Vi har en mulen dag här i bergen vid Saint-Paul-de-Vence. Luftfuktigheten är hög och vi är alla lite så där glansiga och klibbiga över hela skinnet. Olof och Greta leker Ariel. Jag har tilldelats rollen som Ariel, Ulf kung Triton, Olof är Sebastian och Greta Blunder. Just prick just nu är det lugnt och stilla för att dom har fått varsin glass. Greta blev så förvånad och glad att det bara kom ett fnitter ur henne när mormorn kom med glassarna. Glass på förmiddagen! Vad ÄR det här för en bra dag? Jo, det är en dag då vi ska byta hus på vår semester. En vecka har redan passerat i det snygga huset med den fantastiska utsikten. En vecka! Hur fort har det inte gått? Och, ja, det är på grund av bytet som vi äter det som finns i frysen. För trots att det är mulet, så är det varmt och ett paket glass skulle bli till sås i flytten.
Igår åkte vi på utflykt till Italien eftersom det är sånt man kan göra när man bor nära gränsen. Jag kommer att göra ett inlägg om hela dagen lite senare men nu blir det en serie av bilder från när jag och Oggi gav mormorn lite köpro inne hos en olivoljetillverkare som vi besökte. Stället låg vid ett garage som hade så snygga jalusier. Som gjort för att ta en serie bilder tyckte Ulf, och jag höll med.
På den sjätte dagen stannade vi hemma vid poolen en stor del av dagen. Här mediterar jag och Greta, på hennes initiativ och under hennes ledning.
Någonstans efter lunch åkte vi till ett köpcentrum som heter Cap 3000. Solen och poolen och alla solkrämer hade nött sönder några av barnens uv-tröjor så vi behövde köpa nya. Greta passade på att införskaffa lite nya snoddar. Med Frost-motiv på. Naturligtvis (fast det ser man ju inte här).
Vi köpte även råvaror till kvällens festmiddag. Rillettes, som är den där lite trådiga patén som vi brett på brödet är det mest franska jag kan tänka mig och så så SÅ gott. I övrigt åt vi grillad fläskkarré (som vi köpte av en slaktare som blev tårögd när vi sa att vi kom från Sverige.”Suede? Ah! Zlatan!” sa han och spände armarna i en vinnargest. Olof sa: ”Zlatman är BÄST!” och slaktaren nickade. Trots att dom inte pratade varandras språk så kunde dom mötas i sin passion för Zlatis. Det var fint.
Efter middagen lekte jag och Olof hans favoritlek. Den byter namn olika dagar och här kan den mycket väl ha hetat ”regnskogen” eller ”djungeldjuren”. Det jag har hittat på vår expedition här är i alla fall en grupp salamandrar.
Han tog mig vidare och här ser man dom ju inte men här var det två krabbor på marken.
Sen, det bästa av allt, enligt Olof. Trädet med spindlar.
Solen gick ner och färgade himlen så vackert rosa att Greta låtsassvimmade på uteplatsen.
Vi bestämde oss för att ta ett kvällsdopp i poolen. Det här var ju trots allt pooldagen inte sant.
SÅ mysigt. Och det är fortfarande så stort för mig det här hur modiga barnen har blivit i vattnet.
Aja. Här hade vi det i alla fall väldigt bra medan solen gick ner. Ovanför våra huvudet flög tre fladdermöss och fångade flugor och myggor och ni kan ju tänka er hur SPÄNNANDE det var för Greta och Olof.
Även nästa morgon hade vi prinsessan vid bordet.
Kungen hade fullt upp med att äta croissant. Det är lite min och Olofs grej när vi är på semester eller vill lyxa till det. Då vankas det croissant till frukost.
Efter frukost ordnade barnen en show som jag också var med i. Vi var tre sjöjungfrur (och ibland en eremitkräfta) som sjöng sånger och gjorde dansrörelser.
Sen åkte vi på utflykt till Tourrettes-sur-Loup. Även det var en by som låg fastklamrad på en bergstopp. Det verkar vara lite så alla dessa vykortslika byar jobbar här utanför Nice.
