Välj en rubrik: jag skriver

06. bloglovin

Jag fick ett mail från Bloglovin med tips på olika blogginlägg som dom tyckte att jag skulle läsa. Ibland förstår jag inte alls hur dom kommit fram till att jag skulle vara så OERHÖRT intresserad av modebloggar (men så tänker jag efter lite och förstår att med tanke på vilka bloggar jag följer på just Bloglovin så är det helt och totalt himla rimligt). Men i det här tipsmailet var det så tydligt att jag även är en livskris/livsvisdomsjägare-bloggläsare.

Och jag vet inte jag. Men jag känner mig lite inspirerad här så jag tänkte så här: vad sägs om att ni får välja vilket av följande ämnen, vilken av följande rubriker, som ni vill att jag ska skriva ett inlägg om. Jag är ju trots allt ganska erfaren när det kommer till livskrisande och allmänt krisande och vägar ut ur krisande.

Här är rubrikerna:

  1. 13 Things You Should Do In June
  2. 5 Tips For Getting Through A Rough Day
  3. How To Practice Self-Love
  4. How Loving Your Body Can Bring You Success
  5. Everything You Need to Know About Depression in Your 20s
  6. 20 Ways to Improve Your Mental Health
  7. Bounce Back! How To Recover From An Unproductive Day

Kan ni inte rösta under dagen så skriver jag ett inlägg antingen senare idag eller imorgon? Snälla ni var med mig här för det skulle vara så ohyggligt deppigt om ingen röstade. Då skulle jag få en KRIS! Eller så skulle jag kanske kunna sansa mig och inse att det bara var en inte så himla bra idé? (Såna har jag ju en del av som ni vet sen tidigare, hehe.)

EDIT:

Oh! Och här har jag lyckats göra en omröstning också tror jag:

Vilken rubrik ska jag skriva ett inlägg till?

  • 13 Things You Should Do In June (28%, 24 Votes)
  • 5 Tips For Getting Through A Rough Day (23%, 20 Votes)
  • Bounce Back! How To Recover From An Unproductive Day (17%, 15 Votes)
  • 20 Ways to Improve Your Mental Health (11%, 10 Votes)
  • How To Practice Self-Love (8%, 7 Votes)
  • How Loving Your Body Can Bring You Success (7%, 6 Votes)
  • Everything You Need to Know About Depression in Your 20s (6%, 5 Votes)

Total Voters: 83

Loading ... Loading ...

Alltså det här är kanske bara en sån KONSTIG idé? Äh. Vad tusan. Det här är ju så kul. Att jag kan testa mina idéer på en gång menar jag.

Tack för att ni står ut med mig.

Eventuellt galen när jag shoppar

06.otherstories

Jag skulle inte beskriva mig själv som shoppinggalen men kanske som att jag kan bli lite galen när jag shoppar? Att välja ett plagg baserat på att ens son kommer att tycka om mönstret är nog en sån där sak som jag skulle kategorisera in under ”knäppheter jag inte visste att jag var kapabel till”. Men nu vet jag. Jag har nämligen precis beställt blusen som ligger ovan att beskåda. I en färg och med ett mönster som jag aldrig i hela livet skulle ha noterat, om det inte var för berikningen av en viss Olofsson i mitt liv. Min garderob går annars i den ängsliga men säkra färg- och mönsterskalan av enfärgat/grått/blått/svart/möjligtvis randigt.

Men nu har jag ju gått och blivit väldigt förtjust i den här blusen och jag föreställer mig hur FIN jag kommer att vara i den när den väl dyker upp. Hur det blir vet jag ju först när den sitter på min överkropp men nu har jag några dagar då jag kan fantisera om succén som den kommer att leda till. Det är väl en av fördelarna med nätshopping? Att man kan ha några dagar av skimrande fantasivärld.

Hur det blir med den här blusen återstår att se. Förra årets plagg som hamnade i angränsande kategorin ”att klä sig som sin livskris” är fortfarande kvar i garderoben och den användes faktiskt vid ett par tillfällen under förra året så jamen vad tusan. Mönstermässigt utvecklas jag kanske? Jag lever! Ser tecken på liv i alla fall. Och jag ser det inte längre som att jag klär mig som en livskris det här att jag går utanför min svart/marinblåa box … utan för att imponera på min son. Hum. Vad fan. Så lätt att kasta sig mellan känslorna här va. Så lätt. Över en blus! Över en blus.

