en tjuga. Ulla Winbladh var även Leilas första arbetsplats som kock och det är väl så här det är med livet. Att allt knyts ihop och allt är en pågående historia.
Men jag tänker på den här sommaren och alla underbara minnen som har vi skapat tillsammans. Jag funderar så på hur jag ska göra för att vi ska få mer av det vi har på sommaren även under de andra tio månaderna av året? Det känns som att jag är på väg att krypa in i mitt skal igen och jag vill egentligen inte det. Jag vill vara fri och ute och andas. Resan fortsätter.
6 comments
En annan är ju ganska lättad att semestern är slut nu. Efter att ha lajvat singelmorsa större delen av semestern känner jag mig som ett öppet sår. Usch, det har inte varit en bra sommar. Nej.
Ja, hade jag inte varit ledig ihop med Ulf och dessutom spenderat så många dagar dessutom ihop med min mamma så hade den här sommaren inte alls varit lika bra tror jag. Att vara med två små barn är så långt ifrån ledig man kan komma så jag känner verkligen med dig. Kram <3
Kan ju dock säga att jag levt mycket genom din blogg – sugit i mig det fina och somriga. Tack för att du bloggar <3 Råbiff i höst ELLER?
Åååååh JAAAAAA! När? När! När? Gulliga du!
Jag tycker vi tar det i september! För att ha något att se fram emot när semestern börjar kännas avlägsen! Plus att min kollega är tillbaka då, som om vi vill äta råbiff till lunch så kan jag ta en långlunch då :D
Jag har en kusin som ibland skriver smått filosofiska inlägg på fejan, och hon skrev härom dagen ett citat av någon som jag inte minns vem det var, men som var något i stil med att istället för att bara ha semester några veckor per år såg hen till att ha semester i 10-30 minuter per dag. Jag vet inte exakt hur det ska gå till, men det kanske är något man kan träna sig i och må bra av? Själv måste jag snart börja söka jobb efter nästan 2,5 år hemma och där lär jag ju få ganska kraftig slut-på-semestern-ångest, så jag får gripa efter halmstrån här. ;)