En av Olofs allra vanligaste lekar är att han är forskare. Han forskar om lite allt möjligt men man kan väl säga att insekter, utgrävningar och dinosaurier är de som är de mest återkommande. I morse höll han på och råddade och fixade på köks/vardagsrumsgolvet. Han bar fram kuddar och hämtade gosedjur och dinosaurier från sitt rum. Han forskade! ropade han till alla som råkade komma i hans väg. Rödkindad och upphetsad förklarade han att han höll på att skapa ett museum. Ett FÖRHISTORISKT MUSEUM! Sen ställde han sig vid barnspisen som fick dubbeljobba som entré och för endast tre kronor vardera fick jag och Ulf sedan en visning av hans sensationella upptäckter och utställningsexemplar.
Välkomna till förhistoriska museumet:
Vår guide, forskaren Olof tog oss förbi montrarna. Det var viktigt att läsa på skyltarna och inte gå för nära.
I museet fanns diverse olika dinosaurier som ankylosaurus (det är den på elefantkudden) och någon slags dinosaurieödla, ett ovanligt tvillingexemplar, som jag inte minns namnet på. Men också delfinosaurus som man kan se lite suddig sådär i förgrund.
Andra fantastiska exemplar som han hittat i sin forskning var dom inte så kända kattosaurusen, aposaurusen och krokodilosaurusen. En mycket mäktig dag på museet som ni förstår. (Plus att jag konstant fantiserar om att han ska bli forskare på riktigt. En liten Ross Geller? HUR GULLIGT!)
Så vi åkte ut en sväng till viken i lördags, för det är sånt som man kan göra när ens home away from home bara ligger en timme bort.
Greta hade en ny klänning. Eftersom hon vuxit som ett ogräs under den senaste tiden så har hon plötsligt vuxit ur alla sina sommarkläder. Här läser hon en bok om hajar. Det är lätt att missa att även hon har ett stort intresse för havsdjur, dinosaurier och sånt eftersom hennes bror är så ENORMT intresserad och babblar om sina intressen natt och dag.
Vad gjorde vi mer då? Ja, Greta målade inte bara i sina målarböcker kan man väl säga. Jag ville vara pedagogisk och visa hur kladdigt och gräsligt det såg ut med allt lila, rosa och grönt som hon målat på och runt sin mun. Men hon tyckte bara att hon var sååå fin!
Jaha, och utomhus då? Nyheter ute är att vi beställt ytterligare en däckstol. Man kan väl säga att den var i en lite annan nyans än den som vi redan har. Men ge det cirka två år så har det där nog jämnat ut sig. Det känns i alla fall himla härligt att ha två stolar nu som vi kan chillaxa i.
När jag flyttade på en parasollfot hittade vi ett myrbo. Olof var snabbt där och ville kategorisera och förstå: ”okej, det där är ägg och arbetsmyror men var är drottningen?” Och det är så intressant hur det här med hur hans stora djurintresse har fått mig att inte tycka att insekter är det minsta obehagliga längre. En sån här sak skulle ha äcklat ihjäl mig förut. Nu = inte alls.
Nåja. När det var dags för lunch så åt vi våra korv med bröd i skuggan under ett parasoll på en av våra uteplatser som vi nästan aldrig använder. Det kan mycket väl ha varit premiär det här? Det var något som vi vill göra fler gånger i alla fall. Svinmysig plats det där.
Sen gjorde vi ett dinosaurieland jag och barnen!
Och Greta va. Min lilla stora Greta. Här blev leken avbruten.
Vi fick besök! Farmor Helena körde in på uppfarten och sen handlade eftermiddagen en stund om det.
I fredags åkte vi ut till viken, som ni vet. Och även om det var lite kyligt i luften så sken solen och vi grävde oss ett potatisland på tomten.
Det här är potatisarna vi satte: Amandine, Cherie, Marine och någon sista variant som också började på M.
