Jag var på gala igår. Retorikmatchen var nominerad till stora radiopriset men vi vann inte. Det var ju tråkigt så klart även om det var en ära att bara vara nominerad etc. Tråkigast av allt med att vi inte vann var att vi inte fick hålla det helt SENSATIONELLA tacktal som vår jury skrivit. Med tre retorikexperter i redaktionen så kan nu ju tänka er nivån. Vi hade ÄGT tacktalen om vi bara hade fått hålla det.

Idag mår jag som man kan tänka sig. Jag är inte så bra på att vara en dagen-efter-kvällen-före-person. Trots att jag inte drack särskilt mycket (men jaja fullminen var representerad som man kan notera på bilden ovan) och åkte hem ganska tidigt så känner jag mig som ett vrak. Det kan ju också bero på den förkylning som nött ner mig totalt, den förkylning som jag med kraft ignorerat i en vecka. Jag har inte haft tid att vara sjuk. Vi har haft ett knippe tuffa inspelningsdagar och så en gala på det. Jag är en urvriden tjejtrasa idag. Så, skönt att det är fredag ändå. Och fredag betyder ju familjetidssabbat! Om jag orkar ska jag sladda förbi Svenskt Tenn på vägen hem från jobbet idag och köpa en ljusstake värdig vårt firande av familjetid.

Annat upplyftande som har hänt i det senaste: ah, jag tror att jag gör mig en topp-tre-lista? Ja, det gör jag!

På tredje plats hittar vi den glädjande nyheten att Leilas sommarprat var det femte mest lyssnade Sommarpratet i år. Det är ju alltid kul att hamna topp fem på vilken lista det än må vara så YAY för henne och oss!

På andra plats hamnar det mirakulösa i att flickan som vägrat allt annat än rosa har bytts ut mot flickan som kan tänka sig kläder i alla färger. Ja, det är alltså Greta som genomgått denna förändring och det känns oerhört upplivande faktiskt. Jag tror att jag kommer att återkomma i detta ärende.

Och på förstaplatsen över upplyftande saker som har hänt i det senaste hittar vi peppen över att barnen ska börja på Bamsegympa! Här om kvällen var Olofs och Gretas gudsyster Moa här och visade olika mäktiga saker som hon hade lärt sig på sin cheerleading. Moa är nio år och det bästa och coolaste som våra barn vet (eller, hon är en av dom i alla fall. Moas storebror Emil ligger också bra till samt kusinerna Juli och Lily) så dom gjorde allt för att härma henne. När jag förstod hur stort suget var hos båda två att få hålla på med gympa och att lära sig olika saker så surfade jag rätt på en klass för treåringar och nu är dom anmälda. Ågud. Hjärtat får inte plats i kroppen när jag tänker på detta. Förväntningarna på hur det ska gå och hur det ska bli är dock rimliga. Gillar dom det inte så fortsätter vi inte så klart. Men det känns så fint att vi ska gå iväg på söndagarna framöver och gymnastisera lite.

Nej. Nu ska jag väl kräkas lite innan jag åker till jobbet. Skoja! Skoja inte. Äh, jag vet inte. Till jobbet ska jag i alla fall och det känns ju alltid lika fräscht att glida in totalt sen med röda ögon och fnasiga läppar. Men någon ska väl vara den personen också och idag är denna någon —> jag.