Kära Greta och kära Olof,
idag är det exakt fyra år sedan vi lämnade Karolinska sjukhuset och åkte hem som en ny liten familj till våningen i Vasastan. Igår åkte vi till KS för att ni skulle få se sjukhuset som ni föddes på. Vi hade pratat om att göra det länge och igår blev det äntligen av. Vi gick in genom entrén, tittade in genom rutan till Specialistmödravården och gick sedan i den korridor som jag och pappan gått igenom så många gånger på väg till och från alla ultraljudsundersökningar som vi gjorde. Det är samma korridor som vi gick genom när ni skulle födas och samma korridor som vi gick genom när vi en vecka senare åkte hem. Ni tyckte att det var lika delar spännande som lite läskigt. Du Olof hade fått för dig att du skulle få en spruta men så blev det inte. Vi åt en glass istället sittandes på bänkarna utanför huvudentrén, precis så som jag och er pappa gjorde några av dagarna i maj 2012 när jag låg inlagd (eftersom det verkade som att ni skulle komma ut alldeles för tidigt). För en vecka sedan fyllde ni fyra och jag vill nu skriva lite till er om hur ni är och hur vi har det.
Först och främst. Ni har blivit så stora. Under den här sommaren har ni vuxit så mycket, både rent fysiskt där ni börjar tappa bebisformerna och bli mer som barn i kroppen, men också som individer. Ni tänker så mycket. Ni funderar så mycket. Ni PRATAR så mycket. Herregud. Från morgon till kväll är det ett evigt tjatter och jag skulle äga miljoner om utbristandet av mamma var guld.
När jag läser om hur jag sett på er och eran utveckling tidigare så är det så tydligt att ni verkligen är ett par individer som satte era personligheter tidigt. Om jag jämför med hur jag skrev om er för ett år sedan så skulle jag säga att den enda stora skillnaden är att du inte längre har blöja Olof och att ni båda har slutat med nappar. I övrigt är det så mycket som är sig likt men låt mig göra en snabb genomgång ändå:
Pratet.
Du Olof pratar fortfarande rent och riktigt. Ordförrådet och resonemangsnivån är ofta väldigt hög. Du Greta har också ett omfångsrikt ordförråd och är en baddare på att argumentera. Jag som jobbar med retorik kan se hur du använder dig av olika tekniker för att få det du vill, och eftersom du är så skicklig så blir det också ofta så som du vill. Så här kan det låta: ”Snälla, snälla mamma, kan jag få titta lite på paddis (vår Ipad). Snälla, säg bara ja!” Detta sagt med mild röst. Om jag säger nej så kan det låta så här: ”Men jag kanske kan få titta på bara ett avsnitt? Så kan du sitta bredvid mig och gosa med mig?” Säger jag nej här kan tonen bli lite hårdare: ”Men mamma, igår sa du att jag skulle få titta på paddis efter maten, men det gjorde inte jag, och det var inte snällt av dig”. Ni förstår? Du är en tuff förhandlare och jag älskar det. Du pratar fortfarande inte rent och det tycker jag är så gulligt: du kan inte säga S om det kommer en konsonant efter, så skola heter ‘kola och springa ‘pringa … eller snarare ‘plinga eftersom du ersätter R med L. Följaktligen heter du Gleta ‘tland.
Maten.
Med maten går det upp och ner. Precis som tidigare är du Greta mer intresserad av att äta allt möjligt och att smaka på saker än vad din bror är. Men bara precis innan sommaren så hände det något med dig Olof. Du gick från en lååååång period av att bara, enbart, vilja äta pasta/ris/bröd till att vilja smaka på allt. Du kallar dig själv för modig runt ätandet och det leder till att du provsmakar både det ena och det andra. Men favoritmat: pasta. Utan tvekan. Du har också fått för dig att du kan komma undan med att smaka saker genom att säga att du är allergisk: ”tyvärr kan jag inte smaka på det där för jag tål inte det” säger du bestämt. Vi går inte på det.
Även om ni ibland äter mindre så oroar vi oss inte. Ni tycks växa så som ni ska och några stora humörsdippar relaterat till maten märker vi inte heller av, så vi kämpar på med att introducera er för nya smaker. Jag längtar SÅ till den dagen då vi kan njuta av mat och måltider tillsammans.
Olofs favoritmat: pasta, pannkaka, färskpotatis med smör. Frukt.