Jag sprätte runt på tomten och tittade över vårt bestånd av diverse. Svartvinbärsbuskarna som jag beskar och Ulf band upp förra helgen till exempel. Såg bra ut.
Lavendeln som vi köpte förra året och grävde ner i jorden (typ där vi nu gjort ett potatisland) för att se om den skulle övervintra. Det gjorde den och nu skjuter den tusen nya gröna väldoftande blad. Jag älskar att det funkade att göra så här.
Innan vi åkte ut till viken så hittade jag en drake som jag eller Ulf köpt någon gång, i ett annat liv känns det som. Nu tog jag med den och satte ihop den och fy TUSAN vilken fin grej det var att flyga drake. Det ska bli min nya grej tror jag. Och Olofs pepp = också mycket fin.
När det var dags för middag fick jag hjälp av min vanligaste hjälpreda i köket just nu. Fast i Elsaeditionen. Det här är förresten klänningen som hon valde i leksaksaffären som belöning för att hon druckit sin medicin så bra. En parentes bara. Hennes nya grej just nu är att skära potatisen som skall kokas i mindre bitar.
Till middag grillade vi och jag gjorde säsongens första men knappast sista 
Nå. Det blev lördag och vi gjorde en utflykt i vår vik. Upplivande var: att hitta förgätmigej i dikesrenen.
Oupplivande var: att det var så sabla kallt.
Och grått! Herregud. Jag tror aldrig att jag sett vår vik så här grå.
Men vi gick in i skogen.
Efter en kortare promenad kom vi fram till vår utkiksplats men där höll vi på att blåsa bort tamejtusan.
Vi skrek ett vårskrik i alla fall. Det var skönt.
Men pga blåsten bestämde vi oss för att gå tillbaka in i skogen igen.
Där hittade vi en perfekt plats att äta vår matsäck på. En slät stock, med spännande gråsuggor under barken.
Vi åt frukt och drack vatten och jag är så glad i våra nya lock till Life factory-flaskorna. Inga fler läckage längre, yay! Det är dom små sakerna i livet etc. inte sant?
Och även om vår utflykt var fin så var det bästa med den att komma hem till stugan och brasan igen. (Och yogamattan, och bilarna, och dinosaurierna och det här var nog en av dom få stunderna under helgen då Greta inte hade sin Elsaklänning på?)
Ja, för oftast såg det ut så här. Som när dom åt lördagsgodis framför brasan och idyllometern slog i taket till exempel.
Själv satt jag en stund i soffan och läste guideböcker inför sommarens semester i södra Frankrike.
Vid middagstid blev det så som det brukar bli i viken: Greta hjälpte till i köket och vi rökte lax i klotgrillen.
Olof ritade.
Den här gången olika sorters humlor.
Lördagen avslutades i soffan där vi tittade på Eurovision. Greta höll sig vaken och fick se Frans. Hon tyckte att han gjorde ett bra jobb. Och ja, så var det med den här helgen i viken i mitten av maj.
I början av veckan, när det fortfarande kändes som sommar i luften, tog jag min familj i handen och åkte ut till Djurgården till en av mina favoritrestauranger i hela världen.
Inne på Värdshuset Ulla Winbadh väntade min syster som fyllde år och hade starka vinnarkänslor runt detta (och, kanske mest, runt sitt val av mat).
Med var också hennes kille Petrus som är en otroligt begåvad fotograf. Guldbaggebelönad till och med!
Men tillbaka till maten. Jag åt en fantastiskt fin skreitorsk med vit sparris och nässelsås.
Olof åt först plättar och sedan glass och det är så mäktigt att se hur restaurangvana dom har blivit våra barn. Dom vågar beställa saker själva: ”en äppeljuice tack” och sånt säger dom. Plus att Olof som var rätt hungrig när vi kom fram frågade: ”ursäkta, men kommer det bröd?” när servitrisen skulle ta upp vår beställning. Det kom bröd.
