Vi tog en kort paus från stuglivet och åkte in till stan på kvällen i förrgår. Och igår, i sin tur, åkte vi på en familjeutflykt till Moderna Museet. Vi började med att gå till ArkDes lekrum.
Sen till restaurangen.
Barnen hade nummer 49 som synes. Dom ville inte äta av buffén utan ha pasta med köttfärssås. Jag undrar hur mycket pasta dom har ätit den här sommaren? Det här livet? Pasta byggde mina barns kroppar. Så kan man verkligen säga.
Det var en mycket härlig dag som pågick igår ska jag säga.
Greta gillade dagen och maten så mycket att det fick bli en puss i ett hjärta. Det är inte illa det.
Sen gick vi på utställningen, som ju var hela anledningen till val av museum. Barnen gick på prickjakt.
Jag blev tydligen helt maniskt glad över pastan i några av verken? Så som jag minns det så var det barnen som blev det men ja ja. Bilden talar ju sitt tydliga språk.
Vi letade prickar och tittade på Yayoi och hennes olika verk.
Vi tog bra selfies inne i hennes huvud.
Och tittade ännu längre in i hennes hjärna.
Vi ansträngde oss verkligen för att inte röra vid något.
Sen gick vi in i mitt favoritrum på hela utställningen.
Och tog cirka hundra familjefies.
Jag sparade bara tre så ni kan vara lugna. Det här är den sista.
Men alltså: hur mäktigt rum? Som ni kunnat notera så växlar bollarna färg och så allt mot blanka ytor av vatten och spelar.
Till sist hade vi fyllt i hela korsordet, hittat alla prickar på prickjakten och Greta var så nöjd.
Belöningen som dom fick för sin prickjakt var helt ärligt sådär (ett rätt vuxet vykort får jag väl säga om jag ska vara diplomatisk) så vi gick ut till innergården och bättrade på stämningen i barnparken med lite glass. Och hallonnektar! till oss vuxna. Och ps. notera träden. SÅ FINA!
Bäst när vi satt där kom Rita som är en förskolekompis till Oggi. Hon och barnen drog med oss föräldrar in till lekrummet och därmed slutade vårt besök så som det började.
Allt som allt. En jättefin och asgrym utflykt (för att citera barnen) till Moderna museet.
Vi är alltså i Norrland nu hos mina föräldrar och precis som alltid när vi åker upp så stannade vi till i Sundsvall för en övernattning.
Den här lördagskvällen var helt magisk. Ljumma vindar och festlig stämning i hela staden. Det var Sundsvall Pride och det bidrog till den allmänna feststämningen tror jag.
Vi satte oss på en uteservering mittemot vårt hotell och insöp atmosfär. Det vill säga: Olof läste sin medhavda bok om ormar och Greta målade i en målarbok som jag lånade från hotellet.
Jag åt en laxtartar med pancetta och ramslöksemulsion som var urgod. Inte så stor, men det där löste sig som så ofta genom att jag åt upp det som barnen inte ville ha av sina pastor med kyckling.
Sen kom kvällens höjdpunkt. Enligt barnen. Det här lekrummet va. Bästa som hänt dom i livet typ.
Och jag. Ja, jag. Vad ska jag säga om detta? Jag hade tid att sitta och tänka i alla fall. Så kan vi säga.
Sen ville vi ta en trappbild.
Är man i en av världens snyggaste trappor så vill man ju det inte sant. Det blev en hel serie. Håll till godo:
Sen gick vi upp till vårt hotellrum, som väl var mer av en svit. Så kan det bli när man är sent ute med att göra en rumsbokning. Men vi klagade inte. Så klart. Och det blev faktiskt inte så värst mycket dyrare heller, just på grund av att vi gjorde bokningen i sista minuten.
Vår kväll i Sundsvall slutade med att vi lekte med Anna, Elsa och Iron Man i sängen. Ågud, hur jag än formulerar mig runt detta så låter det så kinky vilket det absolut inte var så klart. Se bild för förtydligande.
Det blev morgon.
Och vi åt hotellfrukost.
Så här såg min frukost ut och jag inser att jag måste bli så mycket bättre på det där med hotellfrukostar. Men jag har så dåligt aptit om mornarna! Snyft, för jag gillar verkligen idén om hotellfrukostar.
Aja. Himmelens tjusig är den ju i alla fall den där frukostmatsalen som dom har i sin spegelsal på Knaust i Sundsvall.
