Vi åkte ut till viken igår. Äntligen! Vi började med att plocka smultron. Och äta smultron.
Jag och Greta körde varsin outfit som vi ville dokumentera och spara. Gretas tights med kjol plus Olofs sockar som knästrumpor har goda förutsättningar till att bli en klassiker. Mina vinterskor som sommarskor lika så. Så varmt och gött (och samtidigt inte för varmt pga fårskinn).
Olof hade på sig sommarkostymen så klart. Han ÄLSKAR sin sommarkostym bestående av kallingar och t-shirt. Vad vi gör? Vi vittjar vårt potatisland. Har ni sett vad det har vuxit!
Så vi skördade våra första potatisar.
Vi hjälptes åt alla tre och vilket teamwork det var. Olof och Greta var bortom exalterade av att leta potatisar i jorden (även om det inte ser ut precis så på den här bilden.)
Kvällens middag (och morgondagens lunch skulle det visa sig) var härmed säkrad.
Under eftermiddagen hittade vi också några kantareller på tomten, dom fick bli till en förrätt till oss fyra. (Olofsson skulle bara plocka några smultron till först.)
Gräddstuvade kantareller måste ju vara bland det godaste som finns? Smör, grädde, salt. Ja, så enkel var förklaringen hehe.
Greta tog en bild på mig och Ulf.
Så åt vi middag. Grillad biff (och lövbiff till barnen), ruccola, parmesanost (som vi köpte på vår utflykt till Italien för några veckor sedan) och auberginecaviar. Och så våra färska egna potatisar.
Till efterrätt åt barnen glass för det är vad dom äter när vi har semester tydligen.
Sedan avslutades dagen med att barnen satt och kuckilurade ute i gruset. Jag tror att dom lekte sjöjungfrur för det är en av deras vanligaste lekar just nu. Olof gjorde också något, spexade, som gjorde att bara Greta skrattade och skrattade. Hon har världens härligaste skratt. Jag önskar att ni fick höra det för det gör världen till ett ljusare ställe.
För några dagar sedan var vi och badade på utebadet i Hörnefors.
Barnen åkte vattenrutschkana med pappan.
Och fick kallsupar när de kom ner till slutet.
När deras läppar blev blåa av badandet fick dom som alltid värma sig i min famn och jag tänkte så mycket på att det här var att återuppleva mina barndoms somrar. Då, när jag var liten, brukade vi gå till utebadet, jag, mamma, pappa, min lillebror och lillasyster.
För att få upp värmen lite lekte dom i klätterställningar och jag förvånas hela tiden över hur mycket längre dom tar sig, hur mycket modigare dom blir för var dag som går.
Sen hängde dom i plasken lite. Där upptäckte dom att dom kunde springa under vatten strålarna och att dom också kunde stoppa vattnet genom att hålla för hålen där vattnet sprutar ut. Dom gjorde helt enkelt alla dom där upptäckterna som så många barn har gjort innan dom, och som så många barn efter dom kommer att göra.
Och den här simtekniken – kommer ni ihåg den? När jag var liten så var jag så övertygad om att andra skulle tro att jag simmade när jag gick runt så där med händerna på botten.
Om ni av någon händelse firar semester om sommaren i Umeåtrakten så kan jag verkligen rekommendera utebadet (Vallabadet som det tydligen heter nu för tiden) i Hörnefors. Kommer man rätt tidigt ser det ut så här. Men bara någon timme senare är här fullt med folk. Rätt okej ändå.
Vi är alltså i Norrland nu hos mina föräldrar och precis som alltid när vi åker upp så stannade vi till i Sundsvall för en övernattning.
Den här lördagskvällen var helt magisk. Ljumma vindar och festlig stämning i hela staden. Det var Sundsvall Pride och det bidrog till den allmänna feststämningen tror jag.
