Även nästa morgon hade vi prinsessan vid bordet.

Kungen hade fullt upp med att äta croissant. Det är lite min och Olofs grej när vi är på semester eller vill lyxa till det. Då vankas det croissant till frukost.

Efter frukost ordnade barnen en show som jag också var med i. Vi var tre sjöjungfrur (och ibland en eremitkräfta) som sjöng sånger och gjorde dansrörelser.

Sen åkte vi på utflykt till Tourrettes-sur-Loup. Även det var en by som låg fastklamrad på en bergstopp. Det verkar vara lite så alla dessa vykortslika byar jobbar här utanför Nice.

Vi åkte till ett violmuseum som också var en violfabrik!

Tyvärr förstod jag cirka ingenting av vad som fanns där pga allt var på franska och när jag sedan fick ett häfte med engelska översättningar så var barnen så speedade att jag inte hade ro att ta in något. Förutom det här: det är så här som violerna växer i fabriken. Av violerna gör de sedan essenser som parfymhusen köper. Av en liten del av odlingen gör de sirap. Ja, jag köpte så klart en flaska. Jag ÄLSKAR viol.

Sen vinkade vi hej då till Tourrettes-sur-Loup. Måste bara säga att det var en sjukt snygg liten by.

Vi åkte vidare till Confiserie Florian. Det är en godis- och essenstillverkare.

Så här snyggt låg deras fabrik (och försäljning).

Vi hade inte tålamod att vänta in en guidad tur men annars kan man få en sån gratis där dom visar hur dom gör sina siraper, kanderade frukter och allt annat gottigt.

Vi gick istället till butiken.

Och HERREMINSKAPARE vad mycket gott det fanns där.

Jag köpte med mig alldeles för mycket godsaker för alldeles för mycket pengar men äsch! På det här viset så kan semester leva kvar länge tänker jag.

Det här var ett fantastiskt utflyktsmål. Omgivningen var så att man tappade andan. Bergen. Grönskan. Och tror ni inte att det rann ett litet vattenfall också ovanför fabriken? Jo då.

Nöjda med vår gastronomiska tur tog vi så farväl av Confiserie Florian.

Och åkte hem till snygga utsikten för lunch.

Sen hamnade vi i poolen så klart. Den här dagen började Greta simma runt med mycket bra bensprattel.

Vi hängde också i skuggan under parasollen. Så klart.

Mormorn sov och jag läste för barnen.

Greta hade druckit chokladmjölk med hela ansiktet vilket ju var megadorable.

Sen gick vi ner och in i huset. Och medan vi vuxna förberedde middagen läste barnen. Dom här stunderna av stillhet. Jag älskar dom.

Sen åt vi den där knasiga men fantastiska salladen med kyckling och mango.

Och så hade ännu en dag kommit till slutet. Och den här utsikten va. Det går inte att se sig mätt på en sån här utsikt. Det vet jag nu.