Sen erbjöd sig en kvinna att ta ett kort på hela familjen i trappan och det tackade vi såklart JA! till. Och jag tänker att jag någon dag ska leta fram alla bilder som vi har från den här trappan och göra ett kollage. Men då skulle jag väl bara bli uppmärksam på hur snabbt tiden går och ramla ner i ett hål av kris över tiden som rusar så vi får se hur det blir med den där saken. Men en väldans bra kväll och morgon hade vi i alla fall i Sundsvall. På 
I fredags åkte vi på en Stockholmsutflykt igen.
Vi vuxna hade nämligen bestämt att det var dags för en premiär för familjen Oggers. Gröna Lund-premiären!
Först åkte vi den stilla klassiska karusellen.
Barnen tyckte att den var TOPPEN!
Så mycket tyckte dom om den att dom blev alldeles uppspelta.
Eftersom dom båda bara är tre år fortfarande så åker dom allt gratis. Och allt kostar en biljett för oss vuxna så vi åkte allt vi kunde och var tillåtet för barnen. Vi åkte veteranbilarna. Det var okej.
Och vi åkte tekoppen.
Barnen ÄLSKADE tekoppen.
Och det gjorde jag med. På Olofs initiativ var vi olika tekoppsingredienser under turen. Te, socker, honung, mjölk. Sånt.
Det här var den första karusellen som dom tyckte så mycket om att dom ville åka den en gång till på en gång. Så då gjorde vi det.
Annars var den stilla karusellen den absoluta favoriten.
Den åkte vi tre gånger tillsammas. Sen åkte Greta den ytterligare en gång till.
Men först hade vi en paus för mat. Vi åt på Kryddhyllan som hade spaghetti och köttfärssås (och tacos) på menyn.
Sen fick barnen glass och jag ville ta en bild tillsammans med dom på en bro men dom ville bara smaka av varandras glassar.
Så där ja. Eller nja. Fokus är väl fortfarande ett hundra procent på glassarna. Notera deras blickar och Gretas lilla tumme upp.
Efter lunch och glass åkte vi en sista karusell för den sista biljetten i vuxenhäftet. Olof valde att åka nyckelpigan en gång till, och Greta den där himla karusellen som jag inte vet namnet på. Kanske heter den bara karusell? Jamen så ÄR det! Jag 
Vi kom till Grönan vid halv tolv ungefär och det var knappt några köer alls till dom olika attraktionerna i lilla området där vi ju hängde. Vid tre, när vi drog in klorna och gick till bilen, hade det börjat komma en del människor och köerna byggdes på. Med andra ord: En perfekt tidpunkt att avsluta vår utflykt på. Allt som allt hade vi en succéartad första tur till Grönan. Jag gissar att vi kommer att åka dit fler gånger. MÅNGA fler gånger. Så himla fint ju.
När vi åkte ut till Ekeröarna så åkte vi också till Rosenhill som är ett café, musteri och way of living ute på Ekerö.
Även det är ett ställe dit och jag och Ulf har åkt tusen gånger tusen gånger innan barnen kom till oss. Det här var Gretas och Olofs premiär.
Stället är väldigt mysigt och väldigt nere med jorden/naturen. Här finns massvis med platser där man kan sitta för en fika eller kanske bara tänka lite. Förut, då innan barnen, så kallade vi den flumgården. Alla som jobbade här kändes som sökare med trassligt hår och barn som sprang runt nakna. Nu när vi var på återbesök kändes allt väldigt samtida. Hållbart. Eko. Närodlat. (Plus: Södermalm och hipster kanske?) Tiden har hunnit ikapp kullen.
Anyho. I ett av växthusen har dom ställt i ordning bord och stolar.
Men vi började med att gå upp till själva gården.
I den byggnad där det förut var mest skräp och sen en gratisloppis hade dom nu gjort i ordning en butik som säljer allt möjligt fint. Närproducerat och/eller eko som sagt. Eller loppis som den här fina spegeln som jag tror skulle ha blivit ursnygg ute på landet.
Vi gick till serveringen för det hade nämligen blivit dags för lunch.
På vägen dit har dom försäljning av sånt som är moget i deras trädgård och friland. Härligt för oss som inte har en egen trädgård.