Vi satte oss på en uteservering mittemot vårt hotell och insöp atmosfär. Det vill säga: Olof läste sin medhavda bok om ormar och Greta målade i en målarbok som jag lånade från hotellet.
Jag åt en laxtartar med pancetta och ramslöksemulsion som var urgod. Inte så stor, men det där löste sig som så ofta genom att jag åt upp det som barnen inte ville ha av sina pastor med kyckling.
Sen kom kvällens höjdpunkt. Enligt barnen. Det här lekrummet va. Bästa som hänt dom i livet typ.
Och jag. Ja, jag. Vad ska jag säga om detta? Jag hade tid att sitta och tänka i alla fall. Så kan vi säga.
Sen ville vi ta en trappbild.
Är man i en av världens snyggaste trappor så vill man ju det inte sant. Det blev en hel serie. Håll till godo:
Sen gick vi upp till vårt hotellrum, som väl var mer av en svit. Så kan det bli när man är sent ute med att göra en rumsbokning. Men vi klagade inte. Så klart. Och det blev faktiskt inte så värst mycket dyrare heller, just på grund av att vi gjorde bokningen i sista minuten.
Vår kväll i Sundsvall slutade med att vi lekte med Anna, Elsa och Iron Man i sängen. Ågud, hur jag än formulerar mig runt detta så låter det så kinky vilket det absolut inte var så klart. Se bild för förtydligande.
Det blev morgon.
Och vi åt hotellfrukost.
Så här såg min frukost ut och jag inser att jag måste bli så mycket bättre på det där med hotellfrukostar. Men jag har så dåligt aptit om mornarna! Snyft, för jag gillar verkligen idén om hotellfrukostar.
Aja. Himmelens tjusig är den ju i alla fall den där frukostmatsalen som dom har i sin spegelsal på Knaust i Sundsvall.
Sen erbjöd sig en kvinna att ta ett kort på hela familjen i trappan och det tackade vi såklart JA! till. Och jag tänker att jag någon dag ska leta fram alla bilder som vi har från den här trappan och göra ett kollage. Men då skulle jag väl bara bli uppmärksam på hur snabbt tiden går och ramla ner i ett hål av kris över tiden som rusar så vi får se hur det blir med den där saken. Men en väldans bra kväll och morgon hade vi i alla fall i Sundsvall. På 
I fredags åkte vi på en Stockholmsutflykt igen.
Vi vuxna hade nämligen bestämt att det var dags för en premiär för familjen Oggers. Gröna Lund-premiären!
Först åkte vi den stilla klassiska karusellen.
Barnen tyckte att den var TOPPEN!
Så mycket tyckte dom om den att dom blev alldeles uppspelta.
Eftersom dom båda bara är tre år fortfarande så åker dom allt gratis. Och allt kostar en biljett för oss vuxna så vi åkte allt vi kunde och var tillåtet för barnen. Vi åkte veteranbilarna. Det var okej.
Och vi åkte tekoppen.
Barnen ÄLSKADE tekoppen.
Och det gjorde jag med. På Olofs initiativ var vi olika tekoppsingredienser under turen. Te, socker, honung, mjölk. Sånt.
Det här var den första karusellen som dom tyckte så mycket om att dom ville åka den en gång till på en gång. Så då gjorde vi det.
Annars var den stilla karusellen den absoluta favoriten.
Den åkte vi tre gånger tillsammas. Sen åkte Greta den ytterligare en gång till.
Men först hade vi en paus för mat. Vi åt på Kryddhyllan som hade spaghetti och köttfärssås (och tacos) på menyn.
Sen fick barnen glass och jag ville ta en bild tillsammans med dom på en bro men dom ville bara smaka av varandras glassar.
Så där ja. Eller nja. Fokus är väl fortfarande ett hundra procent på glassarna. Notera deras blickar och Gretas lilla tumme upp.