Gretas favoritmat: pasta, pizza, tomater. Hjärtchips (hjärtformade ostbågar dvs). Frukt. Mjölk.
Åh, ja: ni äter lördagsgodis nu och det ÄR godis ni äter. Eller så här: ni älskar själva konceptet lördagsgodis men är faktiskt inte så förtjusta i själva godiset. Vi brukar gå och köpa plockgodis, och ni får välja själva vad ni vill ha, men det allra mesta ratar ni sen. Det är fortfarande en slags torkad fruktgodis som ni tycker är godast. Och glass. HERRE MIN SKAPARE vad ni älskar glass.
Sömnen.
Ni sover inte på förskolan och inte på eftermiddagarna hemma heller. Du Olof sover nästan alltid i din säng, och ropar på pappa någon gång under natten så att han ska komma och lägga sig hos dig. Du Greta sover fifty-fifty i din och vuxensängen.
Leken.
Ni leker hela tiden. Med lego/duplo. Med småfigurer. Med dockor. Med utklädningskläder. Med varandra! Äntligen leker ni med varandra. Ni har ju gjort det tidigare men aldrig på den här nivån. Ni leker mamma och pappa. Ni leker restaurang. Ni leker sjöjungfrur. Ni leker My Litte Pony.
Ni leker oftast tillsammans men faktiskt också en hel del själva. Du Greta kan ta dina olika figurer och dockor och leka med dom där du bygger upp hela världar tillsammans med dom. Och du Olof kan ta dina djur och skapa ett förhistoriskt museum eller regnskogen (mycket populär lek) eller dina bilar där du kan ligga på golvet och titta på hur dom rullar hur länge som helst.
Ni tittar mindre och mindre på TV utan vill hellre titta på Netflix eller Viaplay och styra över utbudet själva. Det är Greta som är drivande och jag tror att du skulle kunna kolla på serier och film en hel dag. Du tröttnar efter ett tag Olof och vill hellre leka. Under det senaste året har vi tittat mer på film också och det är roligt att göra det tillsammans med er. Vi tittar på Aristocats, Skönheten och Odjuret, Lilla sjöjungfrun, Frost, Kung fu panda … och så vidare.
Aktiviteter.
Förra året gick ni på Bamsegympa men mot slutet tyckte ni att det var sådär. Jag tror att nivån var för enkel för er och att era lärare inte alls förstod vilken nivå ni befann er på. I höst ska ni gå på fotboll och dans. Jag skulle tycka om att ha er på olika aktiviteter för att få lite mer egen tid med var och en av er – och att ni också fick vara ifrån varandra lite, men jag tänker att den tiden kommer. Än så länge vill vi erbjuda er samma saker för ni har så liknande intressen och av praktiska skäl (och typ inte ha ihjäl oss som familj i onödan) så kommer ni att få gå på samma saker vid samma tider.
När det gäller era fysiska färdigheter så fortsätter ni på det invanda spåret. Ni har fantastiskt fin kroppskontroll och klättrar säkert. Du hoppar på ett ben Greta och är så stolt över det. Du kan hoppa rätt långt och göra snurrar i luften. Du däremot Olof kämpar med att hoppa på ett ben, men det vill sig som inte riktigt. Du kan dock vissla (lite) och cykla på balanscykeln med stor säkerhet – till skillnad mot för dig Greta. Och det är en sån konstig sak för mig, för du är den med bäst balans och störst kroppskontroll men ändå kan du inte få det där med balanscykel att funka. Jag tror att det beror på ditt kontrollbehov. Du tappar kontrollen lite på cykeln och det gillar du inte. Cykel med stödhjul cyklar du på dock, skall sägas.
Nappar och blöjor.
Ja, som jag skrev så har ni slutat med allt sånt. När det gäller napparna så slutade ni på eget initiativ och det var helt odramatiskt konstigt (men skönt) nog. Du Greta slutade med blöjor för länge sedan medan du slutade i julas Olof. Det har gått okej fram till sommaren då du började kissa, småskvätta liksom, hela tiden. Det var (och ibland fortfarande är) som att du varken har tid eller vill kissa. Så du försöker hålla dig men det går inte alltid så bra. Men sedan vi införde ett belöningssystem där du får stjärnor för varje gång som du lyckas så har det gått fantastiskt bra. Efter tio stjärnor får du en belöning (någon slags leksak.) På förskolan är det här inte något problem alls.
