Jag kom på att jag glömt bort att visa våra sista dagar på vår resa till Malaga. Egentligen är det mer vår sista dag eftersom vi inte gjorde något särskilt på hemresedagen men strunt samma.
På vår sista dag gick vi till Malagas saluhall. Det är ju något alldeles särskilt med saluhallar och just den här i Malaga, Mercato Central de Atarazanas, var inget undantag. Rent arkitektoniskt är den ursnygg med sin moriska entré och helt otroliga glasmural som man ser bäst inifrån. Vi gick runt och tittade på fiskar och köpte med oss kött som vi sedan åt till middag på kvällen. Granne med saluhallen låg en mycket fin godisaffär som vi sladdade in i innan vi hoppade in i vår bil och åkte till Malagas botaniska- och historiska trädgårdar Jardín Botanico Historico. Där flanerade vi runt i gröna salar, såg näckrosor och bambuskog. Lunchen intog vi sedan på El Reservado som är en krog som omnämns i Michelinguiden. Där åt vi en enkel men oerhört inspirerande menu del dia för 12 euro, inklusive dryck. Att gå på Michelinkrogar behöver alltså inte alls innebära att det blir dyrt. Vi brukar för övrigt alltid kolla upp vilka krogar som har bestick (ett av deras klassificeringssystem för lite enklare restauranger) till de resmål vi ska till. Hittills har jag inte blivit besviken en endaste gång.
Efter en kort runda på stan gick vi så hem till vår lägenhet och åt middag innan vi kurade ihop oss i soffan. Vi hyrde en lägenhet via Spain Select som hade ett optimalt läge för en weekend i Malaga. Avstånd till gågatan: 1 minut, till saluhallen: 2 minuter, Picassomuseet: 3 minuter osv.
Ja, till sist hade vi alltså nått slutet av vår resa. En resa med tre resor i sig kan man säga: lyxhotell och kultur i Granada och Alhambra, resortliv och utflykter från Estepona till Ronda och så till sist storstadsliv i lägenheten inne i Malaga. Allt som allt, en resa som jag skulle gärna skulle göra om igen och igen och igen och igen. Om ni vill läsa om alla saker som vi har gjort så finns det en kategori som heter Malaga.
Här kommer bilderna från sista dagarna:
Vi åkte ut till viken idag, och vilken bra dag det var att åka ut till en vik på! När vi kom fram kändes det som sommar i luften. 20 grader och milda vindar som smekte oss.
Barnen var jättesugna på att cykla lite så ja, det var så vårt besök fick ta sin början. Medan Ulf stannade i stugan och packade upp allt drog jag och barnen iväg på en runda.
När vi kom tillbaka var det dags för lunch. Vi åt smörgåsar gjorda på nybakat bröd från Rådmansö bageributik och fy vad gott det var!
Sedan svidade vi om till sommarkläder och placerade oss i skuggan. Olof med en bok om dinosaurier, Greta med sina målargrejer och jag med en bok. Äntligen ska jag läsa Torka inte tårar utan handskar.
Och på frågan om vilka som gillade att vi var i viken svarade alla tre på altanen JAAAAG!
Sen hjälptes Ulf och barnen åt att göra en humleholk.
Eftersom Ulf älskar humlor mer än det mesta annat i livet så hoppas vi mycket på att det här lilla boet som vi grävt ner bland vitsippor och mossa snart ska befolkas av en drottning. Vi har nog sett hur dom åker omkring nu och letar, humledrottningarna.
Medan vi grävde hittade Olof sin första daggmask för i år. ”Det här är min turmask mamma” sa han och jag fick svimningsanfall eftersom han är så jädra GÖLLIG.
Sen åt vi middag. Quornburgare med tomat- och chiasalsa. Jag återkommer med recept, oh ja.
Kvällen avrundades i hängmattan och nu sitter jag vid en sprakande brasa och genom stängda dörrar och fönster hör jag ändå fåglarna kvittra så att dom nästan blir hesa.
Här är jag utanför vår port på Calle Nueva, redo att ta mig an kulturdagen på vår resa.
Vi promenerade genom ett Malaga som jag blev mer och mer förtjust i för varje steg jag tog.
Vi passerade katedralen, så klart, för det är liksom vad man gör när man går igenom Malaga.
Vårt första mål för dagen var Picassomuseet. Picasso föddes nämligen i Malaga och det är klart att stadens son ska ha ett museum. Det var lagom stort och mycket snyggt.
Förutom att vi såg en mängd tavlor och verk av Picasso så gick vi till deras temporära utställning med målningar av bland andra Pollock.
I museets shop köpte vi dom finaste snurror jag någonsin sett. Kanske kommer det ett separat eget inlägg om dom? Ja, jag tror banne mig det.
Efter Picassomuseet gick vi till katedralen, men så där som det blir med katedraler så kunde jag inte fånga dess makalösa skönhet. Här är istället en bild på en bar/restaurang som låg precis intill.
Vi hade läst i en guidebok att stället var bedagat men också som att kliva in i en annan värld, en annan tid. Och så var det verkligen.
Vi åt en enklare lunch där som inte var direkt dålig men jag skulle inte rekommendera någon att äta där. Men att gå dit för ett glas eller en kaffe – jamen verkligen!
Nåja. Sen gick vi ner till Paseo Espana och det var en sällsynt magisk sak att få vandra genom dessa löv- och palmtäckta salar.
Målet var Centre Pompidou som är en popup konsthall nere vid hamnen.
Vi gick in.
Och vi hittade konstverk som barnen gillade mycket.
