Vi har semester och sommarlov nu (eller okej, halvsemester i alla fall för Ulf jobbar prick nu as I blog) och våra första dagar spenderade vi ute i vår vik i norra skärgården.

Jag och Greta hann bara så precis sätta oss i hängstolen innan vi fick sällskap. Så här blir det nästan allt och jag klagar då inte. Det blir trångt men åh vad jag känner mig älskad i stunder som dessa.

Vi kom ut lite sent i söndags så ganska snart var det dags att dra in klorna och gå till sängs.

Nästa morgon spelade vi fotbolls-em. Det här var första matchen av MÅNGA.

Vätskepaus och notera gärna svettigheten hos Olofsson. Han ger verkligen allt på plan.

Resten av måndagen tog vi hand om tomten. Klippte gräset och krattade (jag), vattnade blommorna (Olof).

Greta chefade över vattenslangen.

Sen var det paus och Greta svidade om till sin bästa outfit. Trosor, tiara och tidning tack (hehe en allitteration TACK RETORIKEN). Plus pappans gympaskor.

Det var en solig och helt himla ljuvlig dag.

Med mycket som pågick mest överallt.

Olof och Greta lekte fiskare och fisk. Olof var en slingrande abborre och Greta en mästerfiskare.

Sen övades det på siffror.

Och jag läste lite i min nuvarande bok: Denna dagen, ett liv En biografi över Astrid Lindgren av Jens Andersen. Den är helt fantastisk. Mest för att hon var så fantastisk ända från start. Vilket livsöde. Vilken kvinna! Jag älskar Astrid för evigt, för alltid (som Olof skulle säga).

På kvällen åt vi middag i vår pergola.

Barnen hade plockat blommor.

Och även om det inte är så mycket kvar på faten här så vill jag bara säga: FY TUSAN vad snyggt det blir när man lägger gräslöksblommor på varmrökt lax!

Nåja. Det blev nästa dag, som var igår. Och naturligtvis spelade vi lite fotbolls-em. Olof är fortfarande Zlatman och jag Ryssland. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att hans motståndare alltid ska vara Ryssland men så är det.

Senare under dagen åt barnen glass, vilket man kan se runt deras munnar, och tittade på Netflix.

Och potatislandet! Vad sägs om vårt potatisland? Det växer så att man nästan kan se det med blotta ögat om man bara tar sig den tiden.

Fram på eftermiddagen gick Olof på en liten tur i sin favoritsommarkostym: t-shirt, kallingar och träskor. Han var över till grannarna och kollade att allt var okej med dom. Det var det.

Och igår kväll hade vi till sist städat klart hela stugan och ordnat upp allt på tomten. Nu är Hummelviken redo för våra sommargäster och det känns så pirrigt för mig att det är bloggläsare som kommer att vara där i sommar. Hoppas att stugis lever upp till deras förväntningar. Det tror jag nog. Herregud vad jag älskar vår lilla sportstuga.

Vi har tittat en del på fotbolls-EM tillsammans, jag, Ulf och barnen. Och det både glädjer mig och KROSSAR mig att den första saken dom noterade, både Olof och Greta, och undrade mycket över var: ”men var är alla tjejerna?” Det är fortfarande en sak som dom frågar vid varje match: ”men när kommer tjejerna då?”. Frågan ”men varför kan inte tjejer och killar spela tillsammans?” är lika enkel och självklar när den kommer från ett par treåringars munnar, som den är omöjlig att besvara från en nednött feminists mammamun. För jag har inget vettigt svar mer än ”det är så här det har blivit och så som det brukar se ut”. Att behöva förklara att dom när dom blir äldre kommer att tävla på helt olika villkor, att de kommer att behandlas helt olika och ges helt olika förutsättningar blir nog aldrig så tydligt som när det kommer till sport.

Men jag sväljer klumpen i halsen. Fyller det magonda med ostkrokar och så har vi det ändå rätt trevligt när vi kollar på matcherna. Greta har full koll på Zlatan hela tiden och kan peka ut honom vilken given sekund som helst på plan. Olof tror att han heter Zlatman eftersom han uppenbarligen är någon slags superman (tänk, Batman, Superman, Spiderman, ja alltså Zlatman). Greta hejar på Sverige och Zlatan. Olof hejar på båda lagen vilken match det än må vara. Sverige-Italien? ”Heja Sverige! Heja Italien!” låter det från gossens håll. Och det är ju megafint. Plus smart. Ingen är mer nöjd med resultaten hittills i detta EM än vad han vår lille Olof är.