Det här med att ge barnen en framtid

Fina-dagar-2

Efter jobb och förskola idag så gick vi ner till den jättefina plaskdammen som ligger i Fredhällsparken. En parentes bara: det här är ett så fint utflyktstips i Stockholmsområdet. Plasken ligger precis intill Kristinebergs t-bana, till vänster när man kommer ut genom spärrarna. Till höger finns en jättefin lekpark som är rätt avancerad. Slut på tips. Slut på parentes.

I alla fall.

Vi gick ner till plasken och det var en sån ljuvlig dag. Massor av barn. Massor av försommarglada föräldrar. Olof och Greta badade. Eller, det var mest Olof som badade men SOM han badade. Och när jag stod där och doppade tårna och snick-snackade lite med några föräldrar som jag lärt känna genom förskolan så började jag fundera jag lite över vad det är vi håller på med? Med dom här ständiga flyttplanerna alltså. Vi har verkligen ett prima liv där vi bor. Olof var så glad där han lekte med några killar från förskolan och det var som att jag kunde se allt det här som vi har här och nu.

Men så kom jag på att den ena mamman som jag verkligen gillar, vars söner som plaskade runt där med Olof och Greta, redan berättat att dom ska flytta efter sommaren. Och på vägen hem berättade Ulf att den andra mamman, som jag också verkligen gillar och som har en son som Olof verkligen gillar, också berättat att hon och hela deras familj ska flytta efter sommaren. Och så kom jag på att en av dom flickor som både Olof och Greta leker mycket med på förskolan också ska flytta efter sommaren. Och allt det där som var härligt blev lite mörkt inuti mig. För det tycks vara så här som livet i lägenhet i vårt område ser ut: Folk man gillar flyttar. Även andra flyttar så klart, men det är ju när dom som man gillar flyttar som det smärtar.

Och jag känner hur det inte är hållbart. Det känns som att vårt liv aldrig kommer att kunna bli stabilt här.

Och Olof älskar verkligen att vara ute. Han måste kunna få gå ut enklare, inte bara när vi är i viken.

Och så såg jag en man på tv igår som berättade om sitt val att flytta hem till Brasilien igen: Han hade fått en son och känt i hela sitt hjärta att han ville att hans son skulle bli brasilianare och älska Amazonas lika mycket som han, pappan, gjorde. Och jag kände att ja. Det där är något som jag måste klura ut. Vad är det för slags barn jag vill ha? Vad är det för slags framtid jag vill ge till mina barn? JAG VET INTE! Men jag vet att jag vill ge dom en framtid där inte alla som dom gillar flyttar efter sommaren.

Slut på bistert och lite vilset meddelande.

Låt oss titta lite på bilden istället. Den är från plaskdammen vid barnens förskola och hur fin är den inte? Bilden är två år gammal och barnen är alltså drygt ett år där. Det känns inte som att det var så länge sedan jag tog bilden men det är det ju.

Att skapa ett aaah-moment varje dag

05. aaahmoment

Det är så mycket under en dag, en vecka, ett liv som bara handlar om att ta sig igenom skiten. Eller skiten, det behöver inte vara dåligt, men för mig handlar så mycket om att bara ta sig igenom saker. En förändring skedde i och med att jag fick tvillingar. Och det här är nog det som var det bästa för mig med att få två barn samtidigt: jag hade liksom inget annat val än att vara i situationen. I alla fall inte om jag ville att livet ska vara det minsta njutbart. Och det vill jag ju. Verkligen. Och det här har fortsatt. Barnen är visserligen inte lika beroende av mig som de var under de första två åren men själva upplevelsen av att jag kunde påverka grundsynen på mitt liv har jag valt att försöka bibehålla. Och nu försöker jag påminna mig själv om hur lycklig jag ska vara över det liv som jag har skapat för mig själv. Det kan vara en sån sak som att jag kan jobba hemifrån vissa dagar. Eller att jag får uppleva lyckan i att höra mina barn somna om kvällarna. Eller lyxen i att jag får skratta så mycket med mina kollegor. Att jag har en varm famn att vila i när jag behöver det. En klok vän att dryfta problem med. När såna saker händer så uttalar jag dom högt, för mig själv eller för den jag är med. För jag vill tro att positiv förstärkning leder mig in på vägen till ännu mer lycka och välmående.

