Så blev det morgon i det snygga huset i södra Frankrike.
Och det var dags för frukost!
Det blev dock inga bilder från varken frukost eller från den provianteringsrunda som vi gjorde under förmiddagen. Istället visar jag den bok som jag läser nu på resan. Jag tyckte väldigt mycket om den.
Nå. Av provianteringen blev det bland annat den här lunchen: en tomat- och mozzarellasallad med balsamvinäger och herbes de Provence (when in … inte sant?), min favoriträtt under sommaren: haricots verts med bacon och vitlök (som jag alltså gjorde med bacon här istället för halloumi) samt en omelett.
Lunchen åt vi med den här utsikten. Jag mysryser när jag ser den här bilden.
Sen hängde vi vid poolen resten av dagen.
Barnen blev mer och mer badmodiga och dom här lila flytrören (eller vad jag ska kalla dom) har varit helt fantastiska för att bygga deras självförtroende i vattnet.
Olof har hittat sin egna stil för att ta sig fram. Han kallar den sjöhästen. Obs att han har två armpuffar på sig och alltså har lånat en av Gretas för att hans lila rör ska se mer ut som en, ja, sjöhäst.
Ja, jag säger då det. Ljuvliga himla liv.
Eftermiddagen förflöt och vi växlade mellan att vara i poolen och i skuggan under parasollen.
Jag skrev semesterdagbok som just nu verkligen är en travel memoir.
När eftermiddagen började gå mot kväll lämnade vi poolen och badandet och började göra i ordning oss för middag. Under tiden som förberedelserna pågick lekte jag och Olof en av hans vanligaste lekar just nu. Då placerar han ut ett gäng djur som han fick på affären och så går vi på en spännande djurupptäcksfärd. Här har vi precis hittat spottkobran.
Min man. Åh.
Sen satte vi oss till bords.
Till middag vankades det grillade kycklingfiléer, pasta, tomatsås och någon god fransk ost som jag inte vet namnet på. Och oliver! Så klart oliver.
Under middagen hände något som jag inte längre minns men Olof blev i alla fall sur och satte sig demonstrativt en bit bort och blängde på oss. Oj oj oj, vad jag älskar den här lilla surkarten. Så himmelens mycket.
Allt ordnade upp sig, så där som det brukar göra, och Olof tiggde sig några extra tuggor glass från mormorn. ”Får jag smaka? Säg bara ja, mormor.” Det är klart att han fick smaka. Åt upp halva glassen.
Ja, så var det med den andra dagen på vår semester i huset utanför Saint-Paul-de-Vence. Imorgon ska ni får se bilder från det snyggaste museum jag någonsin satt min fot i och den lunch som vi åt på en ljuvlig restaurang med två bestick i Guide Michelin. Men det blir imorgon det.
Igår kom vi alltså fram till det hus som jag har hyrt i Saint-Paul-de-Vence (som ligger strax utanför Nice). Man kan väl säga att huset motsvarade mina förväntningar. HERRE GUD SÅ FINT sa jag kanske sextiotusen gånger igår utan att det kändes det minsta tjatigt.
Efter en flygresa och en hyrbilsdito kändes det bäst att placera oss vid poolen.
Den ligger som i en etage ovanför huset och har den här spektakulära utsikten över själva byn Saint-Paul-de-Vence.
Vi badade.
SOM vi badade.
Sen gick vi ner till huset igen.
Det var dags att laga middag. Så här ser det ut när man står i köket och tittar ut.
Eftersom jag hade (och har) så ont i ryggen pga oklara anledningar så fick jag sitta på en stol och dricka champagne medan Ulf och mamma ordnade med maten.
Greta satt ute och gjorde sin grej.
HERREGUD SÅ FINT!
Sen dukade vi upp.
Det vankades grillat och bearnaisesås.
Vi satte oss till bords och vissa av oss hade på sig favoritkostymen.
Ja, sen satte vi oss alla till bords.
Dagen avslutades i soffan med serier på Viaplay som vi hade varit fiffiga nog att ladda ner till paddan innan vi åkte. Det är ett tips till alla er fellow-trolla-fram-lugn-och-ro-med-hjälp-av-streaming-tjänster som ska åka utomlands: på Viaplay kan man ladda ner serier och filmer som man sedan kan titta på i offlineläge. Just nu får man en månad gratis på deras hemsida. Obs, får ej betalt för att skriva detta men det gjorde vår flygresa tusen gånger enklare så jag ville bara dela med mig. Jag tror dock att man måste ladda ner allt hemma i Sverige för här i Frankrike får vi bara felmeddelanden hela tiden när jag försöker logga in. Önskar med andra ord att jag hade haft koll på detta innan vi åkte och att jag hade laddat ner några fler avsnitt av deras olika favoritserier. Men, vi kommer att överleva detta. Tror jag? Skoja! Vet jag. Ju.
Först har vi hyrt ett hus precis utanför konstnärsbyn Saint Paul de Vence. Där kommer vi att bada mycket i vår pool, gissar jag, samt sitta på terrassen (en av dem mind you) och titta upp på byn.