Och så leker vi fotbollsmatch. Oftast är Greta målvakt, Olof Sverige (Zlatman) och jag Ryssland. Ulf får ibland vara domare och ibland hoppar han in som Ryssland om jag känner att jag helst vill vara publik. Olof har kopierat Sveriges spel till fullo och har knappast några skott på mål. Han dribblar oftast bort från målet men skrattar hela tiden för han älskar verkligen att leka fotbollsmatch. När han skjuter utanför mål och missar så tar han tag i målstolpen och nuddar pannan med den. ”Så här gjorde Zlatman, visst mamma?” frågar han och jag nickar och skrattar så mycket inuti att jag tror att jag ska lyfta från marken. Men utåt sett håller jag masken för jag vet att man inte ska skratta åt barn. Men underhållen, det blir jag. Underhållen och utmanad och det summerar väl livet med Greta och Olof rätt bra.

Allt är precis som det ska vara.

I lördags åkte vi åter igen ut till vår vik. Jag och Olof började med att laga lunch. Den här dagen blev det halloumi med stekt potatis och snabbt syrad lök och en caprese som Olof gjorde nästan helt själv. Jag skar mozzarellan och tomaterna så okej då: han gjorde den väl kanske inte ”nästan helt själv”.

Sen spankulerade vi runt på tomten och tittade på allt som växer. Som potatisen till exempel. En av våra rader med potatisar kommer starkt.

Sen upptäckte vi en spännande gynnare på vår bänk nere vid rönnen. Någon slags nattfjäril trodde jag. Olof sa: ”jag tar mig en närmare titt” och så gjorde han det. Ps. Att han har fullt galonställ på beror på att han precis hade hjälpt till med att tvätta bilen.

I alla fall. Den här nattfjärilen då. Den var en Tallsvärmare har jag läst mig till på den FANTASTISKA hemsidan vilkenart.se. Så nu vet vi det.

Efter en stund gick vi in och läste lite böcker.

Sen fick vi besök!

Det var min syster och hennes kille som kom.

Dom hade med sig gofika från Rådmansö bageributik och herre min skapare vad gott allt är som kommer därifrån. Detta fika var inget undantag nomnomnom.

Efter att vi fikat oss nöjda bestämde vi oss för att ta en tur i viken.

Vi ville visa Petrus allt och vi började med havet. Så klart. Man börjar alltid med havet.

Men när vi kom fram blåste det Så Mycket.

Men en gullig bild hann vi med i alla fall.

Innan vi bestämde oss för att gå tillbaka.

Olof plockade några prästkragar.

Och han kände sig så fin efter att jag hjälpt honom att få upp dom i håret.

Greta, på sin sida, plockade tallkottar som vi sedan använde för att kasta prick.

Våra gäster åkte hem och lördagen avslutades sedan med lördagsgodis framför Hitta Nemo.

Det blev nästa morgon.

Och vi byggde en tipi åt barnen. Dom gick sedan i skytteltrafik mellan stuga och tält och snart hade dom flyttat in allt i sitt nya hem: filtar, kläder, gosedjur osv etc mm.

Vi åt lunch ute på altanen.

Och den nya hängstolen som jag köpt blev en utmärkt plats för vår lilla Gretsky när hon skulle rita.
Olof hade fullt upp i sitt djursjukhus med sjuka planktonkaniner och apor och allt vad det nu var. En gullig historia här: den där kaninen till vänster i bild, den med vingar, fick Olof och Greta i present av ett par som hyrde vår stuga det där första året när jag var katastrofgravid och vi inte kunde vara ute i viken något alls. Som jag minns det var det dom som hyrde den veckan då barnen föddes? Himla fina är dom i alla fall.

Fram mot kvällen var det dags att åter igen lämna vår lilla skärva av himmelriket här på jorden för att åka in till stan och vår sista jobbvecka innan semestern YAY!