Övriga rutiner.
Ni borstar tänderna, badar och tar på er kläder och skor utan några konflikter. Du klär dig helt själv Greta och behärskar dragkedja och knappar själv. Hur det står till med dig där Olof vet jag inte riktigt för runt påklädnad är du en sån drömmare. Du tar på dig dina kläder själv, men med skor och sånt så vill du gärna ha hjälp fortfarande. I alla fall hemma.
Er relation till varandra.
Ni leker som sagt mer och mer med varandra. Ni ryker fortfarande ihop då och då men när ni leker så bygger ni leken tillsammans. Ni har börjat gadda ihop er om saker och kan vara ganska så busiga mot oss föräldrar. Ni vet vad ni inte får göra och då kan ni teama ihop er så att vi inte ska märka att ni gör rackartyg. Ni säger till varandra att ni älskar varandra varje dag, men ni säger också varje dag att ni inte tycker om varandra längre. Det är ofta starka känslor inblandade när det gäller er.
Förskolan.
Ni går fortfarande i en åldersblandad grupp och ni trivs väldigt bra. Med åldern så verkar det bli så att ni leker mer och mer könsuppdelat. Du Greta leker ofta rollekar med dom andra tjejerna och du Olof leker med dom andra killarna. Men väldigt ofta leker ni också tillsammans. Eftersom ni går på en montessoriförskola så finns det också stort utrymme för er att vara för er själva och det tror jag är viktigt framför allt för dig Olof. Ni är där mellan halv nio och fyra.
Typiskt för er just nu.
Du är rätt känslosam just nu Olof. Det har du visserligen alltid varit och ju äldre du blir ju starkare tycks känslouttrycken bli. Du gråter ofta och behöver få gråta ut emellanåt. Då kan det hända att du säger: ”JAG VILL VARA IFRED OCH GRÅTA KLART!” sen efter en stund så ropar du ”KRAM!” och då kommer jag eller pappan till dig och kramar dig. Nu ser jag att det här får dig att framstå som en ledsen och arg person men så är det inte alls. Du är en mycket glad och rolig person som bara lever ut hela ditt känslospektra, kan man säga.
Typiskt för dig Greta är att du vill titta på serier på paddis. Du älskar relationer och blir alldeles fnissig när du ser kärlek på film eller tv.
Vad ni älskar.
Ni har alltid varit barn som har älskat många saker och så är ni fortfarande. Ni älskar era kompisar på förskolan. Ni älskar er familj. Ni älskar glass och att titta på Netflix. Ni älskar att leka, och att fylla år var ju GREJJEN NUMMER ETT. Ni älskar när vi har gäster och ni älskar att bli kliade på ryggen. Du Greta älskar fortfarande att gosa med mitt hår och du Olof älskar fortfarande dina tre gosiga kaniner och rävtrasan. Ni älskar att bo på hotell och att gå på restaurang.
Vad jag älskar med er är liksom allt. Ni är två helt fantastiskt charmiga, roliga och gulliga barn. Varje kväll när vi går och lägger oss, för vi nattar er fortfarande och har inte några planer på att ändra på det heller, så är det min bästa stund på hela dagen. När jag ligger där och hör era andetag finns det inget som kan komma åt mig. Hos er är jag helt i fas med mig själv. Jag är så innerligt tacksam att det fick bli så här för mig och för Ulf. Tänk att jag har fått vara er mamma i fyra år. Det är dom bästa fyra åren i mitt liv. Jag älskar er så.
Hurra för ettan och tvåan som blev fyra år och en vecka idag!
Spara
Spara
Spara
Spara
För någon vecka sedan eller när det nu var? Tiden, du rusande och brusande fors! För (kanske) någon vecka sedan åkte jag, Ulf och barnen till Karolinska sjukhuset för en utflykt. Det var där barnen föddes och varje gång vi åker ut till viken så passerar vi sjukhuset. Det betyder att vi har pratat om BB och att barnen föddes där varje gång vi åkt ut till viken och NYFIKENHETEN på detta ställe har vuxit sig starkare och starkare för barnen. Det var helt enkelt dags att åka dit.
Och det var så fint att passera alla våra hållpunkter på sjukhuset. Som korridoren som ledde oss till alla ultraljuden som vi gjorde på barnen och livmodertappen som var så kort så kort.
