Tiden går så fort nu att jag inte riktigt hänger med, gör ni?
I förra veckan så åkte i alla fall jag, Ulf och barnen till Beriganska trädgården för en familjeutflykt.
Det var den där dagen då det var så ofattbart varmt och hela Stockholm svettades (och jag hade en liiite för kort klänning på mig för vad jag ska känna mig helt bekväm med men vaffan).
Vi började med att gå till deras servering och ta oss en vätskepaus. Det här är en av dom finaste serveringarna jag vet. Goda ekologiska drycker har dom också och sånt är alltid ett plus för mig.
Sen åkte springet i benen fram.
Planen var att vi skulle gå runt i dom olika trädgårdsdelarna. Vi kom till den japanska trädgården i alla fall.
Och hittade till vattenfallet.
Det var det bästa av allt tyckte Greta.
Sen sprangs det vidare.
Och vi såg midsommarblomster.
Jag sniffade på en helt otrolig buskpion.
Sen, när vi skulle vidare, behövde det ena barnet göra en nummer två så vi fick gå tillbaka till serveringen. Och precis när vi kommit tillbaka för att fortsätta vårt utforskande så behövde det andra barnet göra en nummer två. Sådär som det alltid tycks bli med dom här två.
Så vi gav upp utforskandet och nöjde oss med det fina som vi fått uppleva. Sen åkte vi hem till min vän Katarina och Oggis gudsyskon Emil och Moa och åt en fantastisk middag sittandes utomhus under bar himmel och vi sa till varandra att vi hade det väldigt bra tillsammans. Det hade vi verkligen.
Allt som allt en riktig pangeftermiddag och kväll för familjen Oggi som ni förstår.
En dag i förra veckan var förskolan stängd för planeringsdag. Då passade vi på och tog med oss barnen på en utflykt. Utflykter till poppis museum mitt på en vardag måste ju vara tipsernas tips. Om man bara får till det med ledighet etc så är det ju så GÖTT pga så lite folk i jämförelse med hur kaosigt det kan vara under helgerna.
Nå. Vi åkte till Junibacken och la in kläderna i ett skåp. Det är vad jag vill säga med den här bilden. Skoja! Vad jag vill säga med den här bilden är väl egentligen … ja ja JA, jag vill bara ha med bilden eftersom jag tycker att jag blev lite sniigg på den.
Sen gick vi in och allt blev lite stojigt kan man säga.
Men sen åkte vi sagotåget (och tog ingen bild EFTERSOM MAN INTE FICK DET) och det var hundra procent success för Olof och hundra, nja kanske mer 75 procent, blä för Greta.
Ute på andra sidan från sagotåget hamnade vi i Villavillekulla.
Greta provade att sitta på Lilla Gubben.
Men i övrigt ville hon helst inte prova så mycket. Hon var nog lite stukad av det där himla sagotåget.
Men Olof tog för sig och åkte rutschkana etc.
Sen var det dags för lunch. Och ni ser ju hör föredömligt lite folk det var på Junibacken denna dag.
Vi åt en tämligen medioker lunch och det är så synd tycker jag. Att ställen som inte behöver vara bra, inte heller är det. Olof körde på med sin nya fotomin som har nyckelord: ”mycket tunga”.
Men vi hade det bra. Det hade vi. Även om Olof hade lite antsparty i brallan och bytte bord.
”Jag tänker bara sitta här och vänta på min familj” som han sa till sitt nya sällskap.
Sen blev det show!
Där det kastades ut orangea bollar som sedan skulle kastas tillbaka. Mycket populärt.
Vi gick vidare.
Till Muminvärlden!
Olof åkte rutschkana.
Och barnen var så jädra drömgulliga att jag trodde att jag skulle dö, bara så där pang, rakt av på mitten.
Men det gjorde jag inte så vi gick tillbaka till det första lekrummet och SOM DET LEKTES där.
Juvelaffär.
Åka rutschkana i apa.
Titta på skatter som draken vakade över.
Hälsa på hemma hos Alfons.
Och så köpte jag korv av den mest oemotståndliga lilla korvförsäljare jag kan tänka mig.
Besöket avslutades med en liten hälsning från Liten Skär och alla ruskigt brokiga.
Häromdagen åkte vi till Naturhistoriska museet för ännu en familjeutflykt dit. Ulf hade råkat ratta in en inställning i kameran som gjorde allt lite blått. Fint på sitt sätt.
Olof gjorde det GULLIGASTE någonsin (och då gör han ändå i snitt femtio gulliga saker om dagen) när han med bestämdhet tog med sig sin nya bok: ”Nyfiken på dinosaurier” för ja, det var dinosaurieutställningen som hägrade inne på museet.
Men innan vi gick in kan vi väl bara ta ett litet ögonblick och kontemplera över min stil här? Det ser lite ut som att jag kandiderar till pro:s styrelse eller?
Aja. Vi gick in!
Och det fanns så mycket att titta på! Dessutom tycks min stil ha hittat tillbaka lite? Jo, snälla.
Olof spankulerade omkring med ett litet finger i luften mest hela tiden och utbrast: ”AHA! Den där dinosaurien har jag in min bok. Titta här!”