Vi åkte till ett violmuseum som också var en violfabrik!
Tyvärr förstod jag cirka ingenting av vad som fanns där pga allt var på franska och när jag sedan fick ett häfte med engelska översättningar så var barnen så speedade att jag inte hade ro att ta in något. Förutom det här: det är så här som violerna växer i fabriken. Av violerna gör de sedan essenser som parfymhusen köper. Av en liten del av odlingen gör de sirap. Ja, jag köpte så klart en flaska. Jag ÄLSKAR viol.
Sen vinkade vi hej då till Tourrettes-sur-Loup. Måste bara säga att det var en sjukt snygg liten by.
Vi åkte vidare till Confiserie Florian. Det är en godis- och essenstillverkare.
Så här snyggt låg deras fabrik (och försäljning).
Vi hade inte tålamod att vänta in en guidad tur men annars kan man få en sån gratis där dom visar hur dom gör sina siraper, kanderade frukter och allt annat gottigt.
Vi gick istället till butiken.
Och HERREMINSKAPARE vad mycket gott det fanns där.
Jag köpte med mig alldeles för mycket godsaker för alldeles för mycket pengar men äsch! På det här viset så kan semester leva kvar länge tänker jag.
Det här var ett fantastiskt utflyktsmål. Omgivningen var så att man tappade andan. Bergen. Grönskan. Och tror ni inte att det rann ett litet vattenfall också ovanför fabriken? Jo då.
Nöjda med vår gastronomiska tur tog vi så farväl av Confiserie Florian.
Och åkte hem till snygga utsikten för lunch.
Sen hamnade vi i poolen så klart. Den här dagen började Greta simma runt med mycket bra bensprattel.
Vi hängde också i skuggan under parasollen. Så klart.
Mormorn sov och jag läste för barnen.
Greta hade druckit chokladmjölk med hela ansiktet vilket ju var megadorable.
Sen gick vi ner och in i huset. Och medan vi vuxna förberedde middagen läste barnen. Dom här stunderna av stillhet. Jag älskar dom.
Sen åt vi den där knasiga men fantastiska salladen med kyckling och mango.
Och så hade ännu en dag kommit till slutet. Och den här utsikten va. Det går inte att se sig mätt på en sån här utsikt. Det vet jag nu.
Så blev det måndag och vi kom oss äntligen ner till havet. Till Medelhavet.
Vi åkte till en strand i Antibes där havet gjorde väldigt fina vågmarkeringar på stranden (av sånt där trä/vass/vad-det-nu-är-skräp).
Vi byggde sandtårtor.
Och tittade ut mot Antibes gamla stadsdel.
Vi gjorde fantastiska fynd! Tänk att det fanns stenar i vattnet även här.
Efter ett par timmar var vi nöjda så vi satte oss i skuggan under ett mullbärsträd en stund. Att det var just ett mullbärsträd visste jag dock inte medan vi satt där, men när vi gick satte det sig ett äldre par på den här bänken och åt friskt av bären som trädet dignande av. En googling senare klarnade allt.
Hej då stranden!
När vi kom hem var det dags för lunch. Det blev gazpacho med gurka, gul lök och röd paprika on the side. En fin bit morbier. Och oliver.
När vi kom upp till poolen hade vi fått en ny kompis där uppe.
Men den var stendöd. Greta försökte återuppliva den med lite vatten men det var lönlöst.
Och så här långt hade barnens vattenmod nått vid den här dagens slut. De simmade omkring på det djupa med bara flytpuffar på armarna.
Till middag åt vi potatissallad med brieost. Det är min vanligaste och godaste vegetariska sommarmiddag. Idag utvecklade jag mig lite med en tomat- lök- och basilikasallad. SÅ GOTT!
Till bords hade vi en kung och en prinsessa.
Och så var det med den här utmärkta dagen i södra Frankrike.
När klockan började närma sig lunch åkte vi vidare till själva staden/byn Saint-Paul-de-Vence. Vårt hus ligger på andra sidan om en dal så det var kul att åka upp till det som vi tittat upp på så många gånger (redan).