Och specialistmödravården som jag varit till fler gånger än jag kan minnas. Det var för övrigt cirka här som Olof fick för sig att han skulle få en spruta och tyckte att allt blev så jobbigt.
Så vi gick och köpte oss en glass istället. Varsin 88:an för det var den glass som jag och Ulf åt när jag låg inlagd när det verkade som att Oggi skulle komma ut för tidigt. Allt som allt var det en väldigt fin utflykt att göra. Vi gick inte in till BB eller den avdelning där vi låg som nybliven familj så klart, för det finns ju gränser vad man kan göra, men att åka till själva sjukhuset och ta en glass = en jättefin utflykt att göra med barnen. Nu vet dom var dom föddes och jag fick komma tillbaka till den plats som burit så mycket oro och som också inneburit så mycket glädje för mig. Det känns fint.
Det finns så många outforskade pärlor i Stockholmsonrådet. För oss alltså. Outforskade för oss. Igår åkte vi till ett sånt ställe som jag inte ens visste att det fanns förrän igår.
Vintervikens trädgård ligger, som det låter, i Vinterviken och det var en makalöst fin plats att vara på. Så mycket att dofta på.
Och så mycket att titta på!
Som fjärilar.
Och dahlior som blommade så att det sjöng om det.
Träden dignade av äpplen.
Det enda kluriga var att låta allt det här vackra vara. Om man är fyra år vill säga. Personligen hade jag inte några problem alls med att låta bli att dra bladen från blommorna.
Vi gick in i sinnenas trädgård och var vi bara tillräckligt tysta och stilla fick vi se fåglar bada.
SÅ MYCKET GOTT ATT SNIFFA PÅ!
Vi gick vidare. Sprang vidare. Sån himla fart på våra virvelvindar till barn emellanåt.
Vi hittade en damm.
Men såg inte några fiskar. Inte ens en enda haj.
Det klättrades.
Och sattes hjärtan i halsgropar.
Och det sprangs som sagt. SOM det sprangs.
Vi hittade en lövkoja där vi samlade ihop oss lite.
Och tog en familjebild.
Det balanserades. Ibland själv.
Och ibland i sällskap av brorsan.
Vi samlade ihop oss en gång till.
Och bestämde oss för att gå och äta.
I serveringen som låg så här fint.
Maten var okej, kön för himla långsam och sånt kan ju ställa till det lite när man har såna med kort tålamod med sig.
Men allt som allt lämnade vi Vintervikens trädgård mycket nöjda med vår utflykt. Hit kommer att vi att återkomma, helt säkert. Varannan vecka framöver ska vi nämligen åka dit och hämta leveranser av grönsaker från olika ekobönder. Så där som det är så lyrrigt att vi kan göra när vi inte har något eget trädgårdsland direkt och har tecknat upp sig för någon slags prenumeration. Aja, en fin dag på ett fint ställe. Det var väl ungefär det jag ville säga.
I söndags morse vid halv sjurycket så såg det ut så här hemma hos oss. Det var två VÄLDIGT PEPPADE barn som vaknade till sin födelsedag.
På en gång började dom öppna paket.
Olof fick en Fluttershydocka till exempel. Barnen har lekt så sjukt mycket My Little Pony den här sommaren, men om presenten sa han: ”Aha, nej, den här vill jag inte ha, den får Greta” och så la han över den till henne.
Sen öppnade Olof ett paket som innehöll lite kläder inför hösten.
Det gjorde även Greta som gjorde en stor tumme upp till sin nya t-shirt.
Som ni ser revs det och rafsades det upp paket i en svindlande fart och här fick Greta en Rainbowdashdocka som hon blev SÅ GLAD över!
Sen, när paketöpnnandet var avklarat så fick barnen gå och lägga sig i vuxensängen och vänta och låtsas sova. Vi hade tänt fyra ljus, gånger två.
Som ni vet gick vi in till dom och sjöng och så fick dom äta tårtorna i sängen.
Sen började gästerna komma. Gudmor, min faster Maria och mormorn och kusinerna Juli och Lily.
Barnen fick bland annat lego.
Och om det är någon sak som jag ska peka ut som extra kul gåva att få för just våra barn så ligger lego mycket bra till. Men jag återkommer om några dagar med ett presentinlägg. Jag ska bara hitta igen deras presenter först.
