Varje kväll, de senaste kvällarna, har något alldeles otroligt gulligt utspelat sig inne i barnens rum. Det är Olof som är dirigenten och han vill att Ulf ska lägga sig i Olofs säng och att jag ska lägga mig i Gretas säng. Greta kan få vara lite var hon vill, men oftast hamnar hon i min armhåla. Olof själv placerar en stol mitt på golvet där han sätter sig och sedan börjar berätta … spökhistorier.
Dom börjar alltid ganska läskigt, berättat med en låg läskig röst, men går snabbt över i att monstret har snälla ögon och äter BLOD … APELSIN! och så kommer det där förlösande skrattet från alla. Vad det är för monster som äter blodapelsin växlar men det kan vara en gorilla eller ett supersnabbt hårigt hoppmonster. Till exempel.
Det här kommer sig av att vi hade pyjamasparty i barnens rum i lördags. Då tog vi alla på oss våra pyjamasar och åt middag inne i barnens rum och efter det hade vi kuddkrig och berättade läskiga historier med (nästan alla) lampor släckta. Hela upplägget kom från barnen som blivit inspirerade efter att ha sett en episod av My little pony.
Hur som helst, tillbaka till det här med spökhistorier:
För barnen gillar att bli lite skrämda just nu. Inte mycket, barnen i spökhistorierna får till exempel ABSOLUT INTE heta Olof eller Greta eller Ulf eller Erika, nej, dom måste ha fantasinamn som Dollystyle eller Lidiatch. Men dom gillar det här kittlande av att något kan vara lite otäckt. Och i lördags när allt startade kunde jag bara komma ihåg fragment av olika spökhistorier från när jag var liten. Den med en grotta där någon satt och sa ”blodet droppar” och så svängde jag ihop det med en apa som satt och åt blodapelsin och ja, det är därifrån som Olofs numer klassiska historia kommer. Den som vi får höra med små variationer varje kväll.
Nu undrar jag om det är någon av er som kommer ihåg någon spökhistoria från när vi var barn? Jag skulle vilja ha några fler ess att dra fram vid nattningen och därmed öka min popularitet i barnparken *moaaaaahahaha*
5 comments
Åh vad härligt!! Jag kommer ihåg någon från typ en Pelle Plutt-bok där ett gäng barn gick i mörka miljöer på spännande platser och längst in i ett läskigt slott hittar en läskig kista och där låg! en prickigkorvmacka. Kanske på en lagom nivå tänker jag!
Åh ja! Den där historien känns bekant! Den är i en perfekt nivå. Tack!
Pelles ficklampa – Jan Lööf är spännande. Den har vi tagit historier ur och berättat,
Spännande! Tack för tips som jag GENAST ska kolla upp!
Jag har i mina dagar berättat ”pang-sagor”. Det kan t.ex. vara ett barn som går i skogen, plötsligt börjar det bli mörkt och barnet vet inte riktigt var hen är. Då plötsligt säger det PANG (man slår handflatan i bordet) och barnet blir jätterädd. Men, det var bara mamma som råkade stänga dörren för hårt, för barnet hade kommit fram till huset utan att märka det! De sagorna brukar vara mycket populära! :-)