Åter till desserterna. Annika tog in en Creme Brulée och det fanns helt klart olika och STARKA tankar om hur man ska ta sig an en sådan. Vi behöver kanske inte älta det här något mer men visst måste man väl ändå börja med att knacka på den med lätt skedhand?
Aja. Hemskt fint och gott och trevligt hade vi det i alla fall.
Ulf åt en Oscar II-bakelse som är en mandel- och smörkrämshistoria utan slut.
När desserten var uppäten (innan glassen åt Greta halstrad lax med potatismos) började dagen ta ut sin rätt på vår lilla Greta. Så mycket tröttspring i benen som gjorde att vi gick fram och tillbaka till toaletten typ tusen gånger. Till sist tog Ulf med henne ut till gräsmattorna utanför.
Men Olof blev kvar inne med oss andra medan vi väntade på notan. Petrus hade ett rätt avancerat och urfint ritprogram i sin padda som Olof fick låna och försvann in i.
Och genom det öppna fönstret strömmade den ljuvliga försommarluften – och Greta – in. Allt som allt hade vi ett mycket fint firande av min syster på Ulla Winbladh.
Vi hängde en hel del på vår altan så klart. Just den här dagen pratade jag och barnen om kärlek och om hur man är när man är en bra mamma.
Olof samlade på maskar som han la i en kruka. En dag ville han göra det lite fint för dom så han plockade några vitsippor som han tryckte ner i jorden.
En dag badade barnen för det var ju så varmt som det var. Och här ser man ett exempel på hur mycket dom växer. Den där morgonrocken gick ner till fötterna på dom när dom fick dom för två somrar sedan.
En tidig morgon var jag och Olof ute och rensade runt buskar och snår. Eller, jag rensade och Olof letade maskar.
Och av många outgrundliga anledningar hade han på sig både fleece och fingervantar. Han ville kanske svettas in våren? Vidare: han har också bara en stövel på sig. Jag vet inte varför det blev så.
Sen gick vi ner till havet!
Vi tittade på fiskar och på den nya brygga som några håller på att bygga åt vår samfällighet.
Allt var så där vackert som det alltid tycks vara i vår vik.
Medan jag åkte in till Gräddö skärgårdshandel för att komplettera lite till lunchen så lekte barnen rumpnissar. Det är en lek som går ut på att en fastnar med foten någonstans och att den andra yr runt lite och undrar vad som har hänt.
Dom utforskade även bryggan som flöt i land förra året och som inte har tagit sig från vår badplats än.
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Skitiga och dana åt dom sedan lördagsgodis i skuggan under parasollet.
Innan dom myste ihop sig i pappans famn och tittade på klipp från Melodifestivalen.
Greta kämpade på med sitt medicinschema (och smyckade ut det med klistermärken och illustrationer).
Olof är MYCKET inne på dinosaurier nu för tiden så vi spenderade en helt del tid med att prata om, och kategorisera sådana.
Varje morgon åt vi frukost framför tv:n. Vi brukar inte göra det hemma så det här kändes nog väldigt lyxigt för barnen.
En dag klippte Ulf gräset och doften från det fick ju sommarkänslorna att gå i taket fullständigt. Barnen passade på att dra till skogs.
Och jag följde efter. Iförd ny kjol och med miljarders vitsippor vid mina fötter.
Barnen plockade bukett efter bukett.
Som hamnade i vaser på bordet.
Ja, sen gick vi ner till havet igen så klart. Olof i sin favoritkostym nu för tiden: t-shirt och kallingar.
Vi balanserade på stenar och kastade mindre såna i havet. Olof plurrade lite och fick gå hem med en mycket blöt sko.
Och vi upptäckte att vår brygga låg ute i vattnet!
Och jag kände så starkt att jag verkligen ÄLSKAR havet.
Och så alla vitsipporna, jag blir snurrig. Ser ni dom?
Nej, det går ju inte att fånga naturens skönhet, ändå fortsätter jag att försöka. Och om bara några veckor kommer alla dom här vitsipporna vara utbytta mot liljekonvaljer.