Vi hade våra vänner Jon, Stina, Vidar och Folke på besök under julledigheten. Jon är en av mina äldsta vänner och när han träffade Stina så träffade han även rätt för mig så att säga. Ni förstår, jag tycker så mycket om henne. Jag tror att jag har skrivit om dom tidigare? Dom har bott i Kairo men nu bor dom i Beirut där Jon jobbar för FN och Stina som korre för SVT. Det här har inget alls med salladen som jag vill skriva om att göra men fingrarna och hjärnan gör dom de vill här på kvällskvisten. Ett litet sidospår helt enkelt.
Till lunchen som jag och Ulf lagade åt dom gjorde vi en sallad. Det var mest en slump att den blev just så här, där slumpen baserades på vad vi hade i kylen. Slumpen kan ju vara en fantastisk vän om den vill och det ville den där i mellandagarna. För jäklar vilken bra sallad det här blev. Kanske den bästa någonsin? Konstigast av allt är att barnen gillar den MEGA. Mina barn är annars inte några direkta salladsbarn åh nej. Dom kommer väl att bli det eftersom både jag och Ulf älskar sallad och kanske är det det här påhittet som är the ice breaker? Jag vet inte precis vad det är som gör salladen så bra, den bara är det. Tro mig. Och den passar till allt. Vi har ätit den till ugnsrostad kyckling, glöggkokt rödkål och gnocchi (det var lunchen som vi bjöd våra vänner på), till lasagne och till oumph-ribs med pommes och cole slaw.
Genialiteten är att den är så enkel. Det är bara tre ingredienser: grönkål, granatäpplekärnor och en krämig ost. Första gången hade vi chèvre och de påföljande gångerna kvibille gräddädel. Man får taga det man hava och jisses så gott det blir. Jag har inte testat några andra ostar men jag tänker att den bör vara krämig och gärna lite salt. Fetaost kan säkert bli bra den med. Till salladen har jag gjort en enkel vinägrett och den lyfter det hela ännu lite mer.
Seså. Gör den! Gör den bara.
Grönkålssallad med granatäpple och gräddädel
Det här behövs:
2 stånd/blad grönkål
1 granatäpple
1 bit Kvibille gräddädel (eller någon annan krämig ost)
Dressing:
1 msk vit balsamvinäger (jag älskar min från Saltå kvarn)
2-3 msk olivolja
1 tsk örtsalt
ev ett par tsk honung
ev ett par tsk senap
ev ett par tsk vatten
Gör så här:
Skölj och plocka bladen från grönkålen. Köp hela grönkålsblad och plocka, sån där färdighackad innehåller för mycket av den träiga stammen.
Slå ut kärnorna ur granatäpplet och lägg någon näve eller två på grönkålen. Spara resten i en burk i kylen (för sallad nästa dag!) (eller låt barnen äta upp som dessert, okej det går bra det med).
Dela/smula över önskvärd mängd ost över salladen. Eller servera den separado om barnen är av den knorrande typen (som mina – bilden ovan är bara för show, irl ligger osten i en egen liten skål intill).
Vispa ihop vinägretten. Jag brukar addera lite honung för att göra den mindre skarp. Och jag brukar addera ett par tsk senap för att vinägretten ska binda ihop sig. Om den känns för tjock adderar jag lite vatten till rätt konsistens.
Viola!
Parallellt med kockandet (som i ärlighetens namn inte är så ansträngande – bara tidskrävande) så ordnade vi med lite thanksgivingpyssel. Framförallt Greta, men även Olof, är väldigt intresserade av bokstäver och av att skriva så dom fick ordna placeringskorten.
Greta målade även en fin skylt som vi hade på dörren för att hälsa gästerna välkomna.
Och så kom dom! Gästerna. Det här är min svärfar aka farfar i vår familj. Vi började med att dricka en FANTASTISK varm äppelciderdryck.
Olofs och Gretas lille kusin Tor kom och barnen fick hålla honom i sina famnar. Detta är dock det närmsta vi kom att få en bild på detta megagulliga. Aja.
Bordet var dukat.
Med placeringskorten som ju blev URGÖLLIGA.
Sen högg vi in på middagen.
Middagen, som bestod av: Hel ugnsgrillad kyckling (vi tog det istället för kalkon pga EH-NORM prisskillnad), stuffing, gravey, cole slaw, cranberry sauce och sötpotatismos. DOG. Så gott var det.
Vi åt och vi skålade och vi pratade lite om det som vi har att vara tacksamma över. Just den biten kan vi nog utveckla till nästa år men det är liksom svårt att få ihop allt på en och samma gång när man har två yrväder till fyraåringar som stormar stämningen. Men nästa år som sagt. Nästa år! Längtar redan.