Vi åt en sallad med surkål, blandade salladsblad, fetaost och massor av olika nötter och frön. Och så en dressing till det. Den var smarr men jag saknar ändå dom mackor som dom hade här förut: med en helt sagolik hummus. Men det var säkert fem år sedan vi var här sist och åt dom smörgåsarna. Gud, låter jag gnällig och nostalgisk? Det gör jag va. Fy fan. Det är inte meningen för vi hade en väldigt bra utflykt hit ut.
Det var en varm men blåsig dag och trots att Olof tyckte att det var kallt så ville han ändå äta glass. Det tycks inte finnas något väder där glass inte passar. Och glass under filt = så gulligt så jag dånar.
Vi gick vidare och tittade oss omkring.
Barnen hittade en rutschkana.
Och vi tittade ut över deras odlingar.
Vi gick vidare och hittade ett gammalt hönshus.
Och en husvagn där det fanns kycklingar.
Vi hittade hönor och en tupp.
Och en gammal traktor.
Efter önskemål från juniorsektionen i familjen drog jag runt dom ett tag i en skrinda.
Det var en smått magisk sommardag ute i idyllen.
Under ett träd hittade barnen en leksaksspis.
Och jag satte mig i skuggan under ett äppelträd och skrev semesterdagbok.
Bredvid mig fanns en studsmatta som barnen älskade.
SOM DOM HOPPADE!
Efter en liten stund fick Oggi sällskap av en liten tjej som hette Vera som dom lekte med en lång stund. Ett tag tänkte jag att vi skulle göra ett experiment och vara kvar på Rosenhill så länge som barnen ville, men jag insåg att vi aldrig någonsin i hela livet skulle komma oss hem om vi lät Oggi bestämma. Så efter jag vet inte hur många timmar bestämde vi oss för att åka vidare. Och så gjorde vi det.
Igår åkte vi på en utflykt till 
Det ligger ute på Färingsö som är en av Ekeröarna. Hit åkte jag och Ulf tusen gånger tusen gånger innan barnen och nu var det dags att verkligen introducera Olof och Greta till badet.
Den här situationen är helt vanlig med våra två barn: att dom är på totalt olika ställen. Just det här, att ha ett icke-simkunnigt barn på varsin ända av en stor brygga skulle ha stressat ihjäl mig tidigare men nu, post-badvana-barn-i-fransk-pool-med-simpuffar så kunde jag hålla pulsen i schack. Men den här split-visiontalangen som man utvecklar med två småbarn, den lär inte gå över i första taget.
Till en början var Greta mycket skeptisk till att bada.
Men efter att Olof dragit på sig badkläderna och glatt börjat plaska runt …
… så tog det inte någon lång stund innan även hon var ombytt och klar.
Och det var så fint att se …
… hur det här vattenmodet och badvanan som vi byggt upp i Frankrike har följt med oss hem.
Det är grunt på insidan bryggan vilket gör det till ett perfekt familjebad. Och även om barnen inte bottar prick här så skulle det ha gått mig till midjan ungefär om jag hade behövt hoppa i. Men det behövde jag inte. Barnen tog sig fram till mig (vill inte skriva simma för det är väl inte precis det dom gör men dom tar sig verkligen fram, rätt snabbt också) och jag kunde hjälpa dom upp på bryggan.
Som sagt. Så fint.
Precis som våra föregående veckor fick barnen värma sig hos mig när läpparna blivit blåa. Skillnaden här, i Mälaren, var att dom blev blåa betydligt snabbare än i dom franska poolerna och Medelhav. Men allt som allt: en mycket bra badutflykt till Mörbybadet.
I fredags gick vi på restaurang hela familjen. Det är nog en av dom sakerna som jag älskar mest med att bo i stan: att vi så enkelt kan gå ut genom dörren och halka in på en krog av bara fartvinden.
Vi gick till Lilys burger som ligger i vårt kvarter. Det är ett burgarställe, som man kan förstå på namnet.
Barnen var ohyggligt intresserade av några klistermärken som satt uppsatta på en kakelvägg.
Nå. Vi satte oss till bords och efter en liten stund kom maten. Och ölen. Fy vad jag älskar hamburgare med frittar! Och öl.
Ja, jag var PEPP!
Men också djupt koncentrerad.
Olof är en baddare på burgare och vill helst äta den med endast ketchup.
Sen gick allt så snabbt. Plötsligt var vi framme vid milkshaken och barnen ÄLSKADE jordgubbsglassmothien som dom kallade den.