En av mina tydligaste drömbilder när vi längtade och kämpade för att få bli föräldrar var att jag skulle få gå och se Nötknäpparen tillsammans med mina barn. Jag skriver drömbild för jag vågade aldrig ha en målbild under den där mörka perioden av mitt liv. Så lite vågade jag tro på att det skulle gå. Nå, det var bara en reflektion, en parentes. När jag gick för att se föreställningen för tre år sedan med min brorsdotter och syster så drabbade tanken mig så starkt att jag började gråta för då visste jag ju att det skulle få komma att ske.
Och idag hände det! Idag var Olof och Greta med mig (och Ulf) till Kungliga Operan för första gången för att se Nötknäpparen och det var inget annat än helt himla otroligt fantastiskt magiskt och alla superlativ min hjärna kan klara av att komma på. Jag tror på riktigt att mitt hjärta skulle bryta sig ut ur bröstet där jag satt på första radens fond. Jag var så rörd och överväldigad av alla känslorna runt detta att jag bara svämmade över gång på gång. Jag hade Olof och Greta växelvis i min famn och deras hår blev alldeles nedblött av mina tårar.
Hur det gick? Vad dom tyckte?
Dom ÄLSKADE den! ”Hit vill jag gå tillbaka många gånger mamma” sa Greta och jag hörde hur hon drog efter andan precis så som jag gör varje gång snöflingorna virvlade in på scenen. Båda barnen älskade mest de dansande råttorna och det dansande julpyntet. Dom kroknade dock under andra akten och Olof gick ut för att springa av sig i foajén istället för att titta på slutet. Greta härdade ut men UJ vad hon inte var sugen på de sista numren. Då sa hon saker mer i stil med ”Vi har suttit här i en evighet” och sånt. Men efteråt var båda två ändå upp över öronen förtjusta i allt som dom hade sett och upplevt. Och det där missade slutet kommer han vår lille Olof få en ny chans att få se. Redan nästa år faktiskt för SOM vi ska gå och se den igen nästa år! Som vi ska gå och se den igen nästa år.
Efter att föreställningen var slut gick vi och fikade svindyrt fika på Operans bistro men det var så härligt att få suga ut det sista ur upplevelsen liksom. Åh ja, det här var ett upplägg som vi kommer att kopiera många gånger till framöver. En tradition kan man säga. Åh, jag får gåshud över hela kroppen när jag skriver sådär bra.
16 comments
Åh känslorna känns igenom texten. Älskar denna text. Känns som det är är någit som barnen kommer komma ihåg. Det är fint.
Och jo, jag blev väldigt sugen på att själv ta mina barn för en upplevelse med Nötknäpparen.
Gört! Ta med dom på balett! Det är sååå fint! Ett tips om ni har möjlighet till att ta ledigt etc är att gå på den skolföreställning som dom ordnar/erbjuder varje år. Barn är välkomna till alla föreställningar så klart men det är ändå lite fisförnämt på Operan. På skolföreställningen är det massvis med barn så om det är lite myror i brallorna på ens avkomma så stör det inte allt för mycket. Dessutom är det MYCKET billigare biljetter till just den föreställningen.
Åh! Vilken fantastisk känsla.
Heja traditioner!
Ja verkligen! Heja traditioner! Längtar redan till nästa år! Och bästa av allt: barnen längtar också!
Ett av dina allra finaste inlägg!
Tack fina du! <3
Åh vad fint! Det annonseras för Nötknäpparen här med men det är lite för dyrt för oss när jag inte jobbar. Jag gör den amerikanska snikvarianten och tar med barnen på Disney on Ice på julaftons förmiddagen istället. Men nästa år kanske…
Baletten är dyr i Stockholm också (om man vill ha bra platser, det finns ju alltid tredje raden med sämre sikt men också betydligt billigare) men varje år så ordnar dom en skolföreställning med mycket billigare pris. Det kan vara ett tips! Kolla om det inte ordnas sånt i Boston också? Skulle inte förvåna mig! Men annars låter ju snikvarianten FAB! Vi ska för övrigt också på såndär On Ice i början av nästa år. FROST on ice. Gretsky lär svimma av lycka!
Å, som vanligt blir jag alldeles varm inuti när jag läser din blogg och ser de fina bilderna!!
Jag såg Nötknäpparen för första gången nu den 4/12 när jag var i Chicago och hälsade på släktingar där. Första gången jag såg en balett över huvud taget, och jag älskade den! Kommer också försöka se den här hemma nästa år.
Åh wow! Vad coolt och roligt att ha premiärat på ett så fantastiskt flådigt vis! Älskar det!
Och ja! Gå nästa år i Stockholm. Det är SÅ FINT! Jag tror att Operans förställning skiljer sig en del från andra. Här är det Petter och Lottas jul hos Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin som utgör ramberättelsen. Så fint!
Har tänkt kommentera detta sen jag läste det första gången. Vilken känslostorm, den kryper ut genom orden, såå fint skrivet!!
Vi var också på Nötknäpparen i år, för första gången! Med tre barn – 8, 6 och 3,5. Det var lyckat trots ENORMA protester innan, som mildrades lite av att få spela Pokémon Go på vägen… Anyway, såå fin föreställning!! Slutet av andra akten var dock segt, jag håller helt med Greta (mins barn också). De där solonumren i vita kläder kunde jag varit utan faktiskt, allt annat hade ju nån slags story,nu var det bara show!
Vi gick på en vanlig föreställning kl 15 en lördag. Det var dyrt för jag ville ha ganska bra biljetter, men det var så längesen vi betalade att det liksom var glömt nu ;-) Som tips kan jag berätta att de kör ett barn-intro 45 minuter innan i guldfoajén. Vi hörde inte hela, men det vi hann se och höra var bra, det kommer vi inte missa nästa gång!
åh ja! det där introt läste jag om så det vill jag också vara med på någon gång. och jag är med dig helt enig: om man nu går på Operan (eller vad det än är) för en gångs skull så får man kosta på sig lite. <3
ps. jag har också köpt Elsa Beskows bok om Petter och Lottas jul hos färgtanterna som jag läste efter baletten för barnen. Innan var dom inte så intresserade – det är en ganska lång saga med mycket text. Men när vi läste den efteråt så kunde dom relatera till baletten och det var ju så fint att jag ville svimma. Det är dock bara de första uppslagen som utgör ramberättelsen för baletten men ändå. jag gillar verkligen att jag kan knyta an och vidare på det här viset. nästa år tänker jag att jag läser boken innan vi går på baletten. och sådär kan jag ju hålla på sen i ÅR FRAMÖVER! :D
Köpte också boken efteråt :-) Fick dock påminna om baletten när jag läste..
alltså blir ju helt snyftig! Gud så fint! Jag har sett nötknäpparen ett par gånger, bodde i prag i flera år och min bästis är balettdansör och kunde alltid ordna biljetter! Va 4 år en bra ålder tycker du? min kotte är bara 3, lite för liten tror jag men om nåt år eller så kanske!
Vad fint och så mäktigt att känna en av dansarna på scen! Jag tycker att fyra år funkade fint, men det hade egentligen räckt med första akten för Oggi. Det mäktiga är hur mycket dom pratar om baletten och operan nu i efterhand. dom leker ofta att dom är snöflingor och varje gång vi passerar Operan så säger Greta med förhoppning i rösten: ska vi till Operan nu? Jag VILL till Operan nu. Du kan ju tänka dig hur jag MYSER över att det har fått bli så!