Vi hade bokat bord på Le Saint Paul som är en restaurang med två bestick i Guide Michelin. Vi satt på deras terrass som ligger i en gränd mellan husen och allt var som i en frickin saga.
Maten var sensationellt bra. Så här såg barnens portioner ut. ”Vi kan erbjuda barnen en vit fisk och potatismos – funkar det?” frågade vår servitör och ja, det funkade. Både Olof och Greta tyckte att det var väldigt gott.
Jag, Ulf och mamma valde alla den här rätten med fyra olika varianter av bläckfisk: grillad, confiterad, friterad och risotto. Smakerna var helt perfekta. En av mina bästa måltider någonsin faktiskt.
Här sitter vi, hela Rivierangänget 2016!
Åh, till efterrätt åt jag en komposition med inkokta nektariner, hallonclafoutis, italiensk maräng, myntasorbet, flarn och jordgubbar. Jag svimmade.
Mamma och Ulf åt den här tjusiga efterrätten. Dom svimmade också.
Barnen höll ut fint och blev varmt bemötta av personalen (särskilt efter att alla vi andra hade svimmat av matlycka).
När vi kom ut från lunchen hade allt blivit lite mer stillsamt i staden som annars kändes väldigt turistig.
Oggisarna trivdes på de bilfria gatorna.
Vi köpte med oss lavendelpåsar att ha i garderoben.
Och provdrog några olika sprattelgubbar i en urgullig leksaksaffär.
Jag hittade mig en ny strandväska.
Och sedan tittade vi på utsikten och såg vårt hus på andra sidan dalen.
Olofsson passade på att närstudera gatorna lite. Det gjorde han ju helt rätt i för dom var ovanligt snygga.
På väg till parkeringen fastnade vi vid ett parti boule.
Greta var helt fascinerad. Vi måste prova att spela själva någon dag.
Mätta och mycket belåtna tog vi farväl av den gulliga staden.
Och åkte hem till poolen där barnen nu vågade hoppa från kanten ner i vattnet och våra famnar. Det är faktiskt helt otroligt att få vara med på deras vattenresa just nu. För bara några dagar sedan vågade de så knappt vara med oss ute på den djupa delen. Nu hoppar dom från kanten. Det är stort.
Denna ljuvliga dag avslutades med show på terrassen.
Med show och kärlek i kvällssolen. Allt man behöver i hela livet. Prick allt man behöver.
Den här morgonen började med att jag hade nytt läppstift och att jag ville fota mig tillsammans med barnen. Eftersom del två av min plan gick sådär så kan vi väl fokusera lite på del ett, dvs mitt läppstift? Jag älskar det!
Sen åkte vi iväg till det SNYGGASTE museum jag någonsin sett. Fondation Maeght är ett konstmuseum som ligger strax utanför Saint-Paul-de-Vence.
Vid entrén stod dom här gubbarna och vissa medlemmar i familjen fann dem oerhört underhållande. Alltså oerhört underhållande.
Vi tittade på mäktiga konstverk.
Och tog gruppbilder vid det.
Vi gick vidare utomhus och allt var så himmelens snyggt.
Till och med jag blev liksom lite snyggare där inne (ute).
Jag är så svag för såna här stenmurar och stenmurade hus.
Som det här. Det här var biblioteket.
Och lilla Grestsky va. Uj uj uj vad de franska pensionärerna dånade över denna petite fille.
Hela baksidan av museet var en skulpturpark gjord av Miró. Mamma tog en familjebild på mig, Ulf och barnen.
Insidan av museet såg vi tyvärr inte så mycket av på grund av barnens iver att ta sig vidare. Men det jag han snappa upp var så jäkla fint även det.
Så här blev det för oss ganska snart.
Och här vill jag mest bara att vi tar en liten stund och tar in hur bra hår jag hade den här dagen. Visst, barnen är gulliga etc men kolla in mig!
Ja, det är liksom lite så här det är att vara med the Oggers nu för tiden.
Jag fick en kommentar på instagram av