En angränsande sak som jag har börjat göra är att skapa aaah-moments. Jag läste om det här i en bok när jag var på semester och det kändes så rimligt och fint. Att skapa en stund av aaah för sig själv varje dag behöver inte vara så svårt. För mig händer det till exempel efter att jag har gjort ett yogapass och jag ligger på mattan och sträcker ut mig: då har jag ett aaah-moment. Eller bara det att jag sträcker på mig: ett aaah-moment. Eller när jag dricker ett glas vin och känner hur hela kroppen liksom landar: ett aaah-moment. När jag lägger mig i sängen på kvällen och plockar fram min bok men ändå bara ligger och tittar rakt ut i luften: ett aaaah-moment. När jag har gjort en brasa i viken och jag hör hur den knastrar och sprakar: ett aaah-moment. För mig ger det en djup tillfredsställelse att känna att jag är snäll mot mig själv. Att jag liksom belönar mig själv genom att uppmärksamma mig själv om belöningen. Den handlar inte om shopping eller om utseende. Aldrig om shopping eller utseende. Det handlar om att låta det som är gott, och det som gör mig gott, ta plats och växa.

Hm. Jag känner att jag blir lite av en livscoach här men jaja. Det är en sida hos mig som legat latent ett tag och som nu känner ett behov av att komma ut och luftas tydligen? Ah, det har med livskrisen att göra – så klart – så man kanske kan se det som att det är livskrisens livscoach som får utrymme här? Hej hej.

Ps. Bilden. Vilket aaah-moment det där var va ute i viken förra sommaren. Aaah.

 

Ett liv där hjärtat sjunger

05.Taverna-Brillo

Så jag fann mig själv sittandes vid ett bord på Taverna Brillo igår igen. Det är tydligt hur jag allt mer blir till ett bekvämt vanedjur med åren. Men jag gillar verkligen Brillo och stämningen som råder där. Jag noterade att de inte spelade någon hög klubbmusik där, och spann gott åt det. Dom spelade inte någon musik överhuvudtaget inne i matsalen ska jag kanske tillägga och JAG ÄLSKADE DET.

I alla fall. Vid bordet hade jag två förtjusande kvinnor. Så kompetenta. Så bra. Två gamla kollegor från en period i livet som jag ibland kan se tillbaka på och undra om det verkligen var verkligt somligt som hände? Jo, det hände, det bekräftade vi för varandra igår.

Åh, och igår var en så bra kväll. Det var en sådär kväll som om jag hade sett den som scen i en film så hade jag tänkt: så där vill jag också ha det. Hjärtat sjöng där vid bordet och det var något som vi pratade en del om. Vilken bra måttstock det är ändå: att ha ett sjungande hjärta.

Allt började med att vi pratade om boende och Stockholms bostadsmarknad, för det är ju sånt som vi i Stockholm pratar om. Ann-Sofie sa att hon inte riktigt trivdes i sin relativt nya lägenhet och att hon inte kunde sätta fingret på vad det var. Alla som kommit hem till henne har lovsjungit den och rent objektivt sa hon att hon kan se att den är ett toppobjekt. ”Men”, sa jag, ”det kanske är för dig som för mig: att hjärtat inte sjunger i lägenheten”. För precis så är det. Vi har det bra där vi är, jag till och med älskar vissa saker med vår lägenhet och vårt område men likförbannat sjunger inte mitt hjärta när jag är där.

Och ett vet jag säkert: att jag, Ann-Sofie, du, ja vi alla, förtjänar ett liv där hjärtat sjunger så mycket det bara kan.

 

Här sitter jag på en fredagskväll och när min livskris

03. fredagskvallDet är fredagskväll och jag sitter i pyjamas och tittar på Nassim som dansar i Let’s Dance.

Det är fredagskväll och jag dricker fernet i ett försök att mota bort förkylningen som ligger och lurar i min hals.

Det är fredagskväll och jag har uppenbarligen någon slags topp (eller dipp beror väl på hur man ser på saken), kanske ett ryck i min livskris för parallellt med Let’s Dance och fernisen så har jag beställt inte mindre än fem plagg från Gudrun Sjöden. Fem? Fem! Fem.

Dom som säger att 40 är det nya 30 (är det nya 20) har inte rrrriktigt rätt. Inte riktigt rätt nej nej det kan jag inte påstå i det här fallet nej.