Den är gullig den här dinosauriefasen. Det är den.
För Olof handlar den också en hel del om undervisande.
Greta spetsade in sig på dinosaurieungarna.
Hon tycker att dom är så söta (observera att detta sägs med den mest oemotståndliga läspning man kan tänka sig) och jag tror att hennes hjärta värker lite över att även dom dog när dinosaurierna dog ut.
Här gjorde hon i alla fall det GULLIGASTE som hon har gjort på länge (och då gör även hon i snitt femtio gulliga saker om dagen) när hon öppnade sin ryggsäck (som hon alltid har med sig på alla sina utflykter, ständigt packad med otippade och rätt festliga saker) och plockade fram ett block och en ask med kritor. ”Jag måste rita av dom här dinosauriebabysarna mamma. Det är väl okej?” OH JA! Så, såsåsåsåååå okej.
Nå. Efter att ha tittat klart på alla dinosar gick vi till havsavdelningen. Olof hittade en enorm lax. Just ENORM är ett ord som han nyttjar flitigt just nu, för övrigt.
Här var målet att mata havskatten, ett tips i det lilla för er som tänkt er ett besök hit någon gång.
Och Greta målade sedan upp en framtid för oss där hon skulle kunna arbeta med forskning.
Vid lunchtid kände vi oss klara med museet och vi åt en lunch i museets rätt bedrövliga servering. Sen sprang vi på Stina, Folke och Vidar som i vanliga fall bor i Kairo och det är så knäppt för prick samma sak hände för ganska så precis ett år sedan då dom också var hemma i Stockholm på påsklov. Hur som helst så älskar jag när det händer: att jag får springa på såna som jag tycker mest om i hela världen menar jag.
Efter att ha hört mycket gott om Långbro värdshus och deras barnvänliga bruncher bokade jag in oss där för ett besök. Igår var det dags!
Vi började med den kalla buffén.
Så mycket gott att välja mellan, med stort fokus på fisk och kött. Det var ett sånt där klassiskt smörgåsbord skulle jag säga, och funderade mycket på varför dom inte kallar det så istället? Alla dessa brunchställen som serverar typ påsk-, jul-, midsommarbufféer menar jag.
Hur som helst så var det gott i alla fall. Mest inspirerad blev jag av en bondsallad med haricots verts, dijonnais, tomater och rökt sidfläsk som dom finhackat och stekt hårt och sprinklat över salladen som ett strössel typ.
Vi trivdes, som vi trivdes, och vi smakade av varandra.
Barnen var nöjda efter ”ett tag”. För att jag och Ulf skulle kunna fortsätta fick dom våra telefoner.
Vi försåg oss från det varma bordet och även här skulle jag säga att det skulle vara rätt kämpigt att vara vegetarian. Men nu är ju vi inte det så vi åt dillglacerad fläsksida och kycklingdrumsticks och bbq ribs och slickade oss om fingrarna efteråt. (
Olof är inne i en period då han vill visa mig varje litet steg han tar. Det är väldigt rart.
Och jag är helt fast i perioden då jag vill stryka honom över kinden. Det är inte så konstigt för han har världens mjukaste hud. Jag vill på riktigt ALDRIG NÅGONSIN SLUTA I HELA VÄRLDEN.
Nåja. Jag slutade och så försåg vi oss av ost och efterrätterna istället.
I slutet av besöket hittade Olof en låda med böcker och tidningar.
Så vi läste en stund innan vi lämnade restaurangen nöjda och glada med vårt besök. ”Oggi approved” skulle det stå på stämpeln om vi hade en sån och använde oss av ett sånt system. Men det gör vi ju inte, men ni fattar eller hur?
I lördags, innan diverse sjukor tog familjen i besittning, åkte vi till Naturhistoriska. I det senaste har barnen pratat en hel del om dinosaurier (säkert beroende på 
Och Olof älskade allt!
Även om utställningen väckte en hel del frågor.
Men det fanns ju så mycket spännande att titta på.
Till exempel dinosaurieungar som var så söta.
Och människobarn som också var så söta. Näha, jaha, det var mest jag som tittade på dom? Okej då.
Det fanns dinosaurier som man kunde klättra på.
Och sitta och få sällskap på. Att gå på museet på en lördag på en lönehelg skulle visa sig vara något av en kollektiv tanke. Herregud vad med folk det var där efter ett tag.
Utställningen var väldans fin och jag gissar att vi kommer att återkomma till den många många gånger.
Vi gick vidare till den nautiska delen av museet.
Bäst där var, förutom håkäringen och brugden (två hajar för den som inte visste), en havskatt som man kunde mata.
Den sa ”nam” om den fick sånt som den gillar så som tex sjöborrar och krabbor. Annars sa den ”blä”. Båda barnen höll typ på att Smälla Av pga att dom tyckte att den var så cool och spännande och rolig.
Vi gick sedan vidare till svenska djur-avdelningen där det klättrades en del på grodan, lyssnades en hel del på mygg som iiiade (”dom suger blooood, vet du det mamma?”) samt lektes bockarna Bruse vid en liten bro.
Och efter en lunch, medan museibesökare fortsatte att välla in, lämnade vi vårt utflyktsmål mycket nöjda med dagen.
