Ja, idag hade vi alltså springdagen på vår temavecka och man skulle väl kunna sammanfatta dagen som en flammande SUCCÉ!
Vi hade dock några gropar på vägen mot lycka, vissa av oss hade det vill säga, vilket hängde samman med hur deltagarna tolkade banans sträckning. Ni förstår, Greta är inte alls riktigt så här mycket snabbare än Olof som bilden ger sken av.
Men hon vår lilla Greta, gudars vad hon älskade allt med den här springdagen och tävlingen.
Jag stod vid mållinjen och hängde medaljer runt halsen och delade ut pokaler till den lyckliga vinnaren.
Olof som valde att springa den långa vägen runt hela gården och inte alls var med på att det fanns en kortare genväg blev mycket sur samt ledsen när han förstod att Greta skulle vara först över mållinjen. Han trodde nämligen att det bara fanns en pokal.
Men ICKE! Det fanns så klart två pokaler och två medaljer och efter att ha utsett honom till vinnare av ”det långa loppet” och Greta till vinnare av ”det korta loppet” var lyckan total i HELA barnparken.
Och två så stolta barn har väl vår gård sällan skådat? Nu sover de i sina sängar, med pokalerna på deras sängbord och medaljerna vilandes på deras huvudkuddar och gud vad jag älskar att jag får vara med om allt det här.
Häromdagen åkte vi till Naturhistoriska museet för ännu en familjeutflykt dit. Ulf hade råkat ratta in en inställning i kameran som gjorde allt lite blått. Fint på sitt sätt.
Olof gjorde det GULLIGASTE någonsin (och då gör han ändå i snitt femtio gulliga saker om dagen) när han med bestämdhet tog med sig sin nya bok: ”Nyfiken på dinosaurier” för ja, det var dinosaurieutställningen som hägrade inne på museet.
Men innan vi gick in kan vi väl bara ta ett litet ögonblick och kontemplera över min stil här? Det ser lite ut som att jag kandiderar till pro:s styrelse eller?
Aja. Vi gick in!
Och det fanns så mycket att titta på! Dessutom tycks min stil ha hittat tillbaka lite? Jo, snälla.
Olof spankulerade omkring med ett litet finger i luften mest hela tiden och utbrast: ”AHA! Den där dinosaurien har jag in min bok. Titta här!”
Den är gullig den här dinosauriefasen. Det är den.
För Olof handlar den också en hel del om undervisande.
Greta spetsade in sig på dinosaurieungarna.
Hon tycker att dom är så söta (observera att detta sägs med den mest oemotståndliga läspning man kan tänka sig) och jag tror att hennes hjärta värker lite över att även dom dog när dinosaurierna dog ut.
Här gjorde hon i alla fall det GULLIGASTE som hon har gjort på länge (och då gör även hon i snitt femtio gulliga saker om dagen) när hon öppnade sin ryggsäck (som hon alltid har med sig på alla sina utflykter, ständigt packad med otippade och rätt festliga saker) och plockade fram ett block och en ask med kritor. ”Jag måste rita av dom här dinosauriebabysarna mamma. Det är väl okej?” OH JA! Så, såsåsåsåååå okej.
Nå. Efter att ha tittat klart på alla dinosar gick vi till havsavdelningen. Olof hittade en enorm lax. Just ENORM är ett ord som han nyttjar flitigt just nu, för övrigt.
Här var målet att mata havskatten, ett tips i det lilla för er som tänkt er ett besök hit någon gång.
Och Greta målade sedan upp en framtid för oss där hon skulle kunna arbeta med forskning.
Vid lunchtid kände vi oss klara med museet och vi åt en lunch i museets rätt bedrövliga servering. Sen sprang vi på Stina, Folke och Vidar som i vanliga fall bor i Kairo och det är så knäppt för prick samma sak hände för ganska så precis ett år sedan då dom också var hemma i Stockholm på påsklov. Hur som helst så älskar jag när det händer: att jag får springa på såna som jag tycker mest om i hela världen menar jag.
”Såg du det där?”
Ja, skärtorsdagen började alltså på hotell i Sundsvall. Så här blir det allra oftast när vi ska titta på tv nu för tiden tillsammans. Allihop hopträngda i en och samma fåtölj. Jag känner mig som att jag sitter i guldstolen ska jag säga er.
Hur som helst. Efter cirka tre timmar kom vi fram till Hörnefors. Olof provade på det här med spark.
Målet var skogen.
Och överallt var där så mycket snö.
Vi hämtade påskris som vi gick hem och pyntade.
Sen planerade vi vår kommande Spanienresa. Den kommer att bli så himla TOPPEN!
Greta ritade. Bland annat fyra påskkort som vi sedan skulle gå och dela ut i grannskapet.
För dom här små påskkärringarna hade förstått att man kunde få GODIS om man sminkade sig lite, gav bort kort och sa ”glad påsk”!
Olof hade på sig ledartröjan hela varvet runt kvarteret där han och hans syster gick påskkärring och ringde på samma dörrar som jag själv ringde på som barn. Hur fint? Jag svimmar typ.
Hemma igen hade vi en del projekt igång: men först och viktigast var att dela upp godiset. Notera gärna insekterna på bordet. Dom har Olof lekt med non stop sen mormorn tog fram dom.
En mycket nöjd liten påskkärring.
Och en till. Mycket nöjd påskkärring alltså. Förutom allt detta finfina åt vi dessutom en URSMARRIG middag som min mamma lagade åt oss. Hittills gillar jag påsken 2016. Mycket. Mvh *nöjd*.
Det var igår eftermiddagen, på dymmelonsdagen som vi påskentusiaster säger, som vi checkade in på Hotel Knaust i Sundsvall.
Hotellet ligger ju så perfekt på vägen mellan hemma och mitt barndomshem. Jag vet inte hur många gånger vi har bott där men igår gjorde Greta och Olof det tydligt för oss att dom har minnen från att vi har varit där och det var en sällsynt mäktig insikt: att vi nu skapar gemensamma minnen.
Hur som helst. Vi startade besöket med att gå en sväng på stan och sen gick vi till hotellets restaurang. Där fördrev vi tiden bäst jag kunde medan vi väntade på maten.
Vi var allihop hungriga små vargar som med GLÄDJE tog oss an våra hamburgertallrikar.
Och som vi åt!
Slurp, så var allt slut.
Efter middagen placerade vi oss i trappan för att ta en bild på vår familj. Vi brukar liksom göra det. Någon dag ska jag samla ihop alla bilder som vi har från den här trappan för att se tidens gång.
Tillbaka i vårt rum fick barnen påskpresenter. Dom fick spel och pysselböcker. Bland annat en sån här som man ritar i med en typ whiteboardpenna som man sen kan sudda bort. Succé! kan man säga att detta var.
Så blev det morgon och dags för frukost.
Den åt vi i hotellets urtjusiga matsal.
Greta ritade mig, och sen pappan och vi höll händerna för vi ”hade gift oss”. Men nu var vi visst inne i skärtorsdagen, det vill säga idag. Hur den här dagen har varit visar jag imorgon.