Det är fredag igen och när som helst ramlar mina lejonungar in genom dörren. Då är det dags för familjesabbat och idag ska vi äta hamburgare, vegetariska såna. Sen kommer vi att hamna i vår soffa. Den soffa som jag tyckte så lite om för inte så hemskt länge sedan? Det är konstigt det där för nu älskar jag den. Nyckeln var kuddar och att se det jag hade snarare än vad jag inte fått. Och kanske att den hunnit bli ett år mer insutten? Det tjänade den tydligen på.

Jag satte precis in en plåt med hamburgerbröd i ugnen för det är en av fördelarna med att kunna arbeta hemifrån. Bröd kan bakas och den sida hos mig själv som jag tryckt undan så länge, den sidan som bakar, syr i knappar och liksom är mamma som tillåts att blomma. Det är för övrigt ett av mina mål med 2016. Att jag ska vara mer som jag tänker mig att en mamma är. Inte för att jag tycker att jag har varit en dålig mamma på något sätt (sa hon självgott från divaanen) men för att jag är så säker på att det finns sidor hos mig som jag tror att jag skulle tycka så mycket om, om jag bara lät dom komma fram.

En psykolog jag träffade en gång beskrev livet som en räcka av stängda dörrar (äh, inte bara men häng med på resonemanget). Vissa dörrar behöver stängas: som barn får man lära sig att inte lägga handen på en varm platta, att inte gå rakt ut i gatan utan att se sig för och sånt. Men många av dom här stängda dörrarna är det andra som har stängt för en. Lärare som sagt att man inte har någon talang för att rita eller matte, föräldrar som inte vill låta sina barn prova att göra utan förväntar sig ett korrekt snarare än lustfyllt resultat, andra jämnåriga som sagt att man inte passar för göra än det ena och/eller andra. Många av dom här dörrarna har man stängt själv utan att egentligen veta varför.

Och när det alltså gäller sånt som hänger ihop med det som jag lite vagt skulle vilja sortera in i min bild av en mamma så är det så mycket av det som finns bakom stängda dörrar hos mig. Men istället för att låta dom förbli det, så ser jag det nu som mitt jobb att öppna upp dom där dörrarna. Jag ger mig själv en chans att ompröva mitt beslut. Och med tanke på hur gott det doftar här hemma just nu, och hur bra det får mig att må, så står det klart för mig att den stängda bakningsdörren var en som förtjänade att öppnas igen.