I söndags var det premiär för Oggi att gå på husvisning. Jag var lite stressad innan eftersom jag av erfarenhet vet att allt som vi gör när våra tvillingar är med i matchen tenderar leda till rörigt stök. När vi klev ur bilen utanför det första visningshuset gjorde vi en uppdelning. Jag och Greta var team ett och Ulf och Olof team två. Ansvaret var uppdelat och rollfördelningen klar. Och allt gick så himla bra! Det kändes så FINT att gå och titta på våra framtida presumtiva boenden tillsammans som familj. Gulligast av allt var när jag frågade Greta:
”Så vad tycker du om det här huset? Skulle du vilja bo här? och Greta svarade:
”Nej tack mamma, jag vill bo hemma med dig och pappa och Olof”. Så klart. Så klart att vi ska fortsätta att ha det så.

Husen då? Vi tittade på två hus och jag föll faktiskt för båda två. Det första huset låg så där som jag vill att hus ska ligga, vid en allmänning och nästgårds till en lekpark. Dessutom i ett URGULLIGT område. Det huset var dock för litet och vi kan inte flytta till ett ställe där vi måste börja fundera över hur vi ska kunna bygga ut etc. Vi har inte den kraften just nu. Det andra huset låg fint, var fint och jag kan inte riktigt sluta tänka på det. Det var perfekt stort och på gångavstånd från min systers lägenhet. Dessutom bara några minuter från t-banan som går både hem till barnens farfar och mitt jobb. Det är dock i stort behov av renovering och ganska dyrt som det redan är … så vi får se hur det blir. Kanske lägger vi ett bud? Jag vill det, men ändå inte. Det är som att jag inte är riktigt DÄR i processen än. Men ändå: ih! Det pirrar på ett nytt sätt i magen.

Så här såg husen ut i alla fall:

Det första huset var ju så GULLIGT inte sant? Det kan vara så att jag håller på att utveckla en thing för gula hus?

Hallen i huset var så ljus och härlig. Och den här gråmålade trappen va. Love it.

Köket var tjusigt renoverat och jag gillade särskilt stenskivan och att diskhon var vid fönstret.

Vardagsrummet hade den härligaste utsikten: mot baksidan/allmänningen och genom det andra fönstret såg man lekparken.

Det andra huset hade ett öppet och fritt läge på en lugn gata.

Hallen i det huset var också öppen och helt himla ljuvlig! Lite egen prägel på detta och ja. Ja, ja, ja!

Vardagsrummet var som en DRÖM med flera fönster, öppen spis och fint golv.

Och det var ett sånt där vardagsrum som bara fortsatte och fortsatte och blev till ett rum till.

En matsal minsann som sedan gick över till en altan. Jag orkar inte så drömmigt.

Köket hade sån där utsikt man önskar sig. Och två fönster.

Alla sovrummen låg uppe på övervåningen och hade massor av charmiga vinklar och vrår och kattvindar och jag vet inte allt.

Trädgården var också fin så fin jamen ni hör ju. Jag är kär.

VI FÅR SE VAD SOM HÄNDER. Waaaaaaaa! Nu är min lunchrast slut och jag ska jobba igen.