Museet var fantastiskt fint och hade delar som var interaktiva. Vi fann oss själva mycket underhållna.
Konstverken var också mycket mäktiga.
Och så var även entrén. Mäktig.
Och vad ska jag säga om strandpromenaden som inte känns som en upprepning?
Strandpromenaden var liksom uppdelad i flera led skulle man kunna säga, och invid den där lövbeklädda gången låg det små rum i parken. Bland annat den här lekparken som barnen hade väldigt roligt i.
Vi strosade genom stan tillbaka till vår gata för ett besök i en affär som låg snett emot vår lägenhet. En solfjädersaffär! Jag trodde nog att den skulle vara någon slags souvenirbutik men den var på riktigt. Med solfjädrar som kostade flera tusen, och smycken för håret osv. Barnen fick välja varsina (ur en låda med lite billigare alternativ).
Dagen avslutades med en middag på en tapasrestaurang i vårt kvarter som riktat in sig på ekologiska råvaror.
Sen promenerade vi hem i skymningen.
Med solfjädrarna redo. Olé!
Usch. Sjukorna har verkligen stått på rad för oss det här året och senast ut är vår lilla Greta. På natten efter att vi hade kommit hem från Malaga vaknade hon och klagade på att hon hade ont i örat. På morgonen hörde hon nästan inget på sitt högra öra och dessutom var hon varm av feber. Jag bokade in en tid hos vår husläkare och det konstaterades att hon hade öroninflammation. Tydligen var hon röd som en jordgubbe inne i örat och jag gissar att det inte ska vara så. Hur som helst så fick hon några droppar som vi skulle medicinera henne med morgon och kväll. Hon vägrade, alltså verkligen VÄGRADE och hon kan vara en mycket bestämd liten tjej om hon sätter den sidan till. Men eftersom vi är två very sneaky föräldrar så droppade vi dom där himla dropparna i öronen på henne i alla fall efter att hon hade somnat.
Så hade det blivit dags att säga hejdå till vår lägenhet på Marriott Playa Andaluza.
Men än tog vi inte farväl av hotellets alla olika faciliteter.
Eftersom dagen bjöd på ett strålande väder gick vi ner till havet.
Alltså ner till havet havet.
Och till solstolarna och parasollerna. Där hade vi det väldigt gott.
Men vi nöjde oss inte med stranden. Vi gick också till en av poolerna. Maxa allt liksom.
Sen, någonstans runt lunchtid, tog vi farväl av hotellet vid havet …
… och sa hej! till vår gata i stan.
Vi hade hyrt en lägenhet i några dagar och började med att slänga av oss kläderna och äta lite lunch hemma.
Sen drog vi ut på stan.
Och in i gränderna.
Vi passerade katedralen.
Och såg massvis av vilda papegojor i träden.
Vi hade det rent allmänt väldans så bra i solen i Malaga.
Vår lägenhet hade ett fantastiskt läge på en parallellgata till huvudgatan. I princip hela Malagas centrum är bilfritt och består av gågator vilket var himla härligt. Inte minst för Oggi som kunde få större frihet än annars.
Nå, på den här huvudgatan (som heter Larios) hittade vi till ett glasshus.
Och suget va. Suget var SÅ ENORMT.
Och vilken glass sedan! Den godaste glassen jag har ätit i hela mitt liv. Vi åt den där glassen varje dag sedan resten av semestern.
Vår första dag i Malaga avslutades inne i lägenheten med pysselböcker och fötter och ben upplagda i diverse soffor. Mmm … ännu en ljuvlig dag på vår semester i Andalusien.
Det blev min födelsedag och den började prima med jordgubbar, paket, champagne, sång och gulliga barn i sängen.
Efter frukost och diverse bestyr åkte vi på en utflykt upp i bergen. Vi åkte till staden Ronda som delas av en ravin. Vi skulle äta lunch i huset som man ser här på bilden.
Jag och Greta var omåttligt peppade!
Och utsikten från min plats såg ut så här, alltså wow.
Efter lunchen (som var ytterst medioker men ändå värd pga kunde parkera precis vid ravinen) gick vi ut och utsikten tog andan ur mig.
Vi bestämde oss för att gå ut till utkikspunkten.
Och en amerikansk tjej tog ett kort på oss. Ja, jag gillar ju min hand så jag klagar inte.
Sån här var utsikten därifrån. Man ser restaurangen och på andra sidan om ravinen den gamla delen av Ronda. Ser ni också stigen där till höger mitt i allt det gröna? Den ska vi gå nästa gång vi åker till Ronda och barnen är lite större.
Alltså. Det var så högt! Jag var inte kaxig en endaste gång nej nej.
Det är alltså en ravin som delar staden. Genom/över den har man byggt en bro som binder staden samman.
Vi gick så klart ut på den och över den och sen tillbaka igen.
Vi åkte sedan hem genom ett makalöst vackert landskap. Bara själva resan från kusten upp till Ronda (som tar cirka en timme) var värd en resa i sig.
Jag skulle gärna åka den igen.
Men nu åkte vi alltså hem till hotellet.
Vi gick ner till stranden och havet.
Vi drack mangodrinkar.
Och hade det allmänt väldigt bra. Det här var en av dom finaste födelsedagarna jag har haft i hela mitt liv tror jag. Och känningen då, den som jag beställde från Gudrun Sjödén under påverkan av Fernet, vad har vi att säga om den? Jo, att jag älskar verkligen ÄLSKAR den. Och nu är jag 41 år. Hepp!