Andra favoritsaker som gör mig alldeles UPPSPELT är att huset har såna där fina gröna fönsterluckor och vad motsvarande kan tänkas heta när det gäller dörrar? Och den där uteplatsen va. Där kommer vi att äta en och annan grillmiddag yay!
Efter en vecka flyttar vi till det här huset och den här poolen. Där tror jag också att vi kommer att bada en del.
Där vi kommer att ha en sån här terrass med en sån här utsikt. Be still my beating heart, VAD jag längtar, vill typ grina nu.
Oh, åh! Och huset har också den här uteplatsen där jag tänker att jag ska läsa och skratta och mysa. Mycket och ofta.
Här är jag utanför vår port på Calle Nueva, redo att ta mig an kulturdagen på vår resa.
Vi promenerade genom ett Malaga som jag blev mer och mer förtjust i för varje steg jag tog.
Vi passerade katedralen, så klart, för det är liksom vad man gör när man går igenom Malaga.
Vårt första mål för dagen var Picassomuseet. Picasso föddes nämligen i Malaga och det är klart att stadens son ska ha ett museum. Det var lagom stort och mycket snyggt.
Förutom att vi såg en mängd tavlor och verk av Picasso så gick vi till deras temporära utställning med målningar av bland andra Pollock.
I museets shop köpte vi dom finaste snurror jag någonsin sett. Kanske kommer det ett separat eget inlägg om dom? Ja, jag tror banne mig det.
Efter Picassomuseet gick vi till katedralen, men så där som det blir med katedraler så kunde jag inte fånga dess makalösa skönhet. Här är istället en bild på en bar/restaurang som låg precis intill.
Vi hade läst i en guidebok att stället var bedagat men också som att kliva in i en annan värld, en annan tid. Och så var det verkligen.
Vi åt en enklare lunch där som inte var direkt dålig men jag skulle inte rekommendera någon att äta där. Men att gå dit för ett glas eller en kaffe – jamen verkligen!
Nåja. Sen gick vi ner till Paseo Espana och det var en sällsynt magisk sak att få vandra genom dessa löv- och palmtäckta salar.
Målet var Centre Pompidou som är en popup konsthall nere vid hamnen.
Vi gick in.
Och vi hittade konstverk som barnen gillade mycket.
Museet var fantastiskt fint och hade delar som var interaktiva. Vi fann oss själva mycket underhållna.
Konstverken var också mycket mäktiga.
Och så var även entrén. Mäktig.
Och vad ska jag säga om strandpromenaden som inte känns som en upprepning?
Strandpromenaden var liksom uppdelad i flera led skulle man kunna säga, och invid den där lövbeklädda gången låg det små rum i parken. Bland annat den här lekparken som barnen hade väldigt roligt i.
Vi strosade genom stan tillbaka till vår gata för ett besök i en affär som låg snett emot vår lägenhet. En solfjädersaffär! Jag trodde nog att den skulle vara någon slags souvenirbutik men den var på riktigt. Med solfjädrar som kostade flera tusen, och smycken för håret osv. Barnen fick välja varsina (ur en låda med lite billigare alternativ).
Dagen avslutades med en middag på en tapasrestaurang i vårt kvarter som riktat in sig på ekologiska råvaror.
Sen promenerade vi hem i skymningen.
Med solfjädrarna redo. Olé!
Så hade det blivit dags att säga hejdå till vår lägenhet på Marriott Playa Andaluza.
Men än tog vi inte farväl av hotellets alla olika faciliteter.
Eftersom dagen bjöd på ett strålande väder gick vi ner till havet.
Alltså ner till havet havet.
Och till solstolarna och parasollerna. Där hade vi det väldigt gott.
Men vi nöjde oss inte med stranden. Vi gick också till en av poolerna. Maxa allt liksom.
Sen, någonstans runt lunchtid, tog vi farväl av hotellet vid havet …
… och sa hej! till vår gata i stan.
Vi hade hyrt en lägenhet i några dagar och började med att slänga av oss kläderna och äta lite lunch hemma.
Sen drog vi ut på stan.
Och in i gränderna.
Vi passerade katedralen.
Och såg massvis av vilda papegojor i träden.
Vi hade det rent allmänt väldans så bra i solen i Malaga.
Vår lägenhet hade ett fantastiskt läge på en parallellgata till huvudgatan. I princip hela Malagas centrum är bilfritt och består av gågator vilket var himla härligt. Inte minst för Oggi som kunde få större frihet än annars.
Nå, på den här huvudgatan (som heter Larios) hittade vi till ett glasshus.
Och suget va. Suget var SÅ ENORMT.
Och vilken glass sedan! Den godaste glassen jag har ätit i hela mitt liv. Vi åt den där glassen varje dag sedan resten av semestern.
Vår första dag i Malaga avslutades inne i lägenheten med pysselböcker och fötter och ben upplagda i diverse soffor. Mmm … ännu en ljuvlig dag på vår semester i Andalusien.