Efter lunch och glass åkte vi en sista karusell för den sista biljetten i vuxenhäftet. Olof valde att åka nyckelpigan en gång till, och Greta den där himla karusellen som jag inte vet namnet på. Kanske heter den bara karusell? Jamen så ÄR det! Jag 
Vi kom till Grönan vid halv tolv ungefär och det var knappt några köer alls till dom olika attraktionerna i lilla området där vi ju hängde. Vid tre, när vi drog in klorna och gick till bilen, hade det börjat komma en del människor och köerna byggdes på. Med andra ord: En perfekt tidpunkt att avsluta vår utflykt på. Allt som allt hade vi en succéartad första tur till Grönan. Jag gissar att vi kommer att åka dit fler gånger. MÅNGA fler gånger. Så himla fint ju.
När vi åkte ut till Ekeröarna så åkte vi också till Rosenhill som är ett café, musteri och way of living ute på Ekerö.
Även det är ett ställe dit och jag och Ulf har åkt tusen gånger tusen gånger innan barnen kom till oss. Det här var Gretas och Olofs premiär.
Stället är väldigt mysigt och väldigt nere med jorden/naturen. Här finns massvis med platser där man kan sitta för en fika eller kanske bara tänka lite. Förut, då innan barnen, så kallade vi den flumgården. Alla som jobbade här kändes som sökare med trassligt hår och barn som sprang runt nakna. Nu när vi var på återbesök kändes allt väldigt samtida. Hållbart. Eko. Närodlat. (Plus: Södermalm och hipster kanske?) Tiden har hunnit ikapp kullen.
Anyho. I ett av växthusen har dom ställt i ordning bord och stolar.
Men vi började med att gå upp till själva gården.
I den byggnad där det förut var mest skräp och sen en gratisloppis hade dom nu gjort i ordning en butik som säljer allt möjligt fint. Närproducerat och/eller eko som sagt. Eller loppis som den här fina spegeln som jag tror skulle ha blivit ursnygg ute på landet.
Vi gick till serveringen för det hade nämligen blivit dags för lunch.
På vägen dit har dom försäljning av sånt som är moget i deras trädgård och friland. Härligt för oss som inte har en egen trädgård.
Vi åt en sallad med surkål, blandade salladsblad, fetaost och massor av olika nötter och frön. Och så en dressing till det. Den var smarr men jag saknar ändå dom mackor som dom hade här förut: med en helt sagolik hummus. Men det var säkert fem år sedan vi var här sist och åt dom smörgåsarna. Gud, låter jag gnällig och nostalgisk? Det gör jag va. Fy fan. Det är inte meningen för vi hade en väldigt bra utflykt hit ut.
Det var en varm men blåsig dag och trots att Olof tyckte att det var kallt så ville han ändå äta glass. Det tycks inte finnas något väder där glass inte passar. Och glass under filt = så gulligt så jag dånar.
Vi gick vidare och tittade oss omkring.
Barnen hittade en rutschkana.
Och vi tittade ut över deras odlingar.
Vi gick vidare och hittade ett gammalt hönshus.
Och en husvagn där det fanns kycklingar.
Vi hittade hönor och en tupp.
Och en gammal traktor.
Efter önskemål från juniorsektionen i familjen drog jag runt dom ett tag i en skrinda.
Det var en smått magisk sommardag ute i idyllen.
Under ett träd hittade barnen en leksaksspis.
Och jag satte mig i skuggan under ett äppelträd och skrev semesterdagbok.
Bredvid mig fanns en studsmatta som barnen älskade.
SOM DOM HOPPADE!
Efter en liten stund fick Oggi sällskap av en liten tjej som hette Vera som dom lekte med en lång stund. Ett tag tänkte jag att vi skulle göra ett experiment och vara kvar på Rosenhill så länge som barnen ville, men jag insåg att vi aldrig någonsin i hela livet skulle komma oss hem om vi lät Oggi bestämma. Så efter jag vet inte hur många timmar bestämde vi oss för att åka vidare. Och så gjorde vi det.