Vi är ute i vår stuga i viken men jag har glömt kameraöverföringssladden hemma. Istället tittar jag på bilder från när vi var här sist och jag inser att det här är en perfekt sammanfattning om hur vi har det här ute om sommaren. Livet går på repeat, vi gör samma saker med liten variation varje dag och jag älskar det.

I den här solstolen sitter jag i skuggan och läser böcker. Det har faktiskt blivit några böcker den är sommaren och det är i sig en otrolig sak. Tänk att tiden för att läsa finns där igen! Ibland sitter Olof eller Greta bredvid mig och ritar. Eller så leker dom med något. Eller så hänger dom med Ulf någonstans. Eller är i hängmattan.

Under den här sommaren har jag börjat springa. Jag springer inte långt och jag fattar att jag behöver hjälp att förstå hur det här med löpning ska gå till för jag orkar verkligen ingenting. Men istället för att fokusera på hur svårt jag tycker att det är så tänker jag på att jag trots allt har sprungit fler dagar än jag inte har gjort det och yay för det! I bakgrunden ser ni för övrigt mitt springsällskap. <3<3<3

Våra luncher under augusti har väldigt ofta innehållit något av detta: Omelett, haricotes verts med halloumi och/eller tomatsallader.

Precis som sin mamma så älskar mina barn att läsa. Den här sommaren har vi börjat läsa Bamse och det är en sån gåva att få återuppleva sin egen barndom på det här viset. Här skvallras det dessutom om att Greta har hjälpt mig att göra en gräddfilssås till kvällens middag (hon är väldigt bra på att provsmaka mycket).

Vi köpte några pysselböcker i början av sommaren och dom går fortfarande varma. Det här var sommaren då Olof upptäckte och föll hårt för både Dusty Spridenfält och Blixten McQueen.

Min älskade lilla Olof.

I slutet av augusti, när sommaren blev som varmast och allra mest oemotståndlig, sprang jag ner till viken varje dag efter min morgonrunda. Barnen hakade på och så badade vi .

Allt var helt lugnt och stilla utom på farleden där båtarna trängdes på väg ut i skärgården.

Först efter att barnen badat så att deras läppar blivit blåa gick vi upp och hem till stugan igen.

Vi åt pannkakor till lunch och jag provade att göra dom utan ägg. Det gick okej. Jag följde det här receptet.

Sen gick vi ner till havet igen.

På en filt fikade vi.

Sockerkringlor från Södersviks bageri.

Vi har naturligtvis spenderat massor av tid i hängmattan.

Och barnen har börjat med lördagsgodis.

Dom tror fortfarande att torkad frukt är godis *shhh*.

Allra oftast har vi avslutat våra dagar med (att fota och metafota våra) helt otroliga middagar.

Som sagt. Sen har vi gjort allt på repeat igen.

Just den här morgonen var nog sommarens bästa.

Min älskade lilla Greta.

Även den här gången avslutades vår tur ut till viken med att vi åt. Nu har vi flyttat upp alla våra måltider till uterummet och gudars vad jag älskar att vi har ett sånt. Värmen samlas här uppe och då trivs vi. Som vi trivs.

Allrigt. Nu är det dags att gå en promenad ner till viken igen så tjing tjing. Hoppas att ni får en fin söndag.

Det är lördagskväll och jag ligger i soffan i vår stuga i viken och läser ett av era boktips. Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper och jag tycker mycket om den. Ulf sitter med mina ben i sitt knä och läser Hemingway och googlar dorado. Det är en guldskimrande fisk. Genom väggen hör jag Olofs snarkningar från sovrummet. En bil kör sakta förbi på grusvägen utanför fönstret. Jag har ont i munnen. Jag har ätit för många tjärtabletter, ett fynd som jag hittade i ett skåp, från vår kryssning till Åland för snart en månad sedan. Sockret på karamellerna har skavt bort skinnet i gommen och nu ångar jag att jag åt så många.

Idag har vi haft ännu en fantastiskt fin sommardag. På morgon sprang jag min runda och när jag nästan var hemma kom barnen och mötte mig. Vi sprang tillsammans ner till viken som låg där så stilla och nöjd. Vi badade medan båt efter båt lämnade bryggorna. Det är varmt i vattnet nu.

Efter lunchen, som vi åt i pergolan på baksidan, gick vi bort till den stora badplatsen. På en filt fikade vi sockerkringlor från Södersviks bageri och sedan sprang barnen iväg och lekte själva på stranden. Dom är så stora nu. Dom känner sig stora och frågar hela tiden om saker som skiljer barn och vuxna och barn och bebisar åt. ”Den där kryddan passar inte barn, den är bara för vuxna”. ”Jag gör inte så längre för jag är ett barn nu, inte en bebis”. Vi pratar om att sluta med blöja och napp. Det går bättre och bättre det där med potträning för Olof och det gör oss alla så stolta. Napparna däremot. Dom går det sådär med. Ja, nappar i plural. Greta har börjat igen denna sommar. På måndag har dom sina första tandläkarbesök så vi får se vad vi har för tankar om saken efter det.

Till middag idag åt vi räkor och aioli och Ulfs mamma var här. Barnen var uppspelta och hade inte alls någon matro. Inne i sovrummet var en av sängarna en flod, en ”partyflod”, och det är klart att man inte har tid att äta då. Men vi vuxna åt. Som vi åt. Jag hade gjort en smått sensationell sallad som jag måste skriva ner ingredienserna till så att jag inte glömmer. Späda salladsskott, hyvlade morötter, färsk knipplök, papaya, avokado, gurka, quinoa, koriander och thaibasilika. Till det en dressing med chili, vitlök, lime och fisksås.

Nu ska jag läsa ett kapitel till innan jag tar med mig Ulf in till barnen. Vi sover fortfarande tillsammans alla fyra i samma stora säng när vi är här ute. Det är så mysigt men jag blir också så sentimental mest hela tiden för jag kan inte låta bli att tänka på att det kommer att komma en dag då barnen inte kommer vilja sova så här tillsammans med oss. En tid då det kommer att kännas awkward att ens tänka sig att vi skulle sova så. Den dagen ligger en bra bit bort, jag vet det, men ändå. Jag saknar redan nu det jag vet att jag inte kommer att ha sen. Men när jag lägger mig mellan mina två lejonungar ikväll ska jag inte tänka på det. Då ska jag bara andas in deras andetag och känna mig som världens rikaste. För det är vad jag är.