Olof är oerhört sugen på Halloween. Nej alltså han är OERHÖRT SUGEN PÅ HALLOWEEN. Han tjatar något infernaliskt om att vi ska pynta. Det började redan i somras och då gick pyntningen ut på att han spred ut sina läskiga djur (typ spindlar, ormar, spyflugor osv) i stugan eller lägenheten med jämna mellanrum. För några månader sedan hittade han en inredningsbok här ute i viken, med tips på hur man inreder uteplatser efter säsong och på ett av höstsäsongsuppslagen hade de dekorerat uteplatsen med en pumpa. I och med den upptäckten blev den här boken naturligtvis hans Halloweenbok och SOM han närstuderar den. Idag bad han mig skriva en lista på saker vi behöver innan han kan säga check! på att vi har det vi behöver för Halloween. Han visste precis hur ordet check! skulle användas för övrigt. I alla fall. På listan står det nu:
- en pumpa
- bröd
- ljus med raka vekar
Sen har han i olika omgångar under dagen tjatat ihjäl ömsom mig, ömsom hans fader, tills han fått oss att rita med honom. Pumpor som han målat läskiga ögon på. Fladdermöss. Drakar med röda ögon. Dessa har han sedan fått oss att klippa ut och sedan hjälpa honom att sätta upp i stugan.
På förskolans Halloweendisco ska han vara robot. Ja, alltså det ska han vara nästa år, för i år ska han vara Hulken. Det har varit bestämt sedan länge. Men han tänker långsiktigt han vår lille Halloweenlover. Mycket långsiktigt suckar jag till Ulf och han nickar för vi båda förstår ju hur det här året kommer att se ut för oss.
– Visst är det mysigt med mörkret mamma? frågar han och jag nickar. För det är det ju med brasa och ljus.
– Det är perfekt för Halloween, säger han lyckligt. Och det är klart att det handlar om Halloween. Allt kan kopplas mot Halloween. Allt.
Ja men det är väl ändå fint att han är så engagerad osv.
Här pekar han ut brödet som behövs för att vi ska kunna fira Halloween enligt hans handbok ”Ute blir inne. Inspiration för din utemiljö.”
Två av dagens alster. Pumpa och fladdermus singerad Olof och hans föräldrar. Det finns ”några fler” på andra ställen i stugan. Kan man säga.
Efter våra vabbdagar i början av veckan så hade barnens förskola stängt för planeringsdagar resten av veckan. För att behålla förståndet åkte den något stukade familjen ut till stugan i viken. Det här besöket började med att vi plockade lingon på tomten. Eller vi och vi. Jag plockade lingon och Greta levde ut sin fyraårings-early-like-REALLY-EARLY-teen-life-stil. Den är lika delar rolig som j o b b i g kan jag väl viska fram.
Olof och Ulf hjälpte också till att plocka lingon och vi fick ihop en fin skörd. Lite omogen på sina ställen men det gäller att inte vara så kräsen eller sträng när man har nybörjare med sig i sällskapet.
Olof är så intresserad av matlagning och sånt just nu så han var med mig och rensade bären. Sen kokade vi sylt på dom och den blev jättegod.
På kvällen grillade vi kyckling och majskolvar.
Och jag bokklubbade!
Nästa morgon var det en något … spännande ekiperad grupp som gick ner till bryggan i viken. Jag förstår inte varför jag alltid packar så KONSTIGT när vi ska ut till stugan. Alltid glömmer jag nåt. Aja. Underställ är ju också kläder som man säger.
Nere vid havet var allt bedövande vackert.
Men låt oss stanna en stund vid alla idéer som barnen har om saker som MÅSTE följa med på tur? En lykta ”så att vi hittar hem i mörkret” tex. Inget vi sa gick att övertyga Olof om att det skulle fortsätta att vara ljust. Lyktan skulle med och så fick det ju så klart bli (det där med att välja sina fighter ni vet?).
Och Greta skulle ABSOLUT ha med ett litet lila tygstycke med glitter ”för att locka till sig fiskarna” så att hon kunde dansa för dom sen.
Uppdraget slutfört. Fiskar tillockade till bryggan och dans utförd. CHECK!
Nöjda lämnade vi bryggan och allt det blåa.
För att bege oss in i det gröna (och bruna). Det har röjts ordentligt i vår lilla skog som vi har bakom huset och maskinerna har lämnat stora sår i skogen efter sig.
Det ser faktiskt rätt bedrövligt ut på marken just nu men med tiden kommer det att bli jättefint. Och jag tycker så mycket om att man kan se vår stuga från skogen nu. Det kunde man inte förut för den var helt igenvuxen efter 40 år av negligering.
Men även om man röjt massor i skogen och vi har tagit ner flera stora träd så är det ändå som att det inte riktigt märks. Så blir det väl när det som tas bort är sånt som egentligen inte borde vara där? Och ps. granar va. Vad dom suger ljus. Det är ju helt otroligt.
Hur som helst. Vi går vidare. I skogen plockade vi blåbär som jag och min matlagningsintresserade son sen tog in till köket.
Vi gjorde blåbärsmuffins och smeten såg så härlig ut att jag ju bara var tvungen att fota den. 
När muffinsen var klara gick vi på en ny utflykt.
Upp på berget!
Där vi åt muffins och drack mjölk.
Fy vad fint vi hade det.
Sen spanade vi och försökte se så långt det gick, plus gjorde olika ninjaliknande rörelser.
Det här är en mycket vanlig pose för Greta just nu. Hon är prinsess-ninjan eller prinsess-hulken som gör olika träningsrörelser för att bli asglymmast i världen. Det här att knyta sin långärmade tröja som ett förkläde är också väldigt mycket Greta just nu.
Efter ninjaträningen gick vi ner till stranden.
Barnen slängde av sig kläderna och Olof ramlade i vattnet. Det var kallt. Olof grät. Sen gick vi hem. Men inget av detta har ännu hänt när den här bilden togs.
På kvällen åt vi pizza med kantareller som Ulf hittade i skogen (och kapris som vi köpt på affären). På barnens del hittar vi salami och oliver. Också inköpta i skärgårdshandeln.
Sen blev det idag och då åkte vi hem efter en utmärkt start